Trä i anläggningar

Träbroar

Hängverksbro för vägtrafik, Viresrum. Foto: Per Bergkvist. 

Att bygga större träbroar är en utveckling som vuxit fram snabbt under de senaste 20 åren. Utvecklingen startade i Norge och Finland men har numera fått betydande tillämpning även i Sverige.

Brobyggande sker traditionellt med betong eller stålkonstruktioner. Trä har tagit plats jämte dessa material framför­allt för att dess låga vikt gör att kompletta komponenter snabbt kan monteras på byggplatsen. Möjlig­heten att kunna montera en träbro utan eller med några timmars avstängning av den överkorsade vägen eller järnvägen är ett funktionellt och ekonomiskt mycket starkt argument – ofta helt avgörande. Dagens funktionskrav på broar är lika för alla material, även livslängden är normerad. Broar i trä väcker ofta uppmärksamhet genom sin utformning och konstruktion och blir ett positivt inslag i miljön.

Träbroar används idag både till gång- och cykelbroar, GCM-broar, och till vägbroar. Längsta gång- och cykelbron är över 200 m lång och längsta vägbron över 100 m. I en träbro är huvudbärverket av trä, till exempel limträbalkar eller plattor av korslimmat trä, KL-trä. Även bro­system med fackverk, bågar, snedstag och hängverk används. Delarna tillverkas i komponenter med hög för­tillverkningsgrad för att sättas samman på byggarbetsplatsen. Trä­broar har också låg egentyngd vilket är till fördel från grundläggnings-, transport-, monterings- och miljösynpunkt.
Broar av trä passar utmärkt för gång- och cykeltrafik. Den låga egentyngden i kombination med små trafiklaster gör att broarna blir slankare, lättare och mera ekonomiska än broar av andra byggmaterial.

Snedstagsbro för gång- och cykeltrafik, Skellefteå. Foto: Oliver Marklund.

Träbroar byggs också för vägtrafik och för att bära full trafiklast enligt gällande normer. För broar inom skogs- och jordbruket har särskilda brotyper med lägre krav på bärförmåga utvecklats.

Träbroar klarar aggressiva miljöer bra och behåller sina egenskaper över lång tid. Ingående bärande delar skyddas mot fukt genom konstruktivt träskydd i kombination med kemiskt träskydd. Även inklädnad av konstruktionen förekommer. De flesta träbroar ytbehandlas. Löpande kontroll och regelbundet underhåll är ofrånkomligt oavsett byggmaterial.

Bullerskärmar

Buller från väg- och tågtrafik upplevs ofta som störande. Före­skrif­terna om maximal ljudnivå utanför och i bostäder ökar behovet av buller­avskärmning. Träskärmar är den vanligast förekommande typen.

Utformningen av bullerskärmar är viktig från funktionssynpunkt men även genom bullerskärmarnas inslag i miljön. En väg med buller­skärmar kan av vägtrafikanterna upplevas som en enformig korridor som minskar kontakten med omgivningen. För de boende kan bullerskärmen skymma. De upplever också skärmen på nära håll och i detalj. En bullerskärm har därför två ”framsidor” med helt olika krav på utformning. Träkonstruktioners möjlighet till variation ger goda förutsättningar för att motsvara högt ställda krav.

Vägtrafikbuller sammansätts av däck- och vägbuller, vindbrus och fordonsbuller från motorer. Buller från järnvägstrafik kommer främst från kontakten mellan hjul och spår.

Ljudet sprids i form av ljudvågor. Ljud kan reflekteras, brytas eller absorberas. Bullrets utbredning påverkas starkt av markytans växtlighet och topografi. Ljudnivån minskar när avståndet från källan ökar.

När en ljudvåg träffar en skärm, reflekteras en del av ljudet, en del absorberas av skärmens yta och en del tränger genom skärmen.

För att minska reflektionen kan skärmens yta beklädas med absor­b­erande material, exempelvis träullsskivor eller mineralullsskivor.

Bullerskärm Drottningholmsvägen, Stockholm. Foto: Per Bergkvist.

Ljudnivån minskar i skärmens skugga. Minskningen beror huvudsakligen på bullerskärmens höjd och längd. Av praktiska skäl begränsas skärmens höjd oftast till 3 – 4 m.

En bullerskärms ljudisolering kan bestämmas i laboratorium genom mätning. Enligt standarden SS-EN 1793 indelas skärmarna i fyra klasser:

  • B0 för skärmar vars ljudisolering inte provats i laboratorium
  • B1 med <15 dB
  • B2 med 15 – 24 dB
  • B3 med >24 dB.

I praktiken krävs en reduktion med minst 20 – 25 dB. Detta kan uppnås med träkonstruktioner och bäst när skärmar med dubbla paneler används.

Exempel på bullerskärmar med ensidig träpanel som klarar klass B2:

  • Enkel 22 mm brädvägg
  • Spontad 20 mm brädvägg
  • Falsad 28 mm panel.

En bullerskärm måste vara helt tät. Ljudreduktionen kan speciellt för­sämras av långsmala otätheter mot marken och mellan olika element. Spontade utvändiga panelbrädor är att föredra framför falsade. Vid högre krav på ljudisolering kompletteras en enkel panel med en skiva. Tätheten mot mark är viktig och utförs oftast med cementbundna spånskivor eller motfyllnad med grovt grus.

Bullerskärmens anpassning till terrängen är viktig, särskilt i kuperade partier. Nivåskillnader tas helst upp som trappningar, eftersom lutande över- och underkant komplicerar projektering och tillverkning.

Konstruktion och grundläggning av bullerskärmar måste dimensioneras för uppkommande laster, särskilt vindlaster, och utformas för lång livslängd genom god byggnadsteknik, lämpliga materialval och ytbehandling med tanke på framtida underhåll.