Bland de viktorianska radhusen på Barret’s Grove i norra London har ett modernt flerbostadshus med stomme av KL-trä lirkat sig in. Ett miljömässigt bra val, javisst! Men fördelarna med att välja en trästomme har varit fler än så, menar Dale Elliott, arkitekt på Amin Taha Architects som ritat huset.
Stoke Newington, eller Stokey som stadsdelen ofta kallas, har under de senaste åren genomgått samma förvandling som många områden i Londons 32 distrikt. Det som tidigare var ruffa urbana miljöer är i dag chica stadsdelar vars butiker, restauranger och folkliv lockar en ung och medveten publik. Att Stokey saknar en tunnelbanestation har bidragit till att hålla turisterna på avstånd, och området har fått behålla sin genuina, charmiga och på många sätt bohemiska atmosfär.
Utmed ena sidan av gatan Barret’s Grove sträcker sig ett tjugotal tidstypiska viktorianska radhus. På den andra sidan är bebyggelsen mer blandad och på en smal tomt, mellan ett flerbostadshus och en pampig grundskola i edwardiansk stil, har en nykomling lirkat sig in. Det slanka, vertikala uttrycket i det nya, sex våningar höga bostadshuset ritat av Amin Taha Architects, förstärks av mötet med de lägre radhusen mittemot. Husen verkar flirta med varandra, och det märks att arkitekten anammat det klassiskt viktorianska förhållningssättet att införliva någon form av designsymmetri med gatans befintliga bebyggelse.
Det nya bostadshusets tegelfasad känns självklar i dessa omgivningar. Ja, att välja någonting annat hade brutit av för mycket, inte minst eftersom stora delar av den befintliga bebyggelsen är kulturminnesmärkt vilket ställer speciella krav på de material som används vid nybyggnationer. Kommer man lite närmare avslöjar emellertid håligheterna i tegelförbandet att fasaden bara är ett skal under vilket en bärande konstruktion av KL-trä gömmer sig.
Invändigt får träet ta för sig desto mer. Här har träkonstruktionen lämnats fullt synlig och materialet har fått möjlighet att komma till sin fulla rätt hela vägen från golv till tak, inte bara konstruktionsmässigt utan även ur ett visuellt och estetiskt perspektiv. Det är bara i de sex lägenheternas badrum och i husets källarvåning som det brunröda fasadteglet återigen gör sig påmint.
Dale Elliott på Amin Taha Architects har varit ansvarig arkitekt för Barret’s Grove och menar att det funnits många anledningar bakom valet av KL-trä till husets stomme.
– Genom att använda KL-trä i stället för betong har vi lyckat minska koldioxidutsläppen med 15 procent under byggprocessen. Men det har inte bara varit ett miljömässigt bra val. KL-trä har även många byggtekniska fördelar, inte minst när det gäller att hålla byggtiden nere. Faktum är att det bara tog oss tio dagar att få de bärande elementen i väggar och tak på plats. Eftersom vi valt att exponera träet invändigt behövde vi inte avsätta tid till att montera gips och måla, vilket sparat en ansenlig mängd tid och pengar.
Projektet har krävt en omfattande förståelse för de olika material som använts och vilka strukturella egenskaper dessa har. Generellt gäller att massiva trästommar kräver mindre mängd betong och armering i grundkonstruktionen i relation till motsvarande stommar i betong. Det sex våningar höga huset på Barret’s Grove har en konstruktion som vilar på en nedsänkt gjuten betonglåda vars innerväggar klätts med tegel. I denna betonglåda ryms en av husets sex lägenheter som förses med dagsljus via två nedsänkta atriumgårdar. Huskroppen över marken är uppbyggd av prefabricerade skivor och plattor av KL-trä från det spanska familjeföretaget Egoin. Plattorna har en spännvidd på upp till sex meter där urtag har gjorts för trapphus och diverse tekniska installationer. Taket är också tillverkat av KL-träplattor som noggrant balanseras mot varandra för att den översta mezzaninvåningen ska kunna vara öppen till nock.
Den yttre fasadens murverk lever sitt eget liv och är frikopplat från resten av byggnaden. Den lösningen gör att stommen av KL-trä kan röra sig fritt och svälla och krympa i takt med årstidernas växlingar och rådande klimatförhållanden. Ett lager av isolering täckt med en diffusionsöppen vindduk täcker trästommen och skyddar den från fukt och väta som kan leta sig in genom tegelfasadens håligheter. Det är tydligt att trästomme och tegelfasad har tilldelats olika syften och uttryck. Tillsammans bildar de en sömlös enhet som speglar byggnadens arkitektoniska visioner.
– Huset har en traditionell tegelfasad med ett unikt tegelförband som vi skapat själva och gett namnet »halvt, flamländskt förband«, berättar Dale Elliott.
Även trapphuset är tillverkat av KL-trä där några av väggelementen som använts mäter hela 11 x 2,4 meter. Själva trappan är tillverkad av en treskiktsskiva av gran från företaget Dold. Till huset på Barret’s Grove valde man att göra det yttersta slitskiktet av lönn som är ett mycket hårt och slitstarkt träslag. Träskivor från Dold har även använts till kökens platsbyggda inredning samt lägenheternas garderober och innerdörrar.
Flerbostadshus i trä har tidigare haft svårt att klara högre krav på ljudisolering men för de massiva skivorna av KL-trä finns i dag konstruktionslösningar som uppfyller akustikkraven även vid tunnare dimensioner. Även brandmotståndet och bärförmågan vid brand är högt för KL-trä.
– För att uppnå maximal brandsäkerhet har vi valt att behandla alla invändiga träytor med transparent brandskyddsfärg från Envirograf. Dessutom har vi ökat den akustiska prestandan med hjälp av extra isolering, akustikskivor och ett flytande trägolv mellan våningsplanen, säger Dale Elliott.
En fin detalj är de fyra balkongerna som vetter ut mot gatan. De fungerar som en extra utsmyckning och mjukar upp fasadens annars strikta formspråk. Balkongerna påminner om luftballongernas passagerarkorgar, och faktum är att de är tillverkade på ett liknande sätt. Kring en stomme tillverkad av diagonalt ställda stålrör är långa, obarkade videkvistar inflätade. De rymliga balkongerna skapar ett naturligt samband mellan ute och inne och deras placering öppnar även för social samvaro mellan våningsplanen.
Läs mer på Amin Taha Architects
TEXT Katarina Brandt
