Gammal skeppsbyggnadsteknik i modern tappning

Command of the Oceans i Chatham, Storbritannien av Baynes and Mitchell Architects

När timret från ett omtalat brittiskt skepp hittades i en gammal varvsbyggnad blev det början på ett nybygge som andas historia. Command of the Oceans berättar om konstenatt bygga timmerskepp och om byggnaderna som gjorde det möjligt.

Under renoveringen av golvbjälklaget på »Hjulmakarens verkstad« upptäcktes timret till ett av Storbritanniens många mytomspunna slagskepp, Namur. Skeppet byggdes under 1700-talet då britterna regerade på världshaven. Upptäckten blev startskottet för byggprocessen som förra året kulminerade med en Riba Stirling-nominering av restaurerings- och nybyggnadsprojektet Command of the Oceans i Chatham Dockyard, ritat av Banes and Mitchell Architects. Varvet var navet i The Royal Navys skeppsbyggande – från Henrik VIII:s 1500-tal till Thatchers 1980-tal. I dag förvaltar en stiftelse det 32 hektar stora området med 47 registrerade kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det omfattande projektet inkluderar ett nybyggt välkomstcenter, restaurering, arkeologisk utgrävning och konservering av flera monument. Dessutom ingick restaurering och anpassning av två intilliggande hallar inklusive planer och beredning av omgivande landskap och parkering. 

Fixpunkten i arrangemanget är den nya svarta entrébyggnaden med stram zinkplåtsfasad och spetsigt sadeltak. Nybygget binder ihop de omgivande historiska utställningshallarna och leder via en betongramp besökaren ner under golvbjälklaget på Hjulmakarens verkstad. Där ligger det arkeologiska fyndet, det över tvåhundra år gamla timret från slagskeppet Namur, precis så som det en gång hittades. De omgivande kulturminnesmärkta hallarna har varsamt anpassats till utställningsgallerier samt kafé och souvenirbutik. 

– Vi arbetade tidigt i projektet med utställningsdesignen. Det var viktigt att etablera ett enda förhållningssätt till utställningen inom byggnaden. Men byggnaderna har också till viss del huvudrollen i utställningen, så de två aspekterna behövde bli en sammanbunden berättelse, berättar Alan Mitchell, en av kontorets grundare, för The Architects’ Journal. 

För att skapa en sammanhängande berättelse av de historiska lagren enligt samtidens krav på tillgänglighet och service krävdes en i restaurationssammanhang djärv omtolkning av byggnadens cirkulation. Nivåskillnaden mellan byggnaderna och mellan omgivande mark och byggnad utnyttjades till en sluttande rumslig sekvens där landskap, byggnader, utställning och utgrävningar tillsammans bildar en intrikat berättelse om konsten att bygga skepp och byggnader med timmer. Den täta interaktionen mellan gammalt och nytt krävde att man, förutom att företa en mödosam arkeologisk utgrävning av fartygstimret, konstruerade en temporär hängbro över Namurs timmer. Med hjälp av den kunde man bygga ett nytt ovanliggande bjälklag till den nya våningen. 

Samtida strategier för restaureringen – som reversibla material och byggnadsdelar, skyddande ytskikt med bibehållen patinering, nya tillägg samt skarvar är exakt och tydligt redovisade – vitaliserar Chatham Dockyards historiska närvaro. Ibland genom möten där det nya ramar in det gamla. 

Ljuset som faller på entrébyggnadens spirande mönster av saxtakstolar skapar ett förhöjt anslag i dialog med traditionell byggnadskonst. Den varierade användningen av trä, som modern panel, ornamenterande betonggjutform, laminerad skiva eller konstruktionsvirke, både påvisar och överbrygger tidsgapet till historien. 

Genom att foga tidens olika uttryck för samma material i varandra påminns vi om att tiden är en process i ständig förändring. 

Text Lars Ringbom  

Läs de senaste artiklarna

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.