Förberedelse av gods som ska packas

Förpackningshandboken är inriktad på materialval och utformningen av träemballaget för att skydda godset på bästa sätt. Godset måste också förberedas på rätt sätt för att kollit ska fungera så bra som möjligt. Oftast är det kunden som packar, men det finns även företag som är specialiserade på packning och emballageleverantörer som utför packningstjänster.

Det som är viktigt att tänka på då är att:

  • Plocka isär produkten om möjligt, för att underlätta hantering, minska volymen, skydda utstickande och ömtåliga delar av produkten och på andra sätt undvika att godset förstör förpackningen.
  • Vaddera ömtåliga delar och utstickande hörn och detaljer.
  • Fixera gods och rörliga delar för att undvika att det kan röra sig, böjas eller gå sönder under transport.
  • Godset är rent och torrt och eventuella behållare är torra och hermetiskt tillslutna om så krävs. 

Rätt dimensionerade förpackningar skapar förutsättningar för säkra transporter

Det finns olika hjälpmedel som på olika sätt säkrar gods under transport. Funktionen för respektive hjälpmedel illustreras i tabell 6.1.

Tabell 6.1 Olika lasthjälpmedel har olika funktion.

Hjälpmedel Stöd för lastspridning Godssäkring Sektorsvis Fylla ut tomrum Förankra nedåt Öka friktion Separera packat gods
Virke, underlägg  x  x        x
Säkerhetsnät   x x      
Tomlastpallar, vaddering     x     x
Spårat virke för bandning          x  
Dragremmar       x    
Gummimattor          x  
Bult-/skruvförband       x    

 

Hjälpmedel

Säkerhetsnät kan användas för att skilja laster åt och hålla tomrum fritt. Tyngre nät kan användas för skydd av kantig last. Endast ett dragband får användas i varje fästpunkt för att fästa nät.

Dragremmar används för att direkt surra lasten. Det är viktigt att dragremmarna uppfyller de kvalitetskrav som finns. De ska framgå på en etikett som sitter på dragremmen:

  • producent
  • produktionsdatum
  • hänvisning till norm
  • råmaterial
  • dragkraft
  • normal handkraft
  • normal spännkraft
  • tänjning i procent som remmen tål
  • instruktion – ”Endast för lastsurrning – ej lyft”.

Mattor av gummi eller andra material som håller godset på plats medverkar till att öka friktionen. Därmed minskar belastningen på godset, vilket kompenserar och innebär att lasten inte behöver surras i riktigt samma omfattning som på ett glatt underlag. Under klosslastpall måste det finnas en matta under varje kloss. Läs mer på  transportstyrelsen.se.

Många träförpackningar måste vara designade för att klara containertransport. Foto Most Photos.

System för att följa godsets påverkan under transporten

  • Luftfuktighetsindikatorer används huvudsakligen för långtidslagring med torkmedel. De visar om fukthalten har passerat en viss tröskel i en vattentät förpackning. Luftfuktighetsindikatorn kalibreras vid 20 °C.
  • Chockindikatorer registrerar normalt om ett gränsvärde passeras genom att visa en avvikande färg. Chockindikatorn används huvudsakligen för små förpackningar eftersom de är mer utsatta för stora rörelser.
  • Lutningsindikatorer används i huvudsak för förpackningar som är mindre eller riskerar att tippa och innehåller lutningskänsligt gods. En indikator färgas när förpackningen har lutats.

Exempel på gods förpackat i barriärmaterial i plywoodlåda, med luftfuktighetsindikator. Foto Protective Packaging Ltd.

Lastning i container

En stor andel av det gods som exporteras hanteras i container. Containern är ett transportmedel och inte en förpackning.

Följande rekommendationer utgår från normala påfrestningar under transporten, på land, till sjöss och på flyg, samt under hantering i samband med lastning, omlastning och lossning.

Containers förekommer i tre längder, 20’ (6,058 m), 40’ (12,19 m)och 45’ (13,72 m), och i följande huvudtyper:

  • Normal container för alla slags gods 22/42 2,39 m eller en högre variant 45 2,90 m.
  • Container med öppningsbar ovansida för kranhantering 22/42.
  • Container med botten för tungt och brett gods 22/42.

Eftersom fartygstransporter utsätts för stora rörelser både horisontellt och vertikalt är det nödvändigt att containrarna stuvas på ett korrekt sätt för att undvika skador på godset. För lastning i container används lastpallar i mått 760 × 1 140 eller 1 140 × 1 140 mm för att nyttja ytan optimalt.

Det finns två olika typer av containertrafik:

  • Samtransport i LCL-container, Less Container Load. Det förpackade godset stuvas tillsammans med andra varor i containern. Stuvningen kan utföras av transportören eller hamnen. Hämtning och lämning av gods sker på konventionellt sätt, vilket innebär att godset utsätts för stora påfrestningar på grund av att godset hanteras och lastas om flera gånger. Den enskilda transportören har inget inflytande över säkringen av lastpallarna.
  • Dörr-till-dörr-transport i FCL-container, Full Container Load. Det förpackade godset stuvas och säkras i containern av transportfirman och lossas inte förrän vid slutdestinationen. Godset utsätts därmed för mindre påfrestningar.

De slutna containrarna utgör en slutet system. All fukt som finns i varorna från början stannar i containern under hela transport- och lagringsperioden. Under förflyttning mellan olika klimatzoner och vid tillfällig lagring kan kondensation uppkomma, särskilt vid stora variationer mellan temperaturer dag och natt.

Containern ska antingen vara märkt med CSC, Container Safety Convention, vilket garanterar att containern har inspekterats både före och efter packning efter en punktlista, eller ACEP, Approved Continuous Examination Program, vilket betyder att containrarna inspekteras löpande enligt vissa intervall.

Det är viktigt att följa de regelverk som finns vid lastning av container så att lasten förankras på rätt sätt och att minimera påverkan från klimat på godset. Läs mer på csiv.co.

 Gods i anpassad trälåda förberett för långväga containertransport. Foto Protective Packaging Ltd.

Figur 6.1  Standardcontainer – en  heltäckt variant med dörrar i gavlarna. 

Flygfrakt

Frakt med flyg har blivit allt vanligare. IATA, the International Air Transport Association, har tagit fram ett regelverk som ligger till grund för hantering vid flygfrakt. Dessutom har flygtransportbolagen ofta egna regelverk. Vissa varor får inte tranporteras på flyg. Läs mer på iata.org.

Kunden och emballagetillverkaren och/eller packaren måste komma överens om:

  • Vilket flygbolag och vilken typ av flygplan som ska nyttjas.
  • Vikt, dimension och tyngdpunkt för det packade godset. Hänsyn måste tas till vikt per meter och maximala stuvningshöjder vid utformning av förpackningen.
  • Rutt och plats för lagring och omlastning.
  • Godsets känslighet i allmänhet och specifikt för vibrationer och temperaturvariationer. Vibrationerna kan uppgå till mellan 5 – 500 Hz under lufttransport. Kunden måste informera emballagetillverkaren och/eller packaren om det finns särskilda krav på förpackningen för att skydda mot vibration.
  • Godsets hygroskopiska egenskaper och i vilken utsträckning dessa påverkar luftfuktigheten inuti förpackningen.

Förpackningen måste klara vertikal påfrestning motsvarande 3 g och 1,5 g horisontellt. Det motsvarar ungefär 1,5 till 3 gånger godsets vikt.

Det finns särskilda flygpallar som används för att säkra emballage med nät eller dragremmar. Om kollit är för tungt för flygpallarna måste de säkras direkt mot hållarna på planets golv med lastremmar – minst en rem per ton. Vid varje halvmeter fästs godset mot golvet med speciella dragremmar.

Flygplanspallmått är 2 240 eller 2 440 × 3 180, 4 980 och 6 060 mm.

Tara för 3 180 mm lastpallarna är 100 kg med maximal bruttovikt 6 800 kg, 4 980 mm 400 kg med maximal bruttovikt 9 300 kg, 6 060 mm 500 kg med maximal bruttovikt 11 140 kg.

Lastpallarna säkras ofta med nät och dragremmar under flygningen. Dragremmar får endast fästas i markerade nätfästpunkter, endast en dragrem per punkt. Skarpa kanter måste skyddas med vinkelskydd. Lastinstruktioner kan variera hos olika flygbolag.

Godstransport med flyg. Foto Most Photos.

Märkning av gods och förpackning

Det är viktigt att kollit är märkt på rätt sätt för att garantera att det når fram till kunden utan problem och att alla som ska hantera godset får rätt instruktioner så att skador på gods och personer kan undvikas. Märkningen består av bokstäver och symboler. Bokstäver och siffor måste vara parallella med förpackningens botten och skrivna med arabiska siffror, 0 – 9, och latinska versaler. Storleken på siffror och bokstäver beror på hur stor yta som finns tillgänglig, och rekommenderade storlekar är 12,5, 25, 45, 70 och 100 mm. Märkningen bör göras i svart – RAL 9005 och ska stå emot havsvatten och får inte bli suddig.  

Tabell 6.2 Standardiserade symboler.

Nr. Instruktion/information Symbol Betydelse Exempel på användning
1  Ömtåligt   Innehållet i förpackningen är ömtåligt och ska därför hanteras försiktigt.  
2 Inga lyftkrokar Hantering med lyftkrokar är förbjudet.  
3 Denna sida upp   Indikerar upprätt position för förpackningen.  
4 Placera inte i solljus Transportförpackningen ska inte exponeras för sol.  
5 Skydda från radioaktivitet   Innehållet i förpackningen kan förstöras eller bli oanvändbart om det utsätts för radioaktiv strålning.  
6 Skydda från regn Transportförpackningen ska inte exponeras för regn.  
7 Tyngdpunkt   Indikerar tyngdpunkt för förpackning med gods och ska hanteras en och en.  
8 Rulla inte Transportförpackningen ska inte rullas.  
9 Använd inte pall-lyft här   Pall-lyft ska inte placeras på den här sidan vid hantering av transportförpackningen.  
10 Använd inga gafflar Transportförpackningen får inte hanteras med gaffeltruck.  
11 Tving indikeras   Tvingar ska placeras på sidorna där det är indikerat för att hantera transportförpackningen.  
12 Ingen tving indikeras Tvingar ska inte användas för att hantera transportförpackningen.  
13 Staplingsgräns, vikt   Indikerar maximal staplingsmängd i vikt för transportförpackningen.  
14 Staplingsgräns, antal Indikerar maximal staplingsmängd i antal för transportförpackningen.  
15 Stapla inte   Stapling av denna transportförpackning är inte tillåten och ingen last ska placeras ovanpå den.  
16 Sling här Lyftsling ska placeras enligt märkning för hantering av transportförpackningen.  
17 Temperaturbegränsningar   Indikerar temperaturtoleranser för hur transportförpackningen kan lagras och fraktas.  

 

Kunden ansvarar för att informera emballagetillverkaren eller packaren om hur godset ska vara märkt.

Märkningen indelas i kontrollmärkning och informationsmärkning. Kontrollmärkning består av registrering, identitet, adress och löpnummer. Informationsmärkning består av ursprungsmärkning, vikt (obligatoriskt vid vikter över 100 kg) samt dimension (längd × bredd × höjd) i cm. Tecken som avser kontrollmärkning ska vara större än övriga. Alla siffror och bokstäver ska vara mindre än de symboler som godset är märkt med.

Märkning för farligt gods föreskrivs i International Maritime Dangerous Goods Code, IMDG. Se även kemikalieinspektionen, kemi.se.

Varor som levereras helt eller delvis utan förpackning måste märkas direkt på godset eller på en väderbeständig plywoodskylt som fästs på godset.

Ytterligare märkningar som kan krävas är:

  • hanteringsinstruktioner
  • indikatorer för lutning, fukt, temperatur
  • indikatorer för torkmedel
  • färgmärkning för konstruktionsmoduler
  • tyngdpunkt
  • packlistor
  • kvalitetsmärkning
  • tillverkarens förpackningsinstruktioner
  • virkesbehandling och märkning enligt ISPM 15. 

Skeppningsdokument

Olika länder ställer olika krav på skeppningsdokument. Generellt krävs följande:

  • följesedel
  • faktura
  • ursprung
  • packlista
  • lastorder BL (Bill of Lading)
  • exportdeklaration
  • certifikat. Fördelen med ISPM 15 är att det inte längre krävs några certifikat förutsatt att emballaget är korrekt märkt. 

Märkning som visar i vilken vinkel kollit ska lyftas. Foto Johan Larsson.

 Märkning som visar hur lådor ska staplas respektive väderskyddas och placeras på plant underlag. Foto Johan Larsson.

 Märkning enligt ISPM 15. Foto Johan Ardefors.

 Märkning som visar maximal belastning på emballaget. Foto Johan Larsson.

Vad gäller för farligt gods? 

Farligt gods är ett samlingsbegrepp för ämnen och föremål som har sådana farliga egenskaper att de kan orsaka skador på människor, miljö eller egendom om de inte hanteras rätt under transport och lagring. I begreppet transport ingår lastning och lossning, förvaring och annan hantering som utgör ett led i förflyttningen. 

Farligt gods som ska transporteras från en punkt till en annan utanför själva industrin lyder under fyra regelverk; ADR, RID, ICAO och IMDG som utformats av FN-organet UNECE. Alla som ska hantera godset under dessa transporter ska ha särskild utbildning samt även gå repetitionsutbildning med bestämda intervaller.

Utifrån godsets fysikaliska och kemiska egenskaper delas farligt gods in i nio olika klasser vid transport. Klasserna är: 

  • klass 1 Explosiva ämnen och föremål
  • klass 2 Gaser
  • klass 3 Brandfarliga vätskor
  • klass 4.1 Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen
  • klass 4.2 Självantändande ämnen
  • klass 4.3 Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten
  • klass 5.1 Oxiderande ämnen
  • klass 5.2 Organiska peroxider
  • klass 6.1 Giftiga ämnen
  • klass 6.2 Smittförande ämnen
  • klass 7 Radioaktiva ämnen
  • klass 8 Frätande ämnen
  • klass 9 Övriga farliga ämnen och föremål. 

För en fullständig klassificering av det farliga godset ska ytterligare uppgifter fastställas, till exempel UN-nummer (identitetsnummer), officiell transportbenämning och eventuell förpackningsgrupp. 

Ämnen och föremål som ska klassificeras kan ha olika egenskaper som var för sig tillhör olika klasser. I dessa fall är det den dominerande egenskapen som avgör vilken klass godset tillhör. 

En fullständig klassificering innebär att följande uppgifter har fastställts: 

  • klass
  • klassificeringskod
  • förpackningsgrupp för vissa klasser
  • UN-nummer
  • officiell transportbenämning
  • varningsetiketter
  • miljöfarlighet.

Om det vid en klassificering visar sig att ett ämne eller föremål inte har de egenskaper som definieras av någon av klasserna 1 till 9, så är ämnet eller föremålet inte heller att betrakta som farligt gods. Det betyder att lagstiftningen om transport av farligt gods inte gäller.

IMDG-koden innefattar information om hur klassificering, förpackning, märkning, etikettering, dokumentation, stuvning och separation för sjötransport av förpackat farligt gods ska utföras.

Vid transport av farligt gods på väg gäller att godsets förpackning ska vara försedd med varningsetiketter som berättar vilken typ av gods det handlar om, se klassificering. Fordonet som transporterar måste också vara försett med särskilda orange skyltar fram och bak. Läs mer om regler och märkning för transport av farligt gods på  msb.se.

Relaterat innehåll

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.