Fyra fjordar möts i Knarvik – Osterfjorden som leder österut, Sørfjorden som leder sydöst, Salhusfjorden sydväst och Radfjorden nordväst. Endast 5 000 människor bor i den lilla byn långt ut på den norska västkusten, men det är på inget sätt ett isolerat samhälle. Två stora broar binder samman Knarvik med Norges näst största stad Bergen. Fram till att den sista bron var färdigbyggd 1994 gick en färja mellan storstaden och Knarvik, en färja som årligen transporterade fler bilar än någon färjesträcka i Norge.
Sedan förra året finns det ännu större anledning att besöka den lilla vindpinade byn. Den nybyggda träkyrkan på berget ovanför Knarvik är en intressant skapelse. Dess pyramidformade kyrktorn för tankarna till de omkringliggande bergen och fjordarna och har genast blivit ett landmärke i trakten.
– Framförallt kom inspirationen till kyrkan från naturen häromkring. Men även från den lokala traditionen av norska medeltida stavkyrkor. Kyrkan är tydlig och enkel vad gäller geometri, material och konstruktion, säger Reiulf Ramstad, ansvarig arkitekt på Reiulf Ramstad Arkitekter.
Trots ett modernt, närmast futuristiskt, uttryck signalerar kyrkan sin funktion med sakral värdighet. Denna arkitektoniska mix är högst medveten, kyrkan byggdes för att vara en plats där religion och kultur kan mötas. Flera nordiska kyrkor har på senare år på samma vis försökt hitta nya sätt att bli en del av ett allt mer sekulariserat samhälle. Trenden att pop- och rockkonserter hålls i kyrkorum blir allt starkare eftersom artisterna gärna använder sig av akustiken och estetiken.
I kyrkan i Knarvik har man arbetat med minimalistisk interiör i skandinavisk anda och varit försiktig med alltför starka kristna symboler. De traditionella kyrkbänkarna har bytts ut mot moderna trästolar med små metallben. Det ska synas och kännas att det är en plats för alla, där det är lika högt i tak bildligt som bokstavligt.
– Folket i Knarvik har länge arbetat för att hitta ett sätt att förena samhället. Den nya kyrkan fyller den funktionen och har blivit en plats för religiösa sammankomster, men även ett kulturellt centrum för konst och en lokal där ungdomar kan öva sång och lära sig spela instrument. Kyrkans arkitektoniska uttryck, rumsliga lösningar och materialval förenar såväl religion och kultur som platsens historia, säger Reiulf Ramstad.
Kyrkan består av två våningsplan, där själva kyrkorummet ligger på övervåningen. Det är här ingången till kyrkan ligger, dit man kommer via en bred betongtrappa. Kulturell verksamhet och administration håller till på nedervåningen. Sammanlagt har kyrkan plats för uppåt 500 personer. Det stod tidigt klart för arkitekterna att man ville bygga kyrkan i trä.
– Vi valde trä framförallt för att det är ett traditionellt byggmaterial i Norge. Vi kan vårt trä här. Men viktigt var också den organiska, levande känsla det förmedlar samt dess rent estetiska egenskaper, säger Reiulf Ramstad.
Konstruktionen består av furupaneler och furudetaljer. Delar av konstruktionen är fabrikstillverkad och kom till byggarbetsplatsen i monterbara delar. En stomme i stål har såväl in- som utvändigt klätts i furupaneler. Utvändigt i ett förpatinerat, lite mer fläckigt utförande, för att smälta in fint i omgivningen. Invändigt valde man en ljusare variant. För att ytterligare ljusa upp kyrkans lokaler ville man få in så mycket naturligt ljus som möjligt, utan att det skulle störa om man till exempel skulle jobba med projektioner. Nedre våningsplan drar nytta av att kyrkan ligger uppe på ett berg, och sidan som vetter ner mot byn kan därför få in rikligt med ljus genom sina fönster. På dagen släpper det in precis lagom mycket ljus och om natten lyser det varmt om kyrkan ur de små fönstren.
– Vi skapade en bra balans mellan glas och trä som vi är mycket nöjda med. De långsmala, vertikala fönstren är mycket noga planerade. Deras form, storlek och position är framtagna för att maximera ljusintag utan risk för att bli bländad, säger Reiulf Ramstad.
Taket på kyrkan består av tre triangulära plan som skjuter ut från kyrktornet. Takplanen är alla svagt vinkade uppåt, mot himlen – som för att öppna upp kyrkan för den. Det hade dock inte varit nödvändigt, för hur man än valt att utforma kyrkan är den här, på den blåsiga norska kusten, utsatt för himlens nycker. Reiulf Ramstad Arkitekter var tvungna att utarbeta ett noggrant system för att hålla regn och väta borta från den hårt utsatta träbyggnaden.
Det tog cirka två år att färdigställa kyrkan och processen gick inte smärtfritt. Mot slutet fick byggnadsentreprenören ekonomiska problem vilket gjorde att bygget stannade upp innan en ny entreprenör tog över rodret. Den haltande ekonomin gjorde bland annat att Reiulf Ramstad Arkitekter fick designa om en del detaljer och att man inledningsvis fick låna in en kyrkorgel från Bergen. Men stärkta av den före detta norske biskopen Ole D. Hagesæthers ord »Knarvik utan kyrka är som en lucka i tandraden, men snart kan vi le i Knarvik!« färdigställdes kyrkan under 2014. Och det finns all anledning att tro att inte endast troende kommer att vallfärda till den unika träkyrkan, utan även arkitektintresserade från hela världen.
TEXT Erik Bredhe
