Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor.

Banbrytande krafter i udda dimension

Wildfire i Kolmården, Sverige av Rocky Mountain Construction

Över hundratusen bultar och 600 ton svensk kärnfuru av högsta kvalitet. Berg- och dalbanan Wildfire hör hemma i en mer än hundraårig träbyggartradition. Materialvalet var det självklara för att skapelsen skulle smälta in i Kolmårdens natur.

Världens äldsta berg- och dalbana kallas Leap the dips och finns i Altoona, Pennsylvania, USA. Ända sedan år 1902 har den fått besökarna på Lakemont Park att vråla av skräck och förtjusning när vagnarna rullar fram i guppen som gett den dess namn. Så mycket vrål det nu blir med en toppfart på 16 kilometer i timmen. I mitten av 1990-talet var det dags för en totalrenovering av Leap the dips. En möbelsnickare fick jobbet – Leap the dips är byggd helt i amerikanskt furuvirke, av vilket två tredjedelar gick att behålla trots att banan har gjort tjänst i mer än hundra år. 

Den 28 juni i år invigdes Wildfire på Kolmårdens djurpark. Den har väckt en hel del uppmärksamhet bland världens berg- och dalbaneentusiaster och har en sak gemensamt med Leap the dips: byggmaterialet. I övrigt visar den att det har hänt mycket med berg- och dalbanetekniken sedan förra sekelskiftet. Toppfarten är 113 kilometer i timmen, passagerarna får utstå en högsta fallhöjd på 49 meter och en lutning av 83 grader. Tre gånger under färden vänds de åkande upp och ned. 

– Det var en otroligt utmanande uppgift att få vara med och bygga en av världens bästa berg- och dalbanor, enligt många kanske den bästa, säger Niklas Palmqvist, chef för teknik och underhåll på Kolmårdens djurpark och projekt­ledare för bygget.

Med rätt skötsel finns det inget som säger annat än att Wildfire kan bli minst lika gammal som Leap the dips, konstaterar Niklas Palmqvist. För honom var det självklart vilket material Wildfire skulle byggas i: svensk furu. 

– En bana av trä passar perfekt in i Kolmårdens natur. Med virke från svenska skogar känns det helt rätt historiskt och ger den rätta känslan. Dessutom är det lättbearbetat, vi har god tillgång i Sverige och traditionen av att arbeta med virket finns sedan generationer!

Efter en byggtid på drygt två år invigdes Wildfire och redan två månader senare fick Niklas Palmqvist ta emot utmärkelsen European Star Award på nöjesparkernas årliga branschmässa Euro Attractions Show i Barcelona. 600 ton virke gick åt till bygget och svenska Holmen stod för leveransen. En hel del av träden fälldes för övrigt i trakterna runt Kolmården.

– Leveransen till Wildfire har varit en stor och inspirerande uppgift för oss, då kraven på kvalitet och hållfasthet har varit högre än vanligt. Dessutom har dimensioner och längder varit utmanande i sig, då de utgår från amerikanska mått, säger Johan Padel, vd på Holmen Timber, i ett pressmeddelande.

 Att passa in berg- och dalbanan i Kolmårdens bergiga topografi blev en utmaning för banans konstruktör och designer, Alan Schilke. Han är en av världens få berg- och dalbanedesigner och utförde uppdraget som konsult åt det amerikanska företaget Rocky Mountain Construction, som är specialiserat på åkattraktioner och ansvarade för bygget av Wildfire. Bortsett från träkonstruktionen tillverkades vagnarna och stora delar av själva berg- och dalbanan i deras egen fabrik i Hayden, Idaho. Alan Schilke placerade banans högsta punkt på en delvis skogsklädd bergknalle som gör att de åkande hamnar 135 meter över Bråvikens yta innan det börjar gå nedåt. Hela berg- och dalbanan ligger insprängd bland skogsdungarna, och här och var sticker en loop upp över talltopparna. 

Wildfire är byggd efter Rocky Mountain Constructions konstruktion med eget patent. Det gäller såväl vagnarna som själva träkonstruktionen. Den bärs upp av massiva, vertikala pelare med måtten 4 x 8 tum (100 x 200 millimeter) som står förankrade i marken på gjutna betongfundament. Mellanrummen mellan pelarna är 8 fot 10 5/8 tum, ungefär 2,7 meter. Mellan dem sitter reglar monterade såväl horisontellt som diagonalt, vilka tar upp accelerationskrafterna – som når en g-kraft upp till 3,75 när vagnarna dundrar genom de snäva kurvorna med sina 24 passagerare. Träet är skarvat på längden med stålplåtar. Alltihop är sammanfogat med 130 000 genomgående bultar, fixerade med låsmuttrar av stål. Det innebär att gängan i ena änden är lätt deformerad vilket får muttern att bita fast. Men egentligen är ett berg- och dalbanebygge på vissa sätt mindre krävande än ett husbygge, berättar Niklas Palmqvist. 

– Till exempel ska ett hus klara av att hålla kylan utanför väggarna, det finns krav på ventilation och så vidare. Den här berg- och dalbanan används bara en kort del av året, och dessutom innehåller den mängder av standardiserade konstruktionslösningar, samma teknik används längs hela banan. Däremot är de höga höjderna en utmaning, det blir mycket klättring och manuellt arbete uppe i luften!

Det virke Rocky Mountain Construction rekommenderar och brukar använda sig av är southern yellow pine, furu av en kvalitet som växer i södra USA. Det krävdes en del för att få företaget att i stället acceptera svensk furu – men efter intensiv korrespondens över Atlanten gick det att övertyga de amerikanska byggarna om att segvuxen fura från Kolmården och Hälsingland håller samma densitet som amerikanskt virke. Allt trä som användes i bygget når den mycket höga hållfasthetsklassen C35. För att byggarna skulle vara säkra på att allt virke uppnådde tillräcklig kvalitet genomgick alla stockarna en röntgen innan de sågades upp på Iggesunds sågverk.

– Allt för att hitta rätt korrelation mellan hållfasthet,
densitet, kvistarnas storlek och årsringarnas bredd, berättar Niklas Palmqvist.

Spårvidden på banan är 3 fot 10 5/8 tum, vilket motsvarar ungefär 1,2 meter. Det enda som inte är tillverkat av svensk furu är rälsen, underlaget till rälsen och det så kallade uppdraget, den lift som drar upp vagnarna till toppen innan de skickas iväg utför branten. Den har så lång spännvidd att det krävdes stål för att hålla dimensionerna nere. Underlaget till rälsen består av amerikanskt virke, red pine wood, som skiktlimmats i banans böljande former. 

Wildfires totala höjd är 57 meter och den totala längden är 1 300 meter, en sträcka som det tar besökarna två minuter att skrika sig igenom. Just bullret har varit en komplicerad faktor i processen – bygglovet överklagades till mark- och miljödomstolen innan det gick att sätta spadarna i jorden. Men faktum är att en berg- och dalbana av trä blir betydligt tystare än en av stål, berättar Niklas Palmqvist. Träet absorberar vibrationer och buller, och för att dra ned decibelnivån än mer har den stålräls som vagnarna rullar på gjorts ihålig och fyllts med betong. Det gör rälsen stummare och ökar stabiliteten i konstruktionen.

Allt trävirke är tryckimpregnerat (NTR A) för att tåla långvarig exponering för väder och vind. Men för driften av Wildfire finns också ett omfattande underhållsprogram med checklistor. Allt trä rör sig och för att inte de 130 000 bultarna ska glappa kontrolleras de regelbundet och ju mer påfrestning de olika delarna utsätts för desto oftare måste de ses över, berättar Niklas Palmqvist.

– Varje dag som banan är öppen för gäster sker en morgonrutin som innefattar klättring på utvalda partier av stommen enligt ett schema, med kontroll och justering av bultar.

I skrivande stund har Mark- och miljööverdomstolen lämnat beskedet att det behövs en detaljplan för Wildfire. Kolmårdens djurpark och kommunen diskuterar hur situationen ska kunna lösas.

Text Mårten Janson

Läs de senaste artiklarna