Forskning anpassad för klimatet

Geoobservatorium på Svalbard, Norge av LPO Arkitekter

Världens nordligaste geoobservatorium ger med toppmodern laserteknik viktig kunskap om förändringar i klimat och havsis. Byggnaderna är konstruerade av ett speciellt slags massivträelement samt fasad av obehandlad gran som får gråna av väder och vind för att smälta in i landskapet. 

Sedan pälsjägarna och valfångstfartygen försvunnit från Svalbard är det i dag främst turister och forskare som väljer att besöka denna arktiska och avlägsna ögrupp, 150 mil norr om Polcirkeln och halvvägs mellan Nordnorge och Nordpolen. Merparten av ögruppens 2 500 invånare bor i Longyearbyen, Svalbards administrativa centrum. Något längre norrut, på 79 grader nord, ligger Ny-Ålesund. Den tidigare gruvbyn på västra Spetsbergen förvandlades på 60-talet till ett internationellt forskningssamhälle, och det är också världens nordligaste bosättning med fast befolkning. Här bor 30–35 personer året runt, under sommaren ökar befolkningen till omkring 120 personer. De flesta är forskare och tekniker.

Enligt FN:s klimatpanel IPCC har medeltemperaturen de senaste hundra åren ökat dubbelt så snabbt i Arktis som i övriga världen. Det har gjort att klimatforskare från hela världen har valt att bosätta sig här. I dag beskrivs forskarsamhället som en stomme i den lokala ekonomin på Svalbard.

I Ny-Ålesund finns 17 forskningsstationer bemannade med forskare från ett tiotal länder. Den senaste stationen, Earth Observatory, inrättades i juni av det norska Kartverket i samarbete med amerikanska Nasa.

Observatoriets båda antenner kan ta emot signaler från avlägsna himlakroppar, kvasarer, på ett avstånd av 13 miljoner ljusår vilket gör det möjligt att genom exakta mätningar kartlägga jordens rörelser, rotation och placering i universum. 

– Ny-Ålesund blir därmed en hörnsten i den globala infrastrukturen för en mer exakt övervakning av viktiga frågor som smältande isar och högre vattennivåer i världshaven, berättade Kartverkets chef Per Erik Opseth vid sommarens invigning.

Den nya forskningsstationen innehåller bland annat en kraftfull laser från Nasa som med stor precision kan mäta såväl smältande isar som positionen på satelliter som kretsar runt jorden. Uppdraget att rita stationens byggnader gick till norska LPO Arkitekter som har kontor på Svalbard.

Earth Observatory ingår i ett globalt nätverk av forskningsstationer. Det består av fem huvudsakliga element: en stationsbyggnad, två stora antenner, en byggnad för laserinstrument och en för instrument som mäter jordens gravitationsfält – en gravimeter. Dessutom har alla byggnaderna, med undantag för gravimeterhuset, förenats med en inbyggd gångbro.

För att inte värmen från husen ska få permafrosten att börja tina står samtliga byggnader på pålar av stål, förankrade i berggrunden, med ett minimiavstånd från marken på en meter. Avståndet mellan mark och hus gör också att växter och djurliv inte påverkas mer än absolut nödvändigt av det ingrepp i naturen som projektet innebär.

Efter noggranna analyser av vind och snödrift har byggnaden utformats som ett kors och placerats så att snön inte bildar drivor och blockerar dörrar och fönster eller hopar sig under själva huskroppen. Ingångarna är placerade mot sydväst eftersom den vanligaste vindriktningen är sydöstlig.

Alla byggnader har fått en genomtänkt asymmetrisk utformning, med fasaden vinklad på ett sätt som förbättrar deras aerodynamiska egenskaper, viktigt på en plats i världen där vädret blir alltmer extremt.

Anläggningen är uppförd med bärande stomelement av massivträ som är uppbyggt av tre lager ihopskruvade brädor med förskjutna skarvar, vilka använts i kombination med limträ- och stålbalkar. Byggnaden är runt om isolerad med 360 millimeter tjock mineralull. Utvändigt är den klädd med obehandlad panel av senvuxen gran i olika bredd och tjocklek. Fasadens ojämna yta ska skapa friktion i förhållande till väder och vind så att byggnaden grånar ojämnt. Att man valde granpanel berodde på att det i detta fall bedömdes vara det mest miljövänliga fasadmaterialet.

Valet av trä som byggmaterial har flera orsaker. Arvid Rønsen Ruud, som är projektansvarig hos LPO Arkitekter, berättar att man tagit hänsyn till såväl lägre transportkostnader genom att allt material fraktats till Ny-Ålesund med båt och förenklad logistik som en avsevärt kortare byggtid och uppenbara miljöfördelar.

– Trä väger bara 20 procent av motsvarande element i betong. Med Svalbards dyra transporter och krävande logistik är detta ett viktigt argument. Den ska få gråna i sin egen takt, av väder och vind, och med tiden smälta in i landskapet, förklarar Arvid Rønsen Ruud.

Stationsbyggnaden utgör själva hjärtat i anläggningen. Här finns alla faciliteter som behövs för att driva forskningsstationen. På första våningen finns garage, verkstad, aggregatrum samt rum för färskvatten och septiktank. Alla rum har direkt åtkomst från utsidan. 

På andra våningen ligger kontrollrummet. Härifrån har operatören fri sikt mot de båda antennerna och visuell kontakt med datarummet. Här finns också vilrum och ett litet kök. Anläggningen är inte avsedd för kontinuerlig drift dygnet runt, men det finns faciliteter för övernattning om en nödsituation skulle uppstå.

Till den så kallade SLR-byggnaden, Satelite Laser Ranging, kommer man via den inbyggda gångbron. I laserrummet ska laserkanonen monteras på ett separat fundament helt oavhängigt från byggnadens övriga konstruktion. Över laserkanonen monteras en kupol som ska vara tillräckligt stark för att kunna öppnas även när den täckts av tjock is under Svalbards frostiga vintrar.

Slutligen gravimeterrummet. Det ligger i en egen byggnad dit man tar sig via en trappa till ett vindfång varifrån man kan se in genom ett stort glasfönster. Det finns tre fundament till instrumenten i rummet, alla helt fristående från byggnaden i övrigt.

Att gångbron, som förbinder forskningsstationens olika delar, är inbyggd beror dels på att det är bekvämt under den långa vintern, dels att man vill skydda djur och natur från den mänskliga aktivitet som pågår. Men man behöver också en uppvärmd miljö för kablaget mellan antenner och kontrollrum.

Längs gångbrons fasad bildar fönster i olika storlek och utformning ett slingrande ornament, sannolikt projektets enda inslag där funktionen fått stå tillbaka för det dekorativa.

Alla system som ingår i den nya forskningsstationen i Ny-Ålesund beräknas vara klara att tas i drift 2022. Och då har säkert fasaden hunnit bli klädsamt grå.

Text Mats Wigardt

Läs de senaste artiklarna

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.