Biologisk mångfald och vårt ansvar

Den svenska Rödlistan är en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige och ger en överblick över arternas tillstånd.  
Listan kan fungera som ett stöd när man gör prioriteringar av naturvårdssatsningar och bidrar med viktig kunskap i arbetet med att nå uppsatta miljömål. 
 
Det finns ingenting som tyder på att skogarna har blivit artfattigare de senaste 100 åren men inte heller belägg för att arterna har blivit fler. Den svenska fågelinventeringen visar dock att fåglarna har blivit fler i skogen. Vi vet också att många av de miljöer som är viktiga för biologisk mångfald har ökat. Vi får mer gammal skog, grova träd, lövträd och död ved.   
Sedan 1950-talet har ingen art försvunnit från Sverige enbart på grund av skogsbruk. Enligt Artdatabankens rödlista kan avverkning ”varit en bidragande orsak” till försvinnandet av fem arter i modern tid, men då finns också fler skäl bakom artutdöendet. 
 
Skogsvårdslagen från 1993 jämställer miljö- och produktionsmålen. Det är alltså lika viktigt att miljömålen nås, som att produktionsmålen säkras. Det är ett ansvar som alla skogsägare bidrar till. 
 
Det är Artdatabanken och Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som är källorna till mycket av Sveriges officiella statistik.  

Skogsägarens ansvar

Ansvar för biologisk mångfald i skogen är delat mellan staten och skogsägarna.  
Staten bevarar skogar genom naturreservat, biotopskyddsområden, naturvårdsavtal och nationalparker. Genom att ta miljöhänsyn vid skogsbruksåtgärder och göra till exempel frivilliga avsättningar för naturvård tar skogsägare ansvar.

Hur stor del av Sveriges skogar brukas inte?

Sverige har 28 miljoner hektar skogsmark – men allt brukas inte. I debatten kan man höra en mängd olika procentsatser om hur stor del av skogsmarken som är undantagen från brukande eller som är skyddad.

Här reder vi ut de olika begreppen: 

• Formellt skyddad skog
  Sverige har 30 nationalparker, över 5 200 naturreservat, över 8 400 biotopskyddsområden och 5 400 naturvårdsavtal. Den formellt skyddade skogsmarken består av totalt 2,4 miljoner hektar vid utgången av 2020, enligt Statistiska Centralbyrån (SCB). Det motsvarar 9 procent av Sveriges skogsmark. Av dessa var drygt 1,3 miljoner hektar produktiv skogsmark, vilket motsvarar nästan 6 procent av landets produktiva skogsmark. 
• Frivilligt avsatt skog 
  Skogsägare som är certifierade enligt något eller båda av certifieringssystemen FSC och PEFC avstår från att bruka minst 5 procent av den produktiva skogsmarksarealen på sina marker. Även skogsägare som inte är certifierade väljer ofta att undanta arealer från brukande. De frivilliga avsättningarna omfattar i Sverige idag tillsammans drygt 1,3 miljoner hektar produktiv skogsmark.
• Improduktiv skogsmark 
  Improduktiv skogsmark är skog på magra marker där trädens sammanlagda tillväxt understiger en kubikmeter per hektar och år. Den improduktiva skogsmarken omfattar totalt 3,1 miljoner hektar, eller 11 procent av Sveriges skogsmark, enligt SCB.

Hur ska man räkna? 
Om du vill räkna hur stor del av Sveriges produktiva skogsmark som är formellt skyddad blir siffran alltså 6 procent. Men om du istället räknar den areal som är undantagen från skogsbruk i jämförelse med den totala skogsmarken blir siffran cirka 25 procent. 
Sverige har en väldigt sträng syn på vad som anses skyddat. De flesta EU-länder uppger att de skyddar minst 20 procent, en del ännu mer. Men då är många gånger skyddat under former som tillåter jord- och skogsbruk – vilket alltså inte är fallet i Sverige.