På 1970-talet fick den norska kuststaden Stavanger med sitt strategiska läge mot Nordsjön en ny och viktig roll som landets oljestad, och flera branschföretag slog sig ner på platsen. Ett av dem var det statliga Oljedirektoratet, vars allra första kontor nu har utvecklats till ett mer tidsenligt, med ny fastighetsägare och nya hyresgäster. Bevarade material möter nya och knyter samman byggnadens historia med framtiden. Ingrid Sekse, ansvarig arkitekt för projektet hos Helen & Hard, berättar om när hon första gången var där. Det var vinter och kallt, hon frös och såg först bara en gammal betongkonstruktion täckt med trista, kalla och smutsiga aluminiumplattor. Än i dag finns de kvar i byggnaden – fast i en delvis ny roll.
– Det är ju fantastiska material som vi gärna ville återbruka och kombinera med varmt och mjukt trä, säger Ingrid Sekse.
Ursprungsfastigheten bevarades och betongstommen kontrasterar nu fint mot byggnadens tillägg av trä, men även om det kalla, hårda materialet vackert vävs samman med det varma, mjuka träet till en visuell helhet så är den nya konstruktionen helt fristående, med pelare och balkar placerade precis intill betongstommen. En stor utmaning i projektet var just att bygga utifrån den befintliga strukturen samtidigt som man ville visa upp den nya, förklarar Ingrid Sekse:
– Man måste hela tiden förhålla sig till den skevhet som finns och de premisser som den befintliga konstruktionen erbjuder. När man börjar med tomt bord är det egentligen bara tomten man måste förhålla sig till och hur man möter marken. Det kan för all del vara komplicerat, men här är så att säga tomten överallt hela tiden, och vi ville gärna att den nya och den gamla konstruktionen skulle mötas.
Furu, limträ, KL-trä och trädpelare
Konstruktionen är av furu och en kombination av limträ och korslimmat trä, KL-trä, från Tyskland, men det som framför allt utmärker den är de integrerade trädpelare som löper från marknivå och ända upp i taket. Stammarna är av norsk furu och svarvade av Aanesland treindustri som bland annat tillverkar båtmaster, flaggstänger och utsmyckningar till hus. Varje pelare består av fyra avbarkade furustammar som är staplade på varandra och formade till en kon med större diameter längst ner.
– Dels är det trädets naturliga form, dels är lasterna större på botten än toppen, och därför är det helt logiskt att det ska se ut så även konstruktionsmässigt. Vi vill att det ska se ut och kännas som en enda lång stam, även om det är fyra, säger Ingrid Sekse.
KL-träet och limträet har en transparent brandskyddsimpregnering, medan trädpelarna har lämnats obehandlade. För att förhindra att de spricker alltför synligt har leverantören borrat hålrum i stammens mitt, vilket gör att träet spricker inåt i stället för mot utsidan.
– Vi har valt att inte laga och spackla de synliga sprickorna eftersom de är en naturlig del av träet. Entreprenören började faktiskt laga några av dem, men det fick de ta bort eftersom vi ville visa upp träet som det är.
Bygga för social hållbarhet
När byggnaden stod klar i början av 1970-talet innehöll den i stort sett bara kontorsrum och korridorer, vilket på den tiden var optimalt och effektivt. I dag är det annorlunda. Företag och medarbetare söker andra värden på kontoret. Här ska inte bara finnas plats för ostörda arbetsplatser utan också grupprum, sociala ytor och inbjudande mötesplatser.
– Vi ville lägga mycket mer fokus på social hållbarhet, platser att mötas på och funktionella möteslokaler, så vi började med att förändra den värsta delen av byggnaden, berättar Ingrid Sekse.
»Den värsta delen« var innergården mellan kontoren, ett öppet hål i mitten som inte fyllde någon funktion annat än att släppa in visst ljus till den inre fasaden.
– Det fanns inget bra ställe att vistas på, utan det var en mörk och trist plats, så vår tanke var att förvandla den värsta platsen till den bästa.
Och nog har de lyckats: I dag är atriet en viktig del av byggnadens hjärta, en ljus, luftig plats flankerad av gröna växter och öppenhet. Den binds samman av den breda trappa som går mellan de två nedre etagen och bidrar till att binda ihop dem till en stor öppen yta.
– Det innebär att du kommer in i samma rum oavsett om du kommer från parken eller staden och går in på första våningen, eller från gatan som går förbi andra våningen. Så oavsett vilken entré du väljer blir atriet ditt första möte med huset, förklarar Ingrid Sekse.
För att få ett bra flöde i byggnaden är interiören organiserad runt »lökringar«, med atriet som kärnan i byggnaden. Därpå följer en ring med de sociala zonerna och utanpå den mötesrum, sedan ytterligare en ring med kontorslandskap och enskilda kontorsrum som ligger längst ut för att få ett bra ljusflöde.
– Vi vill att folk ska komma ut ur sina vrår, via atriet och möta kollegor eller andra hyresgäster. Därför har vi också lagt små pentryn i atriet så att de inte blir kvar på det egna kontoret hela dagen, förklarar Ingrid Sekse.
Arkitekt Ingrid Sekse
» VI VILLE LÄGGA MYCKET MER FOKUS PÅ SOCIAL HÅLLBARHET.«
Återanvändning och återbruk
Fasaden är klädd med träfiberskivor, vilket gör den hållbar och kräver minimalt med underhåll. De aluminiumskivor som tidigare täckte fasaden har i stället fått nytt liv och återfinns nu i de indragna fälten på första våningen, på såväl fasad som tak. Resten av plåtarna har återanvänts i ett annat projekt.
– Vi har också fått material från en annan byggarbetsplats i närheten och designat in dem i byggnaden, till exempel marmor som vi använde till disken i kaféet, och även en stor del av möblerna är återbrukade.
Den gamla spiraltrappan av betong som slingrar sig ända upp till takvåningen är också bevarad, något som krävde en del pyssel. I originalet var spjälorna mellan räcke och trappsteg placerade med 14 centimeters mellanrum, tre för varje trappsteg, vilket enligt dagens byggnadsregler är för glest. I stället har de satt dit ytterligare en spjäla så att varje trappsteg nu kantas av fyra spjälor. Hela handledaren togs bort, en plåt lades på varje trappsteg där de nya spjälorna lades till. Därefter svetsades handledaren tillbaka igen.
Större byggnad men sparar mer energi
Två nya sedumklädda tak, uppburna av träkonstruktionen, och fågelholkar på fasaden ska främja den biologiska mångfalden. Man använder både solceller på taket och energibrunnar i marken. I dag är byggnaden BREEAM-klassad och har gått från energiklass F till A.
– Uträkningar visar att trots att byggnaden nu är större så sparar man mer energi. Det beror delvis på de extra taken som gör att byggnaden förbrukar mindre än hälften så mycket energi som tidigare, säger Ingrid Sekse.
På den 4 000 kvadratmeter stora ytan ryms flera olika hyresgäster, såväl kontorshotell som större företag. Ett av dem är Veni, som under byggperioden har ansvarat för tekniska installationer. Projektledaren Liv Agathe Backer är nöjd med resultatet, framför allt den flexibilitet som finns i lokalerna:
– Den är skapad med framtidsblick. Det är en bra byggnad att ha kontor i, en transparent byggnad med material som fungerar väl tillsammans.
Med många olika hyresgäster och öppna ytor blir också akustiken viktig. Därför är atriet försett med halmtapeter som ska dämpa ljudet, och bakom dessa finns även akustisk dämpning.
– Om det är något som byggherrar tycker är väldigt viktigt så är det akustiken, för de får ofta klagomål från hyresgäster på den. Men vi har bara hört att de fått positiva kommentarer, vilket känns väldigt fint, säger Ingrid Sekse.