Utvändigt samspelar vineriets färgskala och takstolarnas slingrande smäckra träskelett lågmält med Dourodalens dramatiska landskap och vingårdarnas sicksackande terrasseringar. Invändigt är den kombinerade industri- och besöksanläggningen närmast sakral.
– När man står inne i den tio meter höga lagringshallen – som nästan känns som en kyrka, med ljus som strömmar ner på 50 år gamla portvinsfat – infinner sig en djup känsla av tidlöshet och samhörighet med landskapet, säger Sergio Rébelo, grundare av den arkitektbyrå som bär hans namn.
Hedra det känsliga landskapet
Med stark betoning på det lokalt specifika, det historiska sammanhanget och rötterna i traditionell portugisisk arkitektur, samtidigt med en tydlig utgångspunkt i en minimalistisk modernism, är Quinta de Adorigos vineri ett anslående exempel på en arkitektur som med ett respektfullt avtryck stärker upplevelsen av platsens specifika karaktär. Så har byggnaden också vunnit en uppsjö internationella priser.
Den mest utmanande aspekten av projektet var att utforma en byggnad som hedrar ett känsligt landskap som är världsarv enligt Unesco, samtidigt som tradition förenas med moderna metoder för vinframställning, menar Sergio Rébelo.
– Dourodalen kräver ett djupt rumsligt ansvarstagande. Vi var tvungna att väva samman 1 200 kvadratmeter av sammanlänkade skepp i den branta, terrasserade sluttningen utan att överväldiga den sekelgamla topografin. Lösningen blev att låta sluttningen diktera den inre logiken. Arkitekturen trappar sig naturligt nedåt, vilket gör att hela vinframställningsprocessen kan ske i ett traditionellt, gravitationsstyrt system som är vanligt i trakten.
Ytterligare en fördel med den delvis nedgrävda byggnaden är att den möjliggör passiva strategier för att bevara vinlagringsutrymmets inomhustemperatur mellan 14 och 16 grader, på en plats där utomhustemperaturen från vinter till sommar varierar från –5 till +45 grader. Det uppnås genom att det södra klimatskalet är placerat i kontakt med marken – för att dra nytta av dess värmetröghet – och huvudfasaden är vänd mot norr, där solljuset är begränsat även på sommaren. Dessutom producerar en geotermisk lösning elektricitet. Sammantaget gör detta att energiförbrukningen är låg, vilket avsevärt minimerar vineriets miljöpåverkan.
Samma tankesätt gäller vatten; regn och använt vatten samlas in, renas och används för bevattning. Dricksvatten fås från artesiska brunnar.
Vineriets material återger den omgivande naturens palett av rosaaktiga bruna, gröna och grå nyanser, i traditionella materiel och hantverk, men uppdaterat med modern teknik. Lokalt skiffer och granit användes både i de yttre elementen och i de invändiga stödmurarna av betong.
Limträ och KL-trä i det imponerande taket
Men det kanske mest slående med Quinta de Adorigo, både ut- och invändigt, är taken.
– Det jag är mest stolt över! Hur vi omvandlade det traditionella sadeltaket till ett sammanhängande, slingrande och organiskt skulpturalt träskelett. Det flyter vackert längs vingårdarnas tangentiella kurvor, säger Sergio Rébelo.
De sammanlänkade skeppens bärande struktur består av limträstommar och paneler av KL-trä, utvändigt klädda med prefabricerade GRC-fasad paneler (glasfiberarmerad betong), tillverkade lokalt i norra Portugal.
Valde specifikt ut nordisk gran
Portilame var träleverantör och ansvarade för montaget på plats. Limträstommar och KL-träpaneler tillverkades främst av högkvalitativ, hållbarhetscertifierad nordisk gran.
– Detta specifika val av trä gjorde det möjligt för oss att uppnå takets svepande, organiska kurvor med extrem geometrisk precision, säger Sergio Rébelo.
Träkonstruktioner har använts på de ställen där byggnaden inte vidrör marken, för att också minimera användningen av betong, vilket har minskat koldioxidutsläppen till atmosfären med 40 procent, jämfört med vad en byggnad helt uppförd i betong skulle släppa ut.
Utsatta för klimatets påverkan får alla dessa material vackra färgtoner och strukturer, vilket bättre integrerar vineriet i sin naturliga omgivning och gör att byggnaden förbättras med tiden, precis som ett gott portvin.
Atelier Sérgio Rebelo, framstår alltmer som en av de främsta företrädare för Porto skolan (FAUP).
Skolan är det främsta uttrycket för modern arkitektur i Portugal. Den definieras av den vikt som läggs vid att kontextualisera och integrera den funktionalism och minimalism, som är typisk för modernismen, med den specifika lokala och historiska bakgrunden för varje verk, samt med rötterna i traditionell portugisisk arkitektur.
Frihandsteckning är ett annat kännetecken för FAUP. Papper och penna ses som ett centralt pedagogiskt verktyg för att förstå rum, kontext och mänsklig skala, och fungerar därmed som en bro mellan konceptuellt tänkande och fysisk konstruktion.
Text: Carl Johan Liljegren Foto: Fernando Guerra
