Taklagsfesten hölls i källaren. Inte för att det var kallt ute eller dåligt väder – utan för att det var precis där man ville vara. Nere i cykelgaraget, runt stammen till det sju meter höga träd som reser sig hela vägen upp till entréplanet, där kronan är synlig genom en glasöppning i golvet.
– Jag har aldrig varit med om att det är självklart att man ska vara nere i källaren. Men vi hade skapat ett värde här nere. Hit tar man ner gäster och visar, och folk tycker att det är grymt coolt, säger Anders Pettersson, ansvarig arkitekt på Krook & Tjäder.
Från stål och betong till trä
Byggnaden heter Habitat Masthuggskajen och är NCC:s tredje kontorshus på Masthuggskajen i Göteborg. Efter att ha byggt två kontorshus i stål och betong fattade bolaget beslutet att satsa på trä i det tredje huset.
Man kontaktade arkitektkontoret Krook & Tjäder med en rak fråga: Kan man bygga en trästomme på den här byggrätten, med dessa höjder och bredder? Efter en utredning kunde Krook & Tjäder återkoppla med ett lika rakt svar: Ja.
– Vi satte oss ned med NCC och spånade kring vad den här byggnaden skulle vara. Det handlade om ett naturbegrepp – ett kontor för välmående, med människan i centrum. Vi tilläts prata om vilka skeenden, rörelser och känslor vi har ute i naturen, och hur vi kan föra med oss det in i en byggnad, säger Anders Pettersson.
Tre gestaltningsteman utkristalliserade sig: naturen med synligt trä och grönska, hamnens industriestetik med exponerade fackverk samt magasinens mörka, rustika träfasader. Alla tre pekade i samma riktning.
– Vi landade i trä såklart. Vi ska ha synligt trä och vi ska maxa det. Och de gamla magasinsbyggnaderna med sina mörka träfasader och exponerade fackverk är förebilder. Vi hade ju skapat fackverk för stabilitet – varför inte visa upp dem på samma sätt som man gjorde förr?
Rätt material på rätt plats
Stommen levererades av Martinsons i Skellefteå. Bjälklagen fick en betongpågjutning för akustikens skull, och för flexibilitet vid framtida ombyggnad. Men betong behövdes också av en annan anledning.
I Göteborgsleran, med sitt höga grundvattentryck, räcker det inte att anta att ett hus stannar där man sätter det. En ren trästomme på nio våningar väger inte tillräckligt – den riskerar att tryckas upp underifrån. Lösningen blev trapphusväggar och hisschakt i betong.
– Trapphusväggar i trä blev för lätt. När konstruktören fick sätta den där klumpen i betong i mitten fick huset plötsligt den tyngd det behövde, säger Anders Pettersson.
Masthuggskajen bär sitt namn av en anledning. Redan 1647 fick tretton masthuggare burskap (rätt att driva handel eller hantverk) i Göteborg och högg master här. Därefter följde hundratals år av hamn och industri, följt av avveckling och förfall.
Sedan några år tillbaka har området emellertid pånyttfötts, när en ny stadsdel tar form, även den kallad Masthuggskajen. I dag finns inte mycket av det gamla kvar ovan jord, men spåren från svunna tider lever kvar under ytan. Under Habitat Masthuggskajen finns exempelvis en skog av pålar.
– De sitter djupare ner i marken än huset är högt, ungefär trettio meter, säger Anders Pettersson.
Den nedre halvan av varje påle – den del som befinner sig under grundvattennivån, i syrefattig lera – är av trä. Ovanpå sitter en betongpåle som når upp mot husgrunden. Principen är enkel: I syrefri, vattenmättad lera bryts trä inte ned och ruttnar. Stora delar av Göteborg vilar på samma princip.
– Betong är klimattungt, medan trä är klimatlätt. Varje meter trä som kan ersätta betong är en vinst, och filosofin är densamma som i stommen ovanpå: rätt material på rätt plats. Totalt reducerade projektet klimatavtrycket med 40 procent jämfört med ett referenskontor, säger Anders Pettersson.
Innan pålarna slogs ner kom arkeologerna. Masthuggskajen är inte naturlig mark – den är påfylld och upparbetad, en gammal havsbotten. Under den moderna kajen låg en äldre kaj. Och under den, en ännu äldre. När grävskoporna gick ner blottades träpålar från 1600- och 1700 talet, daterbara med årsringar. Och därefter fartyg; gamla pråmar som hamnat i leran när man lade igen och fyllde på.
– Det fanns en hel båtkyrkogård under oss. Det var inte direkt grejer som hörde hemma på museum. Men vi kände ändå att vi ville försöka ta vara på historien och återanvända delar av virket, säger Anders Pettersson.
Det skulle inte gå enligt experterna, som dömde ut virket som uttjänt. Men det skulle visa sig att de hade fel.
Historien blev en del av arkitekturen
En träbåtbyggare på Krook & Tjäder sågade nämligen upp några plankor och då blev slutsatsen en annan. Det uppemot 200 år gamla kärnvirket var av superb kvalitet.
Anders Pettersson och hans team tog vara på det gamla virket. De använde det bland annat till planteringsbädden, där cykelgaragets träd står planterat. De grova balkarna blev bänkar. I betonggolvet ritade de dessutom in var den gamla kajlinjen gick.
– Det är inget som vänder ett helt projekt. Men det lyfte verkligen. Det är ändå någonting med att bygga lager på lager och ta historien vidare, säger han.
Limträ och KL-trä
Inne i Habitat Masthuggskajen är de bärande elementen synliga. Pelare och balkar av limträ, bjälklag av KL-trä – allt framtaget och exponerat. Bjälklaget består av kassetter i en kombination av KL-skiva och limträbalkar, där akustikplattor och installationer monterats mellan balkarna för att inte dölja träytan. Fönsterpartiernas bärprofiler är inte av aluminium som, de annars brukar vara, utan av limträ – omkring två kilometer löpmeter som i ett annat projekt hade gjorts i metall. Detta reducerade klimatavtrycket väsentligt. Fasaden är brunsvart träpanel i de gamla hamnmagasinens formspråk.
– Det luktar trä där inne. Och trä skapar atmosfär i ett rum på ett sätt som berör alla sinnen. Det är visuellt – men inte bara visuellt, säger Anders Pettersson.
Entréhallen är fjorton meter hög. En växtvägg och en trädkrona tar emot den som stiger in – kronan till det träd som är rotat i cykelgaraget våningen under. Trappan är placerad framför hissarna och inramad i grönska, en inbjudan att röra sig i stället för att stå still. Längst upp, på takterrassen med utsikt över Linnéstadens takåsar, sitter hyresgästerna omgivna av växtlighet. ”Som att sitta i en trädkrona”, beskriver Anders Pettersson det. Han är noga med att påpeka att dessa detaljer inte är tillägg. Det är konceptet – bestämt i de tidiga mötena med NCC och bibehållet hela vägen fram till färdigställandet. Det är ovanligt.
– Jag har aldrig varit med om maken. I de flesta projekt bantar man bort hälften av idéerna på vägen. Men här trodde NCC på konceptet och valde att satsa fullt ut på projektet.
Anders Pettersson beskriver det goda samarbetet med byggherren som anledningen till att projektet blev så lyckat. Enbart goda intentioner är inte tillräckliga, menar han. Träbyggnad, hållbarhet, och naturinspirerad interiör kan finnas med i ett programskede och ändå skäras bort när det börjar kosta.
– Det handlar i grund och botten om en byggherre som vill någonting på riktigt.
Grunden för ett lyckat projekt är densamma som grunden för ett hus i lera: det handlar om en stabil utgångspunkt.
Anders Pettersson har gått runt i Habitat Masthuggskajen med grupper från hela Norden – arkitekter och byggherrar från Sverige, Norge och Danmark som har hört talas om byggnaden och vill se den med egna ögon. Varje gång stannar de vid samma saker: trädet i källaren, bänkarna av gammalt virke, kajlinjerna i golvet. Under deras fötter, djupt nere i leran, ligger fortfarande resterna av båtkyrkogården.
– Det är någonting väldigt fint med det där. Att göra något nytt av något gammalt. Det berikar arkitekturen.
Text: Mattias Boström Foto: Krook & Tjäder
