Lumi betyder ”livets ljus” på latin och när Livsmedelsverket lämnade kvarteret Hugin i Uppsala stod Vasakronan med en kontorsbyggnad som var allt annat än ljus. Låga våningshöjder, små fönster och dålig isolering gjorde att rivning länge framstod som det självklara alternativet.
I dag har det gamla murriga 1970-talskomplexet förvandlats till en eftertraktad och uttrycksfull kontorsbyggnad mitt i centrala Uppsala. Ljusgården visar varför. Ett hisstorn har klätts in i återbrukad takplåt och de många träytorna tillför värme till interiören.
2015 utlyste Vasakronan en arkitekttävling. Då föreslog Anders Tväråna och hans kollegor på White Arkitekter att delar av byggnaden skulle bevaras, men förslaget vann inte tävlingen. Rivningsplanerna drog ut på tiden och samtidigt hade Vasakronans hållbarhetsarbete tagit fart.
– Vår tanke från början var ju att riva och bygga nytt, men i samma veva började vi titta på hur vi kunde sänka våra koldioxidutsläpp. Då började vi fundera på om det verkligen var rätt att riva hela huset, säger Anna Denell, hållbarhetschef på Vasakronan.
White fick i uppdrag att undersöka hur mycket av det befintliga huset som gick att behålla. En av de stora utmaningarna var husets grund. Byggnaden står på Uppsalas djupa lerlager och grundläggningen klarade inte hur mycket ny last som helst.
Lösningen blev att göra huset lättare. Genom att ersätta den gamla betongfasaden med en stål- konstruktion, samt tillföra utfackningsväggar med träreglar, blev det möjligt att både sätta in större fönster och förbättra isoleringen.
– Vi insåg att om vi tog bort den tunga betongfasaden fick vi ett viktutrymme som gjorde det möjligt att bygga på tre våningar och behålla 80 procent av betongstommen, säger Anders Tväråna.
De nya våningsplanen byggdes med en hybridstomme av trä och stål, där två av bjälklagen utfördes i KL-trä. Taket över ljusgården bärs av synliga limträbalkar och ytterväggarna har träregelstomme. Totalt levererade Setra omkring 1 200 kubikmeter KL-trä och limträ till projektet.
– Genom att använda lätta material som trä kunde vi bygga på flera våningsplan utan att behöva grundförstärka, säger Anders Tväråna.
Svag lagstiftning hämmar trä
Återbruksprojektet Lumi har hyllats internationellt och är ett av världens högst klassade kontorshus. Enligt Vasakronans beräkningar har de lyckats halvera sina utsläpp jämfört med om man hade rivit och byggt ett nytt hus med trästomme.
– Vasakronan har som mål att nå netto noll-utsläpp till 2030, vilket kräver drastiskt minskade utsläpp från byggproduktionen. Beslutet att bevara den befintliga stommen i Lumi, i stället för att riva och bygga nytt, var en direkt konsekvens av dessa hållbarhetsmål och ambitioner för cirkulärt byggande, säger Anna Denell, som menar att Sverige länge låg i framkant vad gäller hållbart byggande.
– Vi var ett av de länder i världen som hade kommit längst vad gäller att öppet redovisa utsläpp i byggprocesser. Men nu är vi omsprungna av till exempel Finland, Danmark och Nederländerna. Sedan 2022 måste byggandets klimatpåverkan redovisas – men det finns fortfarande inga gränsvärden för hur stora utsläppen får vara. Enligt Boverkets förslag ska gränsvärdena börja gälla först 2030.
– Jag tror vi skulle se betydligt mer träbyggande i Sverige om de tvingande gränsvärdena, som var på gång till sommaren 2025, hade införts, säger Anna Denell.
Återbruksprojekt i världsklass
Att bevara 80 procent av stommen och hela grundläggningen har gjort den enskilt största klimatnyttan. Men även återbruk av kökspentryn, radiatorer, glaspartier och mängder av byggnadsmaterial har bidragit till minskade utsläpp. Vissa delar kommer från byggnaden, andra från närliggande lokalrenoveringar. Totalt återbrukades omkring 1 300 ton material.
– Vasakronans inställning i det här projektet var att vi skulle prova att återbruka allt som gick. Även om vi inte från början visste exakt vad som skulle fungera så testade vi, säger Anna Denell.
Att återbruka i stor skala kräver lagringsutrymme, digital struktur och en hel del handpåläggning. I synnerhet när det kommer till nedmonterade dörrar. Varje dörr måste passa på sin nya plats, uppfylla brand- och ljudkrav och ofta anpassas eller fräschas upp på snickeriverkstad.
Gipsskivorna var däremot betydligt enklare att hantera. Inför demonteringen bjöds flera företag in för att visa hur gipsskivorna kunde tas ner utan att förstöras. Företaget som ansågs ha den bästa metoden använde bland annat en stor magnet för att lokalisera skruvarna i väggarna. Totalt kunde omkring 100 ton gipsskivor återbrukas.
– Gipsskivor är en väldigt tacksam mängdvara att återbruka. Det har oftast standardmått och när man sätter upp dem igen kan innersidan, som ofta är i nyskick, vändas utåt. Dessutom blir arbetsmiljön bättre vid demontering eftersom det blir mindre byggdamm, säger Anders Tväråna.
Just mängdvaror och inredning är något som Anna Denell menar att fastighetsbranschen måste bli bättre på att inte slänga. När en kontorslokal får en ny hyresgäst rivs inte sällan fullt fungerande inredning ut av estetiska skäl.
– Det kan vara fel färg på mattan eller kaklet på toaletterna. Sakerna är inte tekniskt uttjänta, men ändå kastas de ut. Gör man så vid varje lokalgästanpassning
blir klimatpåverkan stor över tid.
En annan viktig lärdom var att först bygga upp ett halvt våningsplan som test. Där kunde projektgruppen se hur de återbrukade delarna fungerade tillsammans, både tekniskt och visuellt. Miljön blev dessutom ett showroom för potentiella hyresgäster.
– Många tänker fortfarande att återbrukat betyder sämre kvalitet, eller att det kommer se begagnat ut. Det handlar väldigt mycket om att förändra människors inställning, säger Anna Denell.
Text: Gustav Schöön Foto: Måns Berg/ White arkitekter
