Den långa, låga skolbyggnaden Groupe Scolaire Simone Veil i Tremblay-en-France, strax norr om Paris, smälter väl in i den omgivande traditionella villabebyggelsen. Samtidigt lämnar byggnaden ett tydligt avtryck. Den bärande fasaden i lokal kalksten ger skolan ett stabilt, bestående intryck, samtidigt som stenens ljusa varma färgton är välkomnande. Den 25-30 cm tjocka stenmuren (samma typ av sten som användes vid restaureringen av Notre Dame) är slitstark och lättskött. Och med sin termiska tröghet bidrar den till byggnadens komfort och låga energiförbrukning. Ovanpå bottenvåningen svävar en lanternliknande idrottshall i trä, vars tak är täckt med solpaneler som gör byggnaden energipositiv.
Trä och lertegel
Inne i den ovanligt rymliga skolan möts naturmaterialen trä och lufttorkat lertegel. Tillsammans med glasfönster från golv till tak mot gröna innergårdar definierar de stora luftiga ytor. Intrycket är lugnt, nästan självklart i sin enkelhet. Och det är så arkitektbyrån Le Penhuel & Associés vill ha det. I sina projekt strävar de efter enkla linjer och rena, klara närmast tysta ytor, den typ av enkelhet som vibrerar i sitt sammanhang. Livskvalitet och välbefinnande i vardagen är ett annat riktmärke i Le Penhuel & Associés byggnader.
I detta fall är resultatet så lyckat att byggnaden i november 2025 vann Frankrikes förnämsta arkitekturpris, l´Equerre d´Argent, Silvervinkelhaken. Juryn motiverade utmärkelsen med att man ville belöna en vision som omdefinierar skolan, och förenar funktionalitet, estetik och hållbarhet genom att kombinera naturmaterial i en skola med rymliga klassrum och en idrottshall på taket, vilket optimerar utrymmet.
Skolor i Frankrike byggs och finansieras av kommunerna, som också fastställer programmen. Det finns nationella referensdokument, men de är inte obligatoriska, vilket leder till stor variation mellan projekten.
Warren Lepolard, arkitekt på Le Penhuel & Associés, lyfter särskilt fram vikten av det täta samarbetet mellan dem och den beställande kommunen, som ville skapa en skolbyggnad för nydanande pedagogik med lågt klimatavtryck.
– Projektet blev möjligt tack vare en stark politisk vilja från Tremblay-en-Frances kommun att sätta barnet i centrum för projektet och satsa på ett samutnyttjande av utrymmen mellan skola och fritidshem, och ett miljömässigt föredömligt byggande, förklarar Warren Lepolard.
En skola formad av många samarbete
Skolan utformades i samråd med alla intressenter och blivande användare (pedagogisk och teknisk personal, föräldrar, kommun och utbildningsdepartement) och är en plats skapad för att uppmuntra nyfikenhet, samarbete och lusten att lära.
Den viktigaste utmaningen var att ta bort det traditionella fritidshemmet, som vanligtvis tar drygt hundra kvadratmeter av en skola i anspråk, och omfördela denna yta till utvidgning av klassrum och korridorer.
– Tanken var att med samma totalyta skapa en bekvämare, rymligare och mer flexibel byggnad, där skolans och fritidshemmets delade funktion innebar att båda kunde ges större ytor än de annars skulle ha haft, säger Warren Lepolard.
Resultatet är en till synes klassisk fransk skola med åtta klassrum, en mångbrukssal, skolmatsal, kontor och en vaktmästarbostad. Men klassrummen, med lättflyttade möbler och delvis rörliga väggar, är betydligt större än vanligt – 80 m2 – och möjliga att anpassa efter barnens och pedagogikens skiftande behov.
Rum för sammanhängande utrymme
Skolans rymliga entréhall utgör en nord-sydlig ryggrad som gör det enkelt att röra sig genom byggnaden ända till skolgården. Dimensionerna gör hallen till ett verkligt vardagsrum, lämpligt för alla former av lärande och utbyte. Tre färgglada alkover med varierade inredningar ökar möjligheterna att använda rummet och uppmuntrar till skiftande inlärningsstilar.
I öst-västlig riktning går ”De 8 klassrummens gata”, som bildar skolans andra axel, en inre gång anlagd kring innergårdar i skolans hjärta, med vrår, bord och bänkar där barn kan arbeta självständigt eller i små grupper.
– Vi är stolta över att ha kunnat bryta med det i Frankrike mycket dominerande mönstret, där klassrummen nås via korridorer vars enda syfte är att hantera flöden. Här erbjuder vi ett stort, flytande och sammanhängande utrymme, genomsyrat av zoner som barnen kan göra till sina egna lekfulla platser för lärande och avkoppling, och förvandlar rörelse genom byggnaden till en pedagogisk upplevelse. När vi besöker platsen ser vi den frihet som lösningen ger barnen, säger Warren Lepolard.
Tekniska egenskaper och ekonomi styrde valet av träslag
Till detta kommer platser för lärande och ökad rörelse utomhus: planterade skolgårdar med stor artmångfald – direkt tillgängliga från varje klassrum via terrasser – ett ”tak för lärande” med en odlingsträdgård och en täckt idrottsyta, innergårdar som ger naturlig ventilation och ljus, ett pedagogiskt kök, med mera. Skolbyggnaden i sig är svaret på en mängd frågor.
– Skolbyggnaden och dess material är också en del i själva lärprocessen. En skola måste per definition synliggöra sitt klimat- och miljömässiga samt taktila avtryck. Och de naturbaserade materialen ger värme och en estetisk upplevelse, säger Warren Lepolard.
Inomhusmiljön domineras av trä och obränt lertegel. Träet, som använts både i bärande konstruktion (limträ, KL-trä, träregelstomme) och inredning, är i så stor utsträckning som möjligt synligt och skapar en miljö som är både lugnande och stimulerande.
– Vi valde träslag utifrån både deras tekniska egenskaper och ekonomi. De yttre pelarna är i douglasgran, för dess hållbarhet och vackra åldrande. Balkarna är i limträ av gran, för dess lätthet, och de invändiga beklädnaderna och möblerna är i bokplywood, för dess motståndskraft, säger Warren Lepolard.
Text: Carl Johan Liljegren Foto: Vladimir Mollerat du Jeu
