Träbaserade skivmaterial

Träbaserade skivor är ett mångsidigt bygg- och inredningsmaterial. I byggande används skivor till golv, väggar och tak. Skivor används även till möbler och i tunna skivor för baksidor till uppstyvning av bokhyllor. I inredning förekommer skivor som skåpsidor, skåpluckor eller bänkytor. Skivorna framställs från trämaterial i form av stavar, faner, spån eller fibrer. Skivor tillverkas enligt olika standarder. För CE-märkta byggskivor framgår huvudändamålet av märkningen (golv, vägg eller tak). Tabell 32 visar en förteckning över standarder för träbaserade skivor.

Plywoodskivor

Plywoodskivor (kryssfaner) är uppbyggda av ett ojämnt antal sammanlimmade tunna faner. Fanerskikten är lagda vinkelrätt mot varandra. Faneren framställs genom skärning (hyvling) eller svarvning. Då trämönstret är viktigt för upplevelsen är sättet på vilket fanertillverkningen gått till avgörande. Mönstret av årsringar eller andra karaktärsdrag hos trämaterialet ger ett variationsrikt utseende. Det finns plywoodtyper som är belagda med tunna ytskikt av melamin eller plastimpregnerat papper (formplywood). Ett på papperet tryckt mönster kan ge karaktär av olika träslag. Faner med genomskurna kvistar ger stor variation åt ytorna. I vissa kvaliteter är eventuella kvisthål i ytfaneret spacklade så att resultatet är en slät yta.

Vid användning av plywood utnyttjar man att skivorna oftast är styvare och starkare i den ena riktningen. Genom sin uppbyggnad är plywood ett material som kan sågas i alla former. Plywood limmas vanligen med fenolhartslim, som i princip är ett vattenfast lim. Plywood går därför att använda vid betonggjutningar och till fasader, tak, båtar och husvagnar.

Formplywood är avsedd för ytor i formar för betonggjutning. På båda sidorna av skivan har en helt slät faneryta belagts med plastimpregnerade pappersskikt. Formplywood har stor användning för andra ändamål, i lantbruk, i transportfordon och till skyltar. Genom att prägla ett mönster i ytbeläggningen kan man åstadkomma halkskydd.

 

Spånskivor

Spånskivor tillverkas i en kontinuerligt löpande bana där lager av limbelagda fina och grova spån i olika skikt pressas och härdas under tryck och värme. Det fina spånet ger skivan en yta lämplig för till exempel målning. Genom processen där spån strös på en bana och lägger sig till rätta delvis i transportriktningen får spånskivor en viss skillnad i egenskaper i de olika riktningarna bredd och längd. Det vanligaste limmet för spånskivor är karbamidlim (urea). Spånskivor används till exempel till undergolv, väggar, innertak, möbler och inredning.

Spånskivor betecknas efter avsedd användning, till exempel möbel, bygg, golv, innertak etcetera. Beteckning för spånskivors fukttålighet är av historiska skäl indelad i V20 och V313. V313 är den fukttröga typen. Standarden delar in skivorna efter avsedd användning i typerna P1 till P7. Typerna P1 och P2 är avsedda för allmän användning och för inredning och möbler i torra lokaler. Typ P3 gäller motsvarande men i fuktigare omgivning. Typerna P4 till P7 kan användas i olika situationer i bärande konstruktioner enligt Eurokod 5. Typ P5 kan användas till exempel som liv i lättbalk.

Cementbundna spånskivor

I cementbundna spånskivor binds spånen samman av cement. Skivorna har som särskilda egenskaper god motståndsförmåga mot brand och mikrobiell nedbrytning. Cementbundna spånskivor beskrivs efter avsedd användning, eventuell genomfärgning, ytans egenskaper och skivans form och kantprofilering. Skivorna kan vara specialtillverkade för att vara avsedda för våtrum eller till fasad.

Melaminbelagda skivor

Melaminskiktet på belagda skivor tillverkas genom värmepressning (härdning) av flera pappersskikt impregnerade med plast. Pappersskikten blir till ett mycket tunt ytskikt. Det tunna melaminskiktet ger dekorativa effekter och en tålig yta. Melaminskikt på spånskiva är det vanligaste. Fuktrörelserna kan vara lite olika mellan en spånskiva och ett melaminskikt varför det bästa är att båda skivsidorna är belagda. Om bara den ena sidan är belagd kan skivan bli skev. Melaminbelagda skivor används till exempel till möbler och inredningar.

OSB-skivor

OSB-skivor (Oriented Stranded Board, strimlespånskivor) känns igen på de stora flata spån som även ligger i skivans yta. Skivorna är särskilt tåliga mot bräckage i hörnen. Precis som i plywood har OSB-skivan tydlig huvudriktning. Spånen nära skivytan ligger i skivans längdriktning medan spånen i mittdelen ligger vinkelrätt mot längdriktningen. Spånen kan vara av såväl barr- som lövträ. Limmet kan vara fenollim i pulverform eller melaminlim. OSB-skivor används till exempel i väggar och emballage.

OSB-skivor finns i typerna 1, 2, 3 och 4 enligt standarden. Typ OSB/1 är för allmän användning och för inredning i torra lokaler. Typ 4 är den tyngsta och mest fuktbeständiga. Typerna OSB/2 till OSB/4 kan användas i olika situationer i bärande konstruktioner enligt Eurokod 5.

Våttillverkade träfiberskivor

Våttillverkade träfiberskivor (masonite) tillverkas av fibrer som framställs ur träet med hjälp av kraftig ångbehandling eller malning eller raffinering. Fibrerna hanteras uppslammade i vatten och förs ut på en trådmatta där vattnet rinner av. Olika högt presstryck ger sedan skivor med olika egenskaper, från porösa till hårda. Normalt är fibrerna sammanhållna med de limämnen som finns naturligt i träet, samt små mängder fenollim. Hårda träfiberskivor har en tydlig slät framsida och en baksida med mönster från trådmattan som följt med in i pressen. Skivorna värmehärdas och vissa behandlas med olja före värme-härdningen.

Våttillverkade träfiberskivor delas in i huvudtyperna hårda, medelhårda och porösa enligt standarden.

Torrtillverkade träfiberskivor

Medium Density Fibreboard, MDF, är torrtillverkade träfiberskivor. Utgångsmaterialet är torra karbamidbelimmade fibrer. I MDF har man lyckats nå ett nästan helt homogent material. MDF-skivan är mycket jämn i sina egenskaper, till exempel vid målning. MDF-skivan används till exempel till möbler och inredningar.

MDF-skivor finns med olika fukttålighet och förädling, som böjbar eller fanerad samt med egenskaper och krav enligt standarden.

Träullsskivor

Träullsskivor tillverkas av träull som binds med cement. Cement härdar kemiskt med vatten. Träull består av halvmeterlånga, ett par millimeter breda träspån som hyvlats fram ur rundved. Träullsskivor har särskilt goda egenskaper när det gäller ljudabsorption och brandmotstånd. Skivorna används som akustikplattor i tak eller i bullerskärmar som ljudabsorbent. Skivorna är ett öppet material som tillåter luft och fukt att transporteras. Träullsprodukter har goda miljöegenskaper. Många är deklarerade av oberoende certifieringsorgan.

Träullsskivor beskrivs efter användning, färg och den struktur som ges av träullsskivans bredd, till exempel undertak, vit, finhyvlad.

Limfog

Limfog är ett skivmaterial av torkat, massivt trä. Skivorna är hoplimmade av 40 – 45 mm breda trästavar, vanligtvis av barrträ men även lövträ förekommer. Limmet är vattenburet. Limfogsskivorna är plana, putsade och torkade. Limfog används till exempel till bänkskivor och hyllplan.

Lamellträ

Lamellträ är i princip en skiva av limfog som förstärkts med symmetriskt pålimmade faner eller träfiberskivor. För bokhyllor ger lamellträ limfogsskivans bärförmåga och fanerets eller hårda träfiberskivans utseende och ytegenskaper.

Lamellträ beskrivs efter basmaterialet (furustavar till exempel) och typen av ytbeläggning (faner, träfiberskiva, melamin). Ett exempel är "boardlamell" där board används för att beteckna våttillverkad träfiberskiva.

Flerskiktsskivor

Flerskiktsskivor tillverkas i tre eller fem skikt där skikten ligger vinkelrätt mot varandra med en tjocklek på 21 respektive 30 mm. Flerskiktsskivan är en formstabil massivträskiva som är uppbyggd som en limfogsskiva och ger en enkel bearbetning till luckor för köks-, bad- och garderobsinredningar. Den går även att använda som möbelämne till bordsskivor och hyllplan. Till bordsskivor är det vanligt med en tjockare flerskiktsskiva av fem skikt. Flerskiktsskivor tillverkas i olika träslag, som till exempel furu.

Tabell 32  Standarder för träbaserade skivor

Standard

Beskrivning

Plywood

Termen plywood är ett samlingsnamn för så kallade fanerplywood och lamellträ , läktlamellträ och fanerlamellträ.

SS-EN 313-1:1996 Plywood – Typer och terminologi

Standarden anger olika typer av plywood, efter uppbyggnad och viktiga egenskaper till exempel: form, beständighet för användning, mekaniska egenskaper, utseende, ytornas förädlingsgrad.

SS-EN 635-1: Plywood – Utseendesortering

– Del 1: Allmänna regler

 

SS-EN 635-2: Plywood – Utseendesortering

– Del 2: Lövträ

 

SS-EN 635-3: Plywood – Utseendesortering

– Del 3: Barrträ

Standarderna omfattar fem utseendeklasser på plywoodytor, utgående från synliga karaktäristika och defekter.

SS-EN 636: Plywood– Specifikationer

Standarden omfattar klassificering av plywood för såväl bärande som icke bärande konstruktioner, till exempel med hänsyn till böjhållfasthet, E-modul, formaldehyd samt övriga egenskaper, provningsmetoder, tillverkningskontroll och märkning. Dokumentet innehåller bland annat en tabell med användningsklasser 1 – 5 och generella fuktkvotsnivåer.

SS-EN 12369-2: Karaktäristiska värden för bärande konstruktioner – Del 2: Plywood

Standarden innehåller karakteristiska värden för hållfasthet, E-modul och skjuvmodul för olika klasser av plywood definierade i SS-EN 636, att användas vid dimensionering av bärande konstruktioner med plywood.

SS-EN 13986: Träbaserade skivor för byggnader

– Egenskaper, utvärdering av överensstämmelse och märkning

Standarden omfattar träbaserade konstruktionsskivor och anger relevanta karakteristika och provningsmetoder för att bestämma dessa karakteristika.

Spånskivor

Spånskivor omfattar traditionella skivor med träspån och lim.

Cementbundna spånskivor och OSB-skivor, se under särskild rubrik.

SS-EN 309: Spånskivor – Typer

Standarden innehåller definition och klassificering av spånskivor.

SS-EN 312: Spånskivor – Specifikationer

Standarden omfattar krav för spånskivor definierade enligt SS-EN 309.

SS-EN 12369-1 Träbaserade skivor – Karakteristiska värden för bärande konstruktioner – Del 1: Strimlespånskivor (OSB), spånskivor och träfiberskivor

Standarden innehåller karakteristiska värden för hållfasthet, E-modul och skjuvmodul för olika klasser av OSB-, spån- och träfiberskivor, att användas vid dimensionering av bärande konstruktioner med ovan nämnda träbaserade skivor.

Cementbundna spånskivor

 

SS-EN 633 Cementbundna spånskivor – Typer

Standarden definierar och anger olika typer av cementbundna spånskivor.

SS-EN 634-1 Cementbundna spånskivor – Krav

– Del 1: Allmänna krav

Standarden ger allmänna krav på cementbaserade spånskivor med avseende på måttoleranser, kantrakhet, rätvinklighet och fuktkvot

SS-EN 634-2 Cementbundna spånskivor – Krav – Del 2:

Krav för skivor bundna med Portlandcement för användning i torrt, fuktigt och väderexponerat klimat

Standarden omfattar krav avseende densitet, hållfasthet, styvhet, lim samt svällning.

OSB-skivor

 

SS-EN 300: OSB-skivor (skivor av orienterade stora spån)

– Typer och krav

Standarden innehåller definitioner, klassificering och krav.

SS-EN 12369-1 Träbaserade skivor – Karakteristiska värden för bärande konstruktioner – Del 1: Strimlespånskivor (OSB), spånskivor och träfiberskivor

Standarden innehåller karakteristiska värden för hållfasthet, E-modul och skjuvmodul för olika klasser av OSB-, spån- och träfiberskivor, att användas vid dimensionering av bärande konstruktioner med ovan nämnda träbaserade skivor.

Träfiberskivor

 

SS-EN 316: Träfiberskivor – Typer och beteckningar

Standarden innehåller definitioner, klassificering och beteck­ningar, till exempel våttillverkade respektive torrtillverkade träfiberskivor. Våttillverkade skivor indelas i sin tur i hård (betecknas HB), medelhård (betecknas MBL eller MBH) och porös (betecknas SB). Torrtillverkade träfiberskivor betecknas MDF (= Medium Density Fibreboard).

SS-EN 622-1 Träfiberskivor – Krav – Del 1: För alla typer

Standarden omfattar allmänna krav på några egenskaper som är vanliga för icke belagda träfiberskivor.

SS-EN 622-2: Träfiberskivor – Krav – Del 2:

Hårda träfiberskivor

Standarden omfattar krav för hårda träfiberskivor (hård board). Värden i denna standard avser produktegenskaper men är inte karakteristiska värden avsedda för hållfasthetsdimensionering enligt Eurokod 5. Sådana värden ges i SS-EN 12369-1.

SS-EN 622-3: Träfiberskivor – Krav – Del 3:

Medelhårda träfiberskivor

Standarden omfattar krav för medelhårda träfiberskivor.

SS-EN 622-4: Träfiberskivor – Krav – Del 4:

Porösa träfiberskivor

Standarden omfattar krav för porösa träfiberskivor.

SS-EN 622-5: Träfiberskivor – Krav – Del 5: MDF-skivor (torrtillverkade träfiberskivor)

Standarden omfattar krav för MDF-skivor. Värden i denna standard avser produktegenskaper men är inte karakteristiska värden avsedda för hållfasthetsdimensionering enligt Eurokod 5. Sådana värden ges i SS-EN 12369-1.

SS-EN 12369-1 Träbaserade skivor – Karakteristiska värden för bärande konstruktioner – Del 1: Strimlespånskivor (OSB), spånskivor och träfiberskivor

Standarden innehåller karakteristiska värden för hållfasthet, E-modul och skjuvmodul för olika klasser av OSB-, spån- och träfiberskivor, att användas vid dimensionering av bärande konstruktioner med träbaserade skivor.

Träullsprodukter

 

SS-EN 13168: Värmeisoleringsprodukter för byggnader – Fabrikstillverkade träullsprodukter (WW) – Egenskapsredovisning

Standarden omfattar krav på industriellt tillverkade träullsprodukter i form av skivor eller plattor, med eller utan beklädnad eller ytskikt, avsedda för värmeisolering i byggnader.

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.