Egenskaper

Hållfasthetsegenskaper

KL-trä uppvisar stora likheter med andra produkter i trä i fråga om olika hållfasthetsegenskaper:

• Hållfastheten varierar med vinkeln mellan spänningen och fiberriktningen, så kallad ortotropi.
• Hållfastheten minskar när fuktkvoten ökar.
• Hållfastheten minskar när belastningstiden ökar.
• Materialegenskaperna varierar både inom en och samma komponent och mellan olika komponenter.

KL-träets uppbyggnad med korsvis lagda brädor utjämnar trämaterialets variationer och minskar egenskapsskillnaderna. Hållfastheten hos en produkt av KL-trä bestäms till stor del av tvärsnittets uppbyggnad. För KL-trä blir därför ytbrädornas draghållfasthet och tvärskiktens rullskjuvhållfasthet avgörande i brottskedet. I likhet med andra konstruktionselement i trä och i byggnadssammanhang är styvhet oftast dimensionerande. I bruksskedet styr tvärsnittets uppbyggnad i ännu större grad vilket resultat som kan uppnås. I jämförelse med plattor av trä, såsom tvärspända plattor som ofta används i brokonstruktioner, uppvisar KL-trä en lägre styvhet i huvudbärriktningen för plattor med samma tjocklek. KL-träplattan kan däremot ta betydligt större last tvärs huvudbärriktningen.

Vid statisk dimensionering av KL-trä och träkonstruktioner i allmänhet utgår man från ett karakteristiskt hållfasthets- eller styvhetsvärde, fastställt på basis av provning i laboratoriemässiga förhållanden och av ett bestämt antal provkroppar. Normalt utgår man vid hållfasthetsdimensionering från den nedre 5-procentsfraktilen, det vill säga det värde som statistiskt sett underskrids i 5 fall av 100. Med kännedom om det karakteristiska hållfasthetsvärdet bestäms dimensioneringsvärdet i det enskilda fallet med olika partialkoefficienter och omräkningsfaktorer. Karakteristiska styvhetsvärden såsom elasticitetsmodul och skjuvmodul bestäms på motsvarande sätt, men med utgångspunkt från medelvärdet i stället för 5-procentsfraktilen.

Termiska egenskaper

I jämförelse med många andra material har trä mycket små temperaturrörelser. Värmeledningsförmågan och värmekapaciteten motsvarar i princip vanligt massivt trä. Värmekonduktiviteten, materialets isolerande förmåga, är väsentligt bättre än för betong och stål. Praktiskt värde på värmekonduktiviteten för gran är 0,11 W/(m °C) vinkelrätt mot fibrerna och 0,24 W/(m °C) parallellt med fibrerna och för furu är motsvarande värden 0,12 W/(m °C) respektive 0,26 W/(m °C). Praktiskt brukar värdet 0,12 – 0,13 W/(m °C) användas för KL-trä. KL-trä har relativt hög specifik värmekapacitet och den brukar anges till cirka 1 300 J/(kg °C). Genom att bygga med KL-träskivor kommer den stora mängden trä att ha inverkan på inomhusklimatet genom att utjämna klimatvariationer. Hur stor denna inverkan blir bestäms av övriga ingående material, av ventilationssystemet samt av inbyggd styr- och reglerteknik.

Fuktrörelser

KL-trä sväller när fuktkvoten ökar och krymper när fuktkvoten minskar. Den korsvisa uppbyggnaden av brädor innebär emellertid att träet i skivor av KL-trä sväller och krymper mindre tvärs fiberriktningen i jämförelse med vanligt massivt trä. KL-trä tillverkas under kontrollerade former av brädor eller plank med en fuktkvot mellan 6 % och 15 %. Hur mycket mindre svällningen och krympningen blir jämfört med vanligt massivt trä bestäms av antal brädskikt och skiktens tjocklek. Produkter av KL-trä tillverkas oftast med en målfuktkvot av 12 %. Det innebär att enskilda produkter av KL-trä vid leverans ska ha en fuktkvot som högst motsvarar fuktkvoten 16 %. Efterhand kommer fuktkvoten i KL-träet att anpassa sig till jämvikt med den omgivande luftens relativa fuktighet, RF, och följa dess variation över året. I konstruktioner i uppvärmda lokaler utan befuktning kan fuktkvoten förväntas variera mellan 7 % under vintertid och 12 % under sommartid. För ouppvärmda lokaler eller utomhus under tak kan fuktkvoten förväntas variera mellan 13 % under vintertid och 17 % under sommartid.

För en oisolerad KL-träplatta eller ett isolerat hålbjälklag av KL-trä placerat i yttertak eller yttervägg medför olika fuktförhållanden – varmt och torrt på insidan och kallt och fuktigt på utsidan – att elementet kan tendera att svälla på utsidan och krympa på insidan och därmed få en välvd form. Detta är en egenhet som konstruktören bör vara medveten om redan i projekteringsskedet. Åtgärder finns emellertid för att motverka olägenheter.

Brandegenskaper

KL-trä och konstruktioner uppförda av KL-trä har goda och förutsägbara egenskaper i samband med brand. KL-trä är ett brännbart material men i kombination med andra material kan önskad bärförmåga upprätthållas under brandförloppet. Antändningen av trä är trög och det brinner långsamt. Värmeutvecklingen under brand är ofta avgörande för om branden ska utvecklas eller avta. Det kolskikt som bildas på ytan av KL-trä vid en brand skyddar de inre delarna och inträngningshastigheten i trä är vanligen cirka 0,6 – 1,1 mm per minut. 

Utseendeklass och ytbehandling

KL-träskivor betraktas i första hand som konstruktionselement vars viktigaste egenskaper är hållfasthet, styvhet och hållbarhet. Största delen av standardprodukterna uppfyller normala utseendekrav, förutsatt att de hanteras med tillräcklig omsorg under transport och på byggarbetsplatsen.

När KL-träskivorna tas ut ur limpressen förekommer det mindre ojämnheter längs sidorna vilket justeras. Den plana ytan har oftast en tillräckligt fin yta så att ytterligare efterarbete inte erfordras.

Önskas synliga ytor väljs brädor utifrån de krav som ställs på ytorna. De flesta KL-trätillverkarna har några olika utseendeklasser att välja mellan och olika sätt att benämna dessa på, till exempel Synlig yta, Industriyta och Ej synlig yta. Skivor av KL-trä kan sedan på plats ytbehandlas som vanligt trä genom lasering, täckmålning, klarlackering eller oljebehandling.

I tabellen framgår särdrag hos olika typer av KL-träytor. Tabellens krav gäller för 95 procent av lamellerna i en KL-träskiva. Det innebär att högst 5 procent av lamellerna i en skiva får ha särdrag som i mindre omfattning överskrider de tillåtna för respektive ytkvalitet.