Beständighetsegenskaper

Foto: Per Bergkvist

Trädäck och fasad behandlad med järnvitriol.

Träets naturliga beständighet

Olika träslag har olika naturlig motståndskraft mot angrepp av träförstörande organismer som rötsvampar och träförstörande insekter. Splintveden i alla träslag är generellt sett inte motståndskraftig mot biologiska angrepp, medan kärnvedens naturliga motståndskraft varierar från ringa till mycket motståndskraftig, en egenskap som först visar sig då träet blir naturligt exponerat för i första hand fukt.

Kärnved består av inaktiva träceller. De öppningar mellan fibrerna som finns i splintveden och som möjliggör vattentransporten är här stängda och fungerar inte längre som transportväg. Kärnved är vanligtvis ganska resistent mot vattentransport förutom i ändträ. Splintveden suger vanligtvis upp betydligt mer vatten än kärnveden i alla riktningar.

I virke som beställs som kärnvirke får inte splintved förekomma då den naturliga beständigheten inte uppfyller kraven i tabellerna 12 och 13.

Klassificering av naturlig beständighet baseras vanligtvis på kärnvedens resistens mot rötsvampar i markkontakt, se även standarden SS-EN 350 och tabell 13.

Utöver träets naturliga beständighet är olika träslags hygroskopicitet (förmåga att ta upp och avge fukt) en karakteristisk naturlig egenskap som också varierar kraftigt med hänsyn till träslag och som spelar roll för användningen av olika träslag till olika ändamål.

När man talar om träslag med hög naturlig motståndskraft i markkontakt avses vanligtvis kärnved av importerade träslag som till exempel teak, iroko, cumaru, falsk akacia (robinia) och jättetuja
(Western Red Cedar). Av våra inhemska träslag har kärnved av ek bäst naturlig beständighet, medan beständigheten hos kärnved av furu och lärk är relativt måttlig i markkontakt och sinsemellan i stort sett lika. När det gäller gran, som är vårt viktigaste träslag för byggvirke, klassificeras det i den lägsta beständigheten i markkontakt. Men tack vare att gran, vars kärna inte visuellt kan skiljas från splint i torrt tillstånd, är mindre hygroskopiskt och därför tar upp fukt långsammare än furusplint, kan granens naturliga beständighet anses som något bättre än den vedertagna klassificeringen, speciellt ovan mark. Gran har därför visat sig vara väl lämpat för vissa användningsområden, som till exempel i utvändiga panelbrädor och fasaddetaljer.

Tabell 12  Naturlig beständighet mot rötsvamp hos kärnved i markkontakt

Träslag Beständighetsklass
Al 5
Ask 5
Björk 5
Bok 5
Lönn 5
Gran 4
Douglasgran (europeisk) 3-4
Furu 3-4
Lärk 3-4
Ek 2-4
Jättetuja (Western Red Cedar) 2
Teak 1-3
Cumaru 1-2
Iroko 1-2
Robinia (falsk akacia) 1-2


Klassificering av naturlig beständighet hos kärnved av träslag enligt SS-EN 350. Beständigheten indelas i fem klasser:

1 = Mycket beständig
2 = Beständig
3 = Måttligt beständig
4 = Ringa beständig
5 = Icke beständig

 

 

Tabell 13 Naturlig beständighet i markkontakt hos kärnved för olika träslag

Källa: RISE.

Träslag Förväntad varaktighet i markkontakt (år)
Al, björk, gran mindre än 5
Furu, lärk 5-10
Ek 5-15
Robinia (falsk akacia) mer än 15
Teak mer än 25

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.