Mikroorganismer

Röta

Röta orsakas av träförstörande svampar som växer in i veden och bryter ned träets huvudsakliga byggnadselement cellulosa, hemicellulosa (fibrer) och lignin (limämne). Färg och form förändras kraftigt, och hållfastheten försämras.

Rötsvamp behöver fritt vatten för att växa, vilket de får om fuktkvoten överstiger fibermättnad – det vill säga cirka 30 %. Förutom tillgång till vatten, näring och syre krävs det även att omgivningens temperatur ligger mellan 0 – 40 °C för att rötsvamp ska ha möjlighet att växa. Eftersom alla fyra faktorer krävs, försvinner risken för röta om en faktor tas bort. Faktorn vatten är ofta lättast att göra något åt – till exempel genom konstruktivt träskydd där virke skyddas från långvarig uppfuktning. För konstruktioner som har ett användningsområde där detta inte är möjligt, till exempel altaner, kan virke behandlas på olika sätt. På så sätt tas rötsvampens möjlighet att komma åt näringen i träet bort. Se kapitel Träskydd.

Figur 57  Rötrisk

Blånad

Blånad orsakas av svampar som växer in i och missfärgar virket så att vatten har lättare att tränga in. Det påverkar dock inte hållfastheten. Blånadssvamp växer vid ungefär samma fukt- och temperaturbetingelser, mellan 0 – 40 °C, som rötsvamp, men kan växa ned till −3 °C. Vid dessa låga temperaturer är blånadssvamp färglös och osynlig för blotta ögat. När temperaturen stiger till 8 – 10 °C och temperaturen ligger där någon vecka framträder färgen. Det är främst furusplint som angrips, men även granens splintved angrips. Blånad kan vid första anblicken se ut som mögel men känns igen om virket är blått även under ytan. Detta kan man kontrollera genom att tälja med kniv. Blånadssvamp kan etablera sig på timmerstockar, så kallad stockblånad, eller virke som lagras på olämpligt sätt, så kallad brädgårdsblånad eller ströblånad, och på byggarbetsplatsen om virket inte skyddas mot uppfuktning. Blånad bör därför undvikas i till exempel utvändiga panelbrädor, men kan tolereras i inbyggt virke.

Figur 58  Stock- och brädgårdsblånad

Mögel

Mögel är svampar som växer på virkets yta och som kan orsaka missfärgning av ytan. Missfärgning, som orsakas av mögelsvamparnas sporer, kan ofta rengöras eller hyvlas bort och påverkar inte hållfastheten, men kan ha en negativ inverkan på människors hälsa. Mögel ska därför undvikas inomhus i byggnader där personer vistas mer än tillfälligt.

Virke som torkats till målfuktkvot 18 % eller lägre vid ett sågverk har så torra ytor att fukten i virket aldrig i sig kan ge upphov till mögel. Även om virkets inre delar är fuktiga så är fukttransporten ut till ytan betydligt långsammare än fuktavgivningen från virkesytan, även efter inbyggnad. För att torkat virke ska mögla krävs alltid att fukt tillförs utifrån.

Mögel uppkommer på virke som lagrats på olämpligt sätt, till exempel om det ligger oskyddat under längre tids nederbörd eller om virke som utsatts för vatten när det byggs in utan att det ges möjlighet att snabbt torka ut. Eftersom mögel endast växer på virkesytan är det relativa fuktigheten, RF, eller virkets ytfuktkvot som är avgörande för om påväxt sker.

Mögelsvampar tar i motsats till röt- och blånadssvampar den fukt och den näring de behöver från omgivande luft och ytorna de växer på. Avgaser, smuts och nedfall från omgivande växlighet kan ofta räcka som näringskälla. Detta gör att det är vanligt att mögel syns även på oorganiska materials ytor som till exempel betong eller metall, som blivit nedsmutsade.

Etablering och tillväxt av mögel styrs av relativa luftfuktigheten, RF, den rådande temperaturen och under hur lång tid de aktuella förhållandena råder, vilket framgår av figur 59. Det kan därför vara svårt att ange enbart en RF när det gäller risk för mögel. Vid låga temperaturer krävs högre ytfuktkvoter och även betydligt längre tid för att mögel ska börja växa. I Sverige är utomhusluftens RF hög den tiden på året då temperaturen samtidigt är låg, vilket förklarar varför virke kan lagras utomhus skyddat mot nederbörd och markfukt utan större problem.

Däremot visar figur 59 att en regnskur sommartid medför mycket hög risk för att mögelpåväxt kan ske om inte virket snabbt får torka ut. Vid temperaturer över 55 °C kan mögel inte växa, vilket förklarar varför ingen tillväxt numer sker i virkestorkarna trots höga fuktkvoter under torkningens första fas.

Virke till inbyggnad, som blivit utsatt för uppfuktning, måste torkas ut innan det byggs in för att förhindra att mögelpåväxt sker efter inbyggnad. Det rekommenderas då att man torkar virket med exempelvis en byggfläkt eller avfuktare tills dess att ytfuktkvoten är högst 18 %. Om virket blivit utsatt för långvarig uppfuktning, så att inte bara ytan blivit fuktig utan att även virkets inre delar fuktats upp, bör även fuktkvoten i virket kontrolleras. Detta för att förhindra att invändig fukt tränger ut till ytan efter inbyggnad. Fuktkvoten i virket ska då högst motsvara fuktkvotskraven för målfuktkvot 16 % och att ytfuktkvoten är högst 18 %. En träyta som ska målas ska ha högst 16 % ytfuktkvot vid målningstillfället.

Kritiskt fukttillstånd.jpg

Figur 59  Kritiskt fukttillstånd

Genom att använda svenskttra.se accepterar du vår användning av kakor. Vi värnar om personlig integritet vilket innebär att dina personuppgifter alltid hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Läs vår integritetspolicy.