Beslutet bottnade i klimatnyttan. 2012 var tekniken för att bygga i trä mogen, leverantörskedjorna på plats och siffrorna om betongens och stålets klimatavtryck tillgängliga för den som letade. Det enda som saknades var viljan att ta steget.
– Det stora motivet handlade om klimataspekten. Det var inte så många som pratade om det, men siffrorna fanns ju där, säger Anna Ervast, operativ chef på Folkhem.
Klimatet var alltså utgångspunkten, men inte hela bilden. Trä bär arkitektoniska kvaliteter som betong inte kan erbjuda, som exempelvis i de uttryck det möjliggör och känslan av att vistas i en byggnad där råvaran syns och andas.
– Det tillför stadsmiljöer något välgörande. Hantverket var en annan dimension. När man ställer högre krav på precision i genomförandet minskar spillet – antalet omtag och de kostnader som döljer sig i detaljer som måste göras om. Och så finns innovationskraften; att gå in i ett nytt sätt att bygga driver hela branschen framåt, säger Anna Ervast.
Från klimatövertygelse till byggstrategi
Folkhem bestämde sig tidigt för att inte söka ett färdigt byggsystem. I stället lät man varje projekt följa utvecklingen, och anpassas därefter.
Förhållningssättet mötte skepticism och oförståelse. Branschens konservatism är inte irrationell. Den bottnar i riskmedvetenhet, garantiansvar och decennier av inbyggda rutiner. Men den är också kostsam. Byggbranschen är den enda sektor där effektiviteten faktiskt har minskat under de senaste 50 åren. Mängden spill i ett nyproduktionsprojekt ligger i dag på 15–20 procent av det material som levereras till byggplatsen.
– Det var ganska tungrott, frustrerande. Det fanns en väldigt tydlig polemik mellan betong och trä. Entreprenörerna är den svåraste nöten att knäcka – de är kanske den största bromsklossen i vår sektor. De tycker nog att de vet hur man ska göra, men det betyder inte per automatik att det är det bästa sättet, säger Anna Ervast.
Konservatismen delades av banker och försäkringsbolag, som helst räknar på det de känner igen; ett nytt material är per definition svårare att prissätta.
Att utmana invanda sanningar
Mitt i den konservativa stormen byggde Folkhem vidare. Och ju mer man byggde desto mer lärde man sig. En av de mer konkreta lärdomarna bolaget har dragit är de om fukt.
– Länge rådde uppfattningen att väderskydd var en nödvändighet. Ett stort tält över arbetsplatsen höjer kostnaderna och befäster bilden av att träbyggande är dyrt och omständligt, säger Anna Ervast.
Med projektet Cederhusen, som uppfördes 2020–2024 i Stockholm, utmanade Folkhem den tesen. Platsen var trång och erbjöd ingen rimlig lösning för väderskydd. Folkhem tog därför hjälp av experter, som slog fast att det skulle vara möjligt att bygga utan skydd. Och så blev det. Stommen restes från oktober till februari, i regn, hagel, snö och is – och fukten mättes löpande.
– Trä reglerar fukt av sig självt. Det är ett organiskt material. Det viktiga är att inte bygga in det, utan se till att det kan torka ut till rätt fuktkvot. När vi hade rest hela huset och mätte fuktkvoten hade trät torkat ut. Det gick väldigt, väldigt fort, säger Anna Ervast.
Cederhusen blev också startskottet för något annat. Det var där Folkhem på allvar insåg värdet av att koppla ihop sina projekt med forskarvärlden – inte för att få bekräftelse, utan för att lära sig snabbare och bidra till en kunskapsbas som hela sektorn kan dra nytta av.
– Det handlar inte bara om att vi ska lära oss. Det handlar om att koppla på de experter och aktörer som driver utveckling och länka dem till våra projekt. Då lär vi varandra, tillsammans, och kunskapsbanken blir större, säger Anna Ervast.
Kunskap byggs i samarbete
I praktiken har samarbetet med forskarvärlden tagit flera former. Folkhem tog exempelvis fram världens första EPD för ett helt hus. Man har samarbetat med RISE kring hur klimatberäkningar kan kopplas till BIM-modeller redan i konceptstadiet, samt deltagit i det Vinnova-finansierade projektet Mer hållbart stadsbyggande, genom bättre kravställning i markanvisningsprocesser.
Just nu deltar bolaget i EU-projektet Wood Circles, som syftar till att påskynda den gröna omställningen inom byggsektorn genom att utveckla cirkulära och hållbara lösningar för träkonstruktion.
– Det är den här typen av tillämpad forskning som är värdefull. Vi kan använda de projekt vi har, och det gör att forskningen blir relevant på ett annat sätt än om man sitter på ett universitet och tänker ut något som kanske inte går att använda, säger Anna Ervast.
Folkhem har inte bara påverkat och drivit forskningen. Bolaget har även engagerat sig i det politiska, bland annat genom att medverka i referensgruppen för Boverkets framtagande av klimatdeklarationslagen. Enligt Anna Ervast var deltagandet självklart eftersom bolaget redan arbetat länge med att klimatberäkna sina projekt.
– Vi äger ju projekten, och de digitala verktygen fanns där redan då. Det som saknades var att någon efterfrågade datan, och som verifierade att man fick det som efterfrågades, säger hon.
Anna Ervast menar att även politiken behöver höja sin medvetenhet och kunskapsnivå om branschen ska ha chans att nå sina klimatmål. De är trots allt samhällets kravställare och möjliggörare till snabbare utveckling i en större skala, resonerar hon.
– För oss är det självklart och nödvändigt att jobba transparent och trovärdigt för att bidra till att politiken kan ta sitt ansvar i den gröna omställningen av vår bransch, som står för en fjärdedel av Sveriges utsläpp.
Även om Folkhem har svarat på många av de frågor som dykt upp under åren är några fortfarande obesvarade. En av de mest akuta är försäkringsbarheten. Under det senaste året har arbetet kring hur trähus ska kunna försäkras på rimliga villkor intensifierats.
– Svaret är inte att vi inte kan bygga trähus. Det är en utveckling som måste ske. Försäkringsbolag, räddningstjänst, riskanalytiker och materialleverantörer måste lära sig hur de här byggnaderna faktiskt beter sig, säger Anna Ervast.
Text: Mattias Boström Foto: Sören Vilks
