Runt den stora eken mitt i kvarteret finns en gemensam bänk, där de boende kan umgås. Marken mellan de 56 bostäderna ägs gemensamt, och området rymmer flera mindre mötesplatser: planteringsytor, sittplatser och ett växthus med komposteringsmaskin.
Bostadsområdet Common Woods ligger i utkanten av Nimmerdorskogen, söder om den nederländska staden Amersfoort. På tomten låg tidigare en ridskola, och när arkitekten Lidia Egorova på Space & Matter besökte platsen första gången fanns det inte någon tydlig kontext.
– Eftersom det saknades en bebyggd miljö att förhålla sig till fick vi fokusera på hur arkitekturen kunde interagera med naturen. Det var en utmaning i sig, berättar Lidia Egorova.
Bebyggelsen är tät men upplevs ändå som öppen och levande. Mellan husen löper små grusgångar, och så kallade boskamers – skogsrum på nederländska – har planterats in i området.
– De gör att området känns integrerat med skogen. Eftersom marken i de kollektiva ytorna ägs gemensamt av de boende så säkerställer skogsrummen också att ingen sätter upp ett staket och tar den gröna ytan i anspråk, säger Lidia Egorova.
I stället för stora enhetliga volymer är huskropparna i varierande storlek. Det skapar en dynamik och binder samman de olika boendetyperna, som också ligger inom olika prisklasser. De fasader som vetter mot staden är formella, medan de som vetter mot skogen är mer öppna och lekfulla.
– Vi arbetade inifrån och ut, med fokus på hur naturen upplevs från bostaden. Det resulterade bland annat i stora hörnöppningar vända mot skogen.
Från lösvirke till hybrid
Common Woods startade som ett modulbyggnadsprojekt med träregelstommar. Men efter en utdragen detaljplansprocess övergick projektet till en lösning med färdigmonterade element och olika stomsystem: Flerbostadshusen uppfördes med betongstomme, medan villor och radhus byggdes i KL-trä.
Det modulära tänkandet präglar dock fortfarande arkitekturen. Fasadernas horisontella och vertikala uppdelning utgår från den ursprungliga modullogiken.
– Geometrin, volymernas fragmentering, detaljerna i träpanelen – allt detta härstammar från de första planerna. Det samlar hela kvarteret under ett och samma arkitektoniska paraply, säger Lidia Egorova.
Valet av KL-trä visade sig dessutom ge en kvalitet som den ursprungliga lösvirkesbyggda modullösningen inte hade kunnat leverera: den synliga trästommen inifrån. Samtidigt blev bytet av byggsystem både ekonomiskt fördelaktigt och logistiskt enklare.
– När vi väl hade bestämt oss för att byta byggsystem gick det väldigt snabbt att få upp husen, säger Lidia Egorova.
Eftersom det finns mycket lera och lite skog i Nederländerna, dominerar tegelarkitekturen i landet. Men Lidia Egorova ser en förändring, driven av hållbarhet och cirkularitet.
– Att bygga i trä i Nederländerna är en relativt ny trend. Därför tittar vi mycket på hur ni i Sverige använder trä. Vi tycker överlag att de nordiska ländernas användning av trä i byggandet är mycket tilltalande, säger hon.
Fastighetsutvecklaren och beställaren Maurits van Hoogevest, som själv bor i Common Woods, är inne på samma spår och säger att branschen var ganska omogen när bygget drog i gång för fem år sedan.
– På den tiden betraktades träbyggande fortfarande som något nytt. Det fanns en osäkerhet bland våra entreprenörer och samarbetspartners när det gällde att bygga i trä. Det ledde till att de lade på säkerhetsmarginaler på upp till 20 procent för att täcka eventuella risker och extrakostnader, vilket gjorde att träbyggandet blev betydligt dyrare än traditionellt byggda lägenheter.
Områdets fasadelement i granvirke är inspirerade av Nimmerdorskogens färgpalett. Den röda fasadfärgen speglar fallna löv och tallarnas rödaktiga stammar. Den brunsvarta kulören är hämtad från skogens naturliga jordtoner och skuggor, samtidigt som de beige tonerna kompletterar de mörkare färgerna. Runt om på fasaderna sitter också fågelholkar integrerade. Placeringen är inte slumpmässig utan följer ett schema, baserat på ekologisk expertis.
– För att främja olika arter i skogen tog vi hänsyn till specifika krav på avstånd mellan bon och i vilka väderstreck holkarna placerades, berättar Lidia Egorova.
Social housing och mångmiljonvillor
Common Woods rymmer hyresrätter, bostads- rätter och privatägda villor. Mixen av olika boendeformer ligger i linje med landets bostadspolitik. Andelen social housing-bostäder styrs regionalt och utgår från vad som redan finns i regionen. I detta projekt utgör de mer än en tredjedel av beståndet.
– Syftet är att skapa en socialt stark och mångkulturell gemenskap. Med social housing motverkar vi segregation och ser till att människor med olika ekonomiska förutsättningar kan bo sida vid sida i samma grannskap, berättar Lidia Egorova.
En social housing-lägenhet kostar omkring 800 euro i månaden, medan priset för de dyraste villorna uppgår till omkring två miljoner euro.
– Vi ville att alla byggnader skulle uppfattas som likvärdiga. Oavsett prisläge ska träet hålla samma kvalitet, och fasaden ha samma omsorg. Det ställde höga krav på oss att hitta ett gemensamt arkitektoniskt språk, säger Lidia Egorova.
Invändigt varierar bostäderna främst i planlösning. De boende har haft möjlighet att anpassa sina hem efter egna behov. Efter färdigställandet besökte Lidia Egorova ett äldre par. Deras lägenhet följde grundritningen, men var tydligt formad utifrån deras liv.
– Man kände igen ursprungsplanen, men det var verkligen deras lägenhet. Det var väldigt tillfredsställande att se.
Början på något större
Initiativtagaren och utvecklaren Maurits van Hoogevest är uppväxt i en familj som sysslat med bygg- och fastighetsutveckling i fem generationer, men familjeföretaget gick i konkurs under finanskrisen 2009.
Med sitt visionära pilotprojekt vill han nu förändra synen på fastighetsutveckling.
– Jag kallar Common Woods för en utvecklardriven ekoby. Projektet visar att man kan föra det bästa från ekobyarnas kollektivistiska tänk in i den traditionella fastighetsutvecklingen.
Bostadsområdet är integrerat för att kunna ge tillbaka till naturen. Helofytfilter, en naturinspirerad vattenreningsanläggning som använder vattenväxter (helofyter) för att rena till exempel avloppsvatten och dagvatten, har installerats för att minska vattenanvändningen. Samtidigt används vattnet från regn- och vattentankar i det gemensamma växthuset och trädgårdarna. Kvarteret är också designat för spontana möten och för att främja social sammanhållning. Att grannarna äger marken tillsammans har betydelse, menar Maurits van Hoogevest.
– I stället för att vinsten från stigande markvärden går till enskilda aktieägare hos en traditionell utvecklare, är målet att vinsten ska stanna i det kollektiva projektet.
Den gemensamma markägandemodellen i Common Woods har stött på en del byråkrati på vägen, och det tog elva år att utveckla och färdigställa de 56 bostäderna. Men genom företaget Building the New är Maurits van Hoogevest i full gång med sitt nästa projekt.
– Samhället efterfrågar lösningar på bostadsbristen. Den här modellen visar att samhället självt kan vara med och hitta lösningar och driva bostadsutvecklingen, säger han.
Text: Gustav Schön Foto: Riccardo de Vecchi
