Michael Green är mannen bakom termen massivträ (mass timber), ett begrepp han myntade i sin bok The case for tall wood buildings, på den tiden då det ännu saknades ett samlingsnamn. KL-trä, LVL och LSL behövde en familjebenämning, och det fick de.
– Nu finns det konferenser om massivträ runt om i hela världen och det är surrealistiskt, att det ens finns ett riktigt ord som jag har kommit på, säger Michael Green.
Det är nu tretton år sedan han höll sitt TED-talk ”Why we should build wooden skyscrapers”, den inofficiella startpunkten för den internationella diskussionen om träets möjligheter som byggmaterial på höjden. TED-talket har hittills översatts till mer än 30 språk och är fortfarande ett av de mest sedda inom arkitektur och hållbarhet. Det är ingen slump.
En berättelse för alla
Michael Green förstod tidigt att det inte räcker med att vara säker på att man har rätt, man måste också kunna berätta, förklara och argumentera för sin sak.
– Den svåra delen av mitt jobb har aldrig varit att bevisa att det jag gör och förespråkar håller rent tekniskt. Utmaningen ligger i att övertala allmänheten och förändra deras bild av vad som är möjligt. Att välja just höga trähus som berättelsens centrum var ett medvetet val. För att nå ut med idén om trä som det självklara byggmaterialet, behövde han fånga omgivningens fantasi. Höghuset i trä blev det symboliska verktyget, inte målet. Och ett målande berättande var nyckeln.
TED-talkets genomslag var konkret. Det formulerade för en bred publik hur stor byggnaders klimatpåverkan faktiskt är – cirka 40 procent av världens totala utsläpp – i en tid då diskussionen nästan uteslutande kretsade kring transporter. Det lyfte också en annan berättelse om skog och avverkning: Att hållbart skogsbruk med återplantering faktiskt är en lösning, inte ett problem.
– När vi avverkar och återplanterar rätt är trä den mest förnybara resurs vi har, säger Michael Green.
Nu, mer än ett decennium senare, handlar Greens fokus om nästa steg. Hans vision för de kommande tio åren handlar om att formulera ett nytt sätt för branschen att tala om kostnader. Han kallar det The true cost envelope – det sanna kostnadsomslaget.
– Vi tenderar att definiera kostnaden för en byggnad väldigt snävt: material och arbete. Det vi inte gör är att räkna in vad samhället betalar för klimatförändringar, byggnadsbuller, långsam byggtakt, stress, psykisk ohälsa, vårdnyttjande. Samhället betalar hela tiden – men vi bokför det inte som en byggkostnad.
Här ser Green artificiell intelligens som ett verktyg med verklig potential. Om man statistiskt kan bevisa att skolor byggda i trä ger bättre utbildningsresultat, lägre stressnivåer och bättre psykisk hälsa bland eleverna, så förändras spelplanen. Då är det ingen som någonsin kommer välja att bygga i något annat material igen.
Michael Greens förhoppning är att Norden och Kanada, med sina robusta hälsoregister och långa traditioner av komparativ forskning, kan leda det arbetet.
– Jag tror vi bör söka anslag för att bevisa att vi kan minska sjukvårdskostnaderna genom att bygga mer i trä. Det är saker som alltid har varit svåra att koppla ihop – men det är vad nästa decennium borde handla om.
I dag drivs mycket av byggbranschens debatt av känslor snarare än data. Green nämner den tragiska branden i Grenfell Tower i London 2017 som ett exempel och menar att den mängd nya regler som följde i brandens spår var en emotionell reaktion, inte en vetenskaplig. Fysikens lagar fungerar likadant oavsett om du befinner dig i Norge, Sverige, Finland eller Kanada – elden beter sig identiskt. Ändå skapar varje land, och ibland varje delstat eller region, sina egna regler.
– Det är absurt. Du kan inte lösa problem när du skapar förutsättningarna för förändring i ett system som är så byråkratiskt.
Det femte materialet
Men Michael Green stannar inte vid massivträ. I sitt TED-talk från 2023 introducerade han ett begrepp som sträcker sig ännu längre, FIVE, det femte byggmaterialet. Bakgrunden är följande: Om stål, betong, murverk och trä har byggt världen under de senaste två seklerna, vad händer då om vi börjar om och skapar ett femte? Ett material inspirerat av trädens och växternas inre struktur. Fiberbaserat. Organiskt. Odlingsbart med solens kraft.
Det femte materialet är inte tänkt som en kritik av massivträ. Det är det bästa vi kan få till just nu. Men vi kommer inte att kunna försörja hela världen med det. Afrikas och Asiens snabbt växande städer saknar tillgång till nordeuropeiska eller kanadensiska skogar. Men de har däremot solljus och mark att odla på.
Green är tydlig med att det också handlar om att rikta kapital rätt. Han refererar, med ett visst vemod, till hur riskkapitalet flödar mot teknologisektorn medan byggmaterialvetenskap får stå åt sidan och stora skogsbolag ofta är konservativa i sin syn på både investeringar och förändringar.
Ett helt nytt tänkande kräver också ett nytt ledarskikt inom träbranschen och skogsindustrin. Det behövs yngre vd:ar och skogsägare med innovationsdriv och en vilja att ta risker.
Träbyggandets framtid avgörs till stor del i utbildningssalarna, och Michael Green har starka åsikter om vad som saknas. Och det är inte teknisk kompetens utan ledarskap.
– Vi lär inte ut vad det innebär att vara ledare. Du kan inte övertala klienter, städer och entreprenörer att göra svåra eller nya saker om du inte förstår vad det innebär att leda.
Michael Green är övertygad om att den som kan leda, lyssna, få fram det bästa ur en grupp och se till att idéer blir verklighet, är den som driver verklig förändring. Han menar att eftersom man i dag inte lär ut ledarskap i skolan, så skapas inte heller några ledare.
Han tar byggbranschen som exempel. Den utgör en betydande del av många nationers hela ekonomi. Ändå saknas det starka röster som talar för branschen, ifrågasätter den och driver den framåt, menar Michael Green.
– Det finns lobbygrupper, men det finns inga verkliga ledare som talar om vad industrin behöver göra bättre. Det är galet. Absolut galet.
Han lyfter också att själva hantverket gått förlorat i utbildningssystemet. Att de som ritar och de som bygger behöver lära av varandra. Under det senaste seklet har kompetenserna dragits isär, nu är det dags att föra dem samman igen.
– Jag har en stor träverkstad hemma. När jag kan är jag i verkstan hela dagarna, det är därför jag förstår trä. Hur det rör sig, hur det spricker, vad som händer när jag sätter en skruv på det ena eller andra sättet. Att smutsa ner händerna är avgörande för utbildningen.
Tillbaka till det gemensamma rummet
I november talar Michael Green på Seminarium för ingenjörsmässigt byggande i trä på Chalmers i Göteborg. Han ser fram emot det, kanske allra mest för att han kommer vara på plats. Efter pandemin föredrar han fysiska möten, de ger bättre möjlighet att
känna in publiken och relatera till den.
– Det är bara när vi är i samma rum som vi verkligen kan dela tankar. Vi behöver internationella möten med olika perspektiv som stimulerar nya idéer och utmanar det självklara. Inte bara lokalt. Globalt, säger Michael Green.
Glöden – ett hjärta i Arktis
Ovanför polcirkeln i Gällivare ligger en av Michael Greens konstruktionsprojekt. Här tar Glöden, ett allaktivitetshus med bibliotek, gym, teatersalonger, simbassänger, restaurang, bowlingbanor form.
Det är ett projekt han beskriver med engagemang. En liten stad med stora drömmar. En plats där mörker råder en månad om året, och där ett gemensamt, varmt och ljust inomhusrum i trä fyller en funktion som är svår att överskatta.
Det handlar om att ge alla en plats att vara på under vintern. En riktig delad miljö – något man samlas kring.
Glödens timmer är lokalt. Martinsons, med djupa rötter i Norrland, levererar materialet. Det är en modell Green tror på: Att de som kommer utifrån med kunskap och vision möter det lokala med material och förankring.
– Det är ett privilegium att få komma in utifrån i ett sånt här projekt. Men det känns också som hemma för mig. Jag är uppväxt i arktiska Kanada. Landskapet, samisk kultur, renar – inget av det är obekant, säger Michael Green.
Över tio år har passerat sedan Michael Greens TED-talk om höga träbyggnader. En generation arkitekter och ingenjörer har vuxit upp med begreppet massivträ som en självklarhet. Byggbranschen bygger mer i trä än för ett decennium sedan, på fler platser i världen och i alltmer ambitiösa format. Termen massivträ finns i byggkoder, branschdokument och universitetskurser på flera kontinenter. Det är, åtminstone delvis, Michael Greens verk. Men än är han inte nöjd.
– De senaste tio femton åren har vi tillsammans förändrat hur byggnader uppförs och ser ut, men vi har bara börjat. Det är lång, lång, lång väg kvar. Ett budskap som rimmar med temat för detta nummer. Grunden är lagd men arbetet fortsätter.
Text: Anna Strömberg Foto: MGA, Michael Green Architecture, Daniel Sonntag (Glöden)
