1903 lär ha varit ett intensivt år för Sveriges dåvarande statsminister Erik Gustaf Boström. Rösträttsfrågan och stökiga norrmän som vill lösa upp unionen må ha tagit en del av hans energi, men även problemen med de svenska skogarna. De stod sönderhuggna och glesa – avverkade för att mata järnbruk och glasbruk samtidigt som exporten av virke till ett växande Europa krävde sitt. Själva skogsbruket handlade mest om att plockhugga de största träden, utan tanke på att skapa förutsättningar för unga plantor att växa. Lösningen blev att 1903 införa vad som har kommit att kallas för världens första moderna skogsvårdslag. I stora drag innebar det att den som avverkar skog också är skyldig att anlägga ny.
Samma sak gäller än i dag. Skogsvårdslagens två jämställda mål – att skogens 30 000 arter ska kunna leva och utvecklas, samtidigt som tillgång till fossilfri och förnybar råvara ska tryggas, har lagt grunden för det moderna svenska skogsbruket. Sedan början av 1900talet har det svenska virkesförrådet fördubblats. Ungefär lika stor del av Sveriges landyta är, nu som då, täckt av skog men träden växer alltså mer. Orsakerna är flera. Ökad kunskap och förbättrad skötsel är några, men även tillgången till förädlade plantor är en viktig faktor.
Avel av träd
För Daniel Hägglund, återväxtchef på Holmen Skog, startar resan mot en livskraftig skog långt innan det är dags att sätta spaden eller planteringsröret i jorden. Han har ansvar för hela kedjan från frö till färdig plantering och använder gärna ordet ”avel” när han berättat om sitt jobb med växtförädling, där målet är att ta fram bra plantor som möjligt.
– Man kan förenkla det och säga att vi ser till att korsa en bra mamma med en bra pappa, förtydligar han.
Inom förädlingsprogrammet, som drivs av forskningsinstitutet Skogforsk, väljs träd med goda egenskaper ut. Vid själva korsningen fångas pollen från ett utvalt träd in, och sedan ser man till att rätt pollen hamnar på ett annat utvalt träds blommor. Genom att fästa en påse runt blomman skyddas det från konkurrerande träds pollen. Det är frön från dessa kottar som sedan planteras ut och noga följs upp.
När vi hittar något som verkar fungera bra, väljer vi ut ganska många individer av plantor och ympar in deras grenar i äldre plantor. På så sätt kan vi få fler exemplar av samma individ med goda egenskaper. För att kunna sprida deras gener så bra som möjligt, planteras de sedan ut i en fröodling enligt ett speciellt, noga uträknat mönster.
Sedan är det bara att vänta. I skogen går det mesta långsamt. Gran och tall sätter kott vid lite olika åldrar, men gran behöver ofta vara runt 20-25 år. När kottarna skördas, sker det manuellt. Daniel Hägglund och hans kollegor sneglar lite avundsjukt på närliggande branscher.
– I andra länder skördar de oliver, vindruvor, äpplen eller citrus med hjälp av olika maskiner. Men om vi försöker göra samma sak på våra barrträd skulle vi skada dem väldigt mycket. Kottarna sitter så hårt på träden. Så det är manuell plockning som gäller. Det krävs speciella stegar och skylifts för att komma åt.
Dessutom är det är viktigt att se till att kottplockningen är spridd över landet. Det avlånga Sverige är indelat i olika fröodlingszoner och hänsyn måste tas till fröets geografiska härkomst, proveniensen, för att träden ska växa så bra som möjligt.
För tall som ska växa i norra delarna av Sverige är det till exempel smart att välja frö som kommer lite norr om planteringsplatsen. Annars finns det risk att trädet går i vintervila för sent på hösten. För gran fungerar det tvärtom. För att få bra tillväxt och minska risken för skador av försommarfrost är det bra att ta fröer som kommer cirka 2-4 breddgrader längre söderut än där plantan ska växa.
Viktigt med fryslager
När kottarna är plockade, tröskas fröna ut ur kottarna via en så kallad kläng, och rensas. Dessa frön används i plantskolor eller för direktsådd på hyggen i skogen. De frön som inte behövs direkt, fryses ner i stora lager. Det är nämligen inte alltid som det är ett bra ”kottår”, så när det är goda år är det viktigt att se till att lagra, för att säkerställa att Sverige är självförsörjande på frön.
Granen är lite besvärlig och vill inte gärna blomma. Det sker bara ungefär vart sjunde år. Men när den väl gör det, blommar den mycket. Samtidigt har den många skadegörare som svamp och insekter, så det gäller verkligen att ta vara på fröna. Vi fryser ner dem till 22 minusgrader. Då kan de ligga där i all evighet utan att ta skada, säger Daniel Hägglund.
Plantorna odlas först på plantskolor under kontrollerade former innan de är redo för plantering. För gran tar det ett år, men för tallen tar det cirka två år från kotte till färdig planta.
– Vi lägger stor vikt vid rotsystemet. En planta med dåliga rötter klarar sig sämre när den kommer ut i skogen, även om den ser fin ut ovan jord.
Planteringssäsongen sträcker sig från tidig vår i södra Sverige till hösten i norr.
– De största hoten mot unga plantor är torka och snytbagge. Därför är markberedning, rätt planteringspunkt och hur plantorna hanteras före plantering helt avgörande. Sedan följer vi upp planteringen i en återväxtkontroll. Då räknar man plantor och ser hur många som har tagit sig.
God genetisk spridning
Förädlade plantor har haft stor betydelse för utvecklingen av den svenska skogen, men väcker ibland frågor. För Daniel Hägglund är svaret enkelt.
Genom växtförädlingsprogrammet sker det större genetisk spridning än vad det skulle göra om bara träd som står precis bredvid varandra skulle korsas. Det är väldigt mycket inavel i naturlig föryngring. Det undviker vi nu. Vi har höga krav på genetisk diversitet.
I takt med klimatförändringarna blir detta allt viktigare.
– Klimatet förändras snabbare än träden hinner anpassa sig naturligt. Med förädling kan vi ligga steget före och ta höjd för framtida förhållanden.
Även om tall och gran idag är de vanligast trädslagen i de svenska skogarna finns ett stort intresse för lövträd.
– Vi ser hur forskningen, skogsbolagen och privata skogsägare visar ett allt större intresse för björk. Det är ju ett väldigt vanligt trädslag, men någon förädling har knappt skett tidigare. Naturligt föryngrad björk är ganska krokig och inte så attraktiv att såga virke av. Där kan jag se en utvecklingsmöjlighet.
Text: Malin Age Foto: Kerstin Jonsson
