Så brukar vi skogen

Att etablera en ny skog

När skogsägaren ska etablera ny skog finns det några olika sätt att göra detta på. Ibland klarar naturen det på egen hand med hjälp av några kvarlämnade fröträd. Det kallas naturlig föryngring och är vanligast på tallmarker. 
I marker med mycket frodig vegetation måste nya plantor planteras av människan, för att de ska få chans att överleva i den hårda konkurrensen. Detta sker oftast på marker där gran är dominerande.  
Förutom de planterade plantorna sker alltid en naturlig självsådd av framför allt olika lövträd. En del av dessa lövträd kommer sedan att ingå i den uppvuxna skogen, tillsammans med de träd som är planterade.   

thinning-gallring.jpg

När det är dags för att avverka

Skogsägarens mål är ofta att låta skogen växa så att den ger värdefullt virke. Enligt Skogsvårdslagen får skogsägaren inte föryngringsavverka innan skogen har nått en viss ålder. För barrträd varierar den lägsta tillåtna åldern mellan 45 och 100 år. Bok får inte avverkas innan den är 80 år och ek vid 90 år. 
 
Det finns olika sätt att avverka på, och genom åren har många olika metoder använts. Ett tag var det vanligare med riktigt stora hyggen, där man inte lämnade särskilt mycket kvar efter avverkning innan det planterades ny skog. Men under 1970-talet insåg man att det inte var bra varken för flora eller fauna och började ta mer hänsyn. 1993 kom skogsvårdslagen som ses som ett genombrott för naturhänsyn vid avverkning. Idag lämnar man bland annat höga stubbar eller ved på marken för att skapa gynnsamma miljöer för insekter och växter. Träddungar lämnas kvar både för att värna arter och för att minska kalhetskänslan.  

Trakthyggesbruk

Metoden är den vanligaste i dagens svenska skogsbruk, och när man använder sig av trakthyggesbruk strävar man efter att få en jämn tillväxt av skog över hela skogslandskapet. Det innebär att skogsägaren avverkar skog på ett ställe i taget. Tittar du över större landskapsavsnitt finns det växande skog i olika åldrar, och den variationen är viktig.  

Trakthyggesbruket har en cykel på 60 – 120 år, beroende på var i landet skogen ligger. Ju längre norrut, desto längre tid behöver skogen på sig. En del träd, cirka 11 procent av arealen, sparas för att bevara livsmiljöer för växter och djur.  
Sedan Riksskogstaxeringen började sina mätningar 1924 har tillgången på stående skog i Sverige fördubblats. Trakthyggesbruket har blivit ett sätt att säkra tillgången av skog på lång sikt.

Hyggesfria metoder

Det finns flera hyggesfria metoder, till exempel blädning, dimensionshuggning och plockhuggning. Metoderna innebär att man tar ner spridda träd i skogen, och ofta är avverkningen inriktad på träd med speciella efterfrågade egenskaper, eller träd i en viss storlek. Enligt Skogsstyrelsen har hyggesfritt skogsbruk sin plats där särskild hänsyn behöver tas. 
Det kan handla om att bibehålla eller förstärka upplevelsevärden i områden nära tätort och där man vill undvika att störa miljön för att gynna till exempel svampar eller lavar.

Vad är bäst för den biologiska mångfalden?

Vilken metod som bäst värnar om den biologiska mångfalden är inte självklart. Det gäller att hitta den mest optimala metoden för varje område, utifrån många olika aspekter. Förutsättningarna skiljer sig också åt över landet. 
En bild är att hyggesfritt skogsbruk är mer skonsamt mot naturen på kort sikt, men att det samtidigt innebär sämre tillväxt på lång sikt. Det leder både till att skogen binder mindre kol och att det blir mindre förnybar råvara att göra produkter av, som lagrar koldioxid. 

Den viktiga branden

Skogarna i vår del av världen (som brukar kallas för den boreala skogen – skogsekosystemet som sträcker sig från Sibirien i öster till norska kusten och vidare via nordligaste Skottland till Nordamerika) är historiskt ”vana vid” att det brinner regelbundet. Vid en brand klarar sig ofta de större och mer etablerade träden, medan de yngre brinner upp. Det gör att området blir ljusare och fler olika växter kan etablera sig. 
 
Under den förindustriella tiden brann årligen cirka en procent av den svenska skogen. Men motsvarande siffra är idag bara några delar av en promille. Eftersom skogen har ett värde för skogsägaren och brukas aktivt, släcks bränderna så fort som möjligt. Men skogsägaren kan även organisera en planerad skogsbrand, en naturvårdsbränning, för att skapa unika förutsättningar i en speciell miljö och gynna den biologiska mångfalden.

Livet i död ved

Bränderna i de svenska skogarna skapade mängder av död ved. Här samsas skalbaggar, steklar och svampar och den döda veden spelar en viktig roll för den biologiska mångfalden. Enligt Artdatabanken är närmare 40 procent av rödlistade skogslevande arter beroende av död ved i olika stadier. I dagens skogsbruk lämnas därför liggande träd, höga stubbar och stående, döda träd kvar för att skapa möjligheter för olika djur och växter. Vi har lärt oss (och lär oss fortfarande) mycket om allt det fantastiska liv som en död stubbe bidrar med.

Vad innebär avskogning? 

I många länder är avskogning ett problem. 2021, på klimatmötet COP26, fattades en deklaration som 105 länder skrev under. Länder som Brasilien, Indonesien, Kina – och Sverige – ska samarbeta för att stoppa avskogningen före 2030 och se till att områden som avskogas återställs. 
 
Avskogning innebär att skog avverkas utan att det planteras nya träd på samma plats. Kanske används ytan istället för att bygga bostadshus eller vägar. Men oftast är det efterfrågan på livsmedelsprodukter som soja, kött och palmolja som gör att man väljer att omvandla skogsmark till jordbruksmark.

Få inspiration och nyheter från oss

Anmäl dig och få information om bland annat publikationer och seminarier från Svenskt Trä via e-post

Anmäl dig för att få inspiration