Arkitekten Knut Folstad förklarar med glimten i ögat ambitionen bakom det lågmält spektakulära huset – och dess namn – Tømmertempelet.
– Eftersom det ju är en liten hytte och inte ett stort tempel så är namnet lite på skoj. Fast det har en fin klang, och så bygger huset väldigt mycket på gott hantverk och fina material, säger han.
Den norska timmertraditionen sträcker sig många sekler tillbaka. Men Knut Folstad vill att hans trätempel ska vara svårt att placera i tid och kontext, samtidigt som det bygger på en gedigen hantverkskunskap och rustika material.
Tillsammans med snickarteamet från firman Kjernebygg anpassade han gamla hantverkstekniker till dagens förhållanden och byggkrav – och vred dem ett varv till. Resultatet: en byggnad som växt fram ur traditionen på samma gång som den har ett samtida formspråk.
– Det är ju uppenbart att en del saker i hytten är tillbakablickande. Men sådant blir också väldigt fort romantiskt, och därför var det viktigt för mig att ge huset en sorts aggressivitet som kommer till uttryck i dragspelspanelen utvändigt och i en klar, konstruktiv enkelhet i interiören. Det måste vara lite ambivalens, säger han.
Knut Folstad ville att stugan skulle kännas som om den vuxit upp organiskt ur marken i den omgivande björkskogen.
– Utgångspunkten var att skapa en atmosfär som om du vore inne i en timmerstock, med den där varma tyngden som trävirke ger.
Stugans trävirke består av grangolv och furuväggar, behandlade med en strykning hårdvaxolja, och specialbyggda möbler av askträ. Och själva konstruktionen får ett estetiskt värde i sig, säger Knut Folstad.
Stugan går egentligen att se som två hopkopplade hus: ett mindre med badavdelning och toalett och en huvudbyggnad med sovloft, kök och storstuga. Ett diagonalt snitt genom byggnaden gör att den känns större än den faktiskt är:
– Om du ser på köket till exempel, så kommer diagonalen att skapa en lite smalare ingång dit från gången, sedan öppnar sig själva köket för att sedan återigen smalna av, säger Knut Folstad.
När man inte bygger så stort är det viktigt att rummen har en klar identitet, tycker han. Det blir en stark hierarki mellan intima, mindre delar och generösa gemensamma ytor.
Den diagonala planlösningen samspelar också på ett självklart vis med sovloftets smala trappa, som liksom smyger sig in i väggen.
– Trappan blev nästan som en bergsskreva, eller som en springa i en timmerstock. För mig blir det något landskapligt över det, säger Knut Folstad.
Han knyter gärna an till analogin om hytten som en naturligt uppvuxen del av landskapet. Inte bara när det gäller användningen av trä – även stenarna som omger stugan får en fortsättning inomhus, i gatstenen som ligger i både entrén och badrummet.
– Man kommer in via några stora stenar som liksom lyfter en in från backen utanför, och då tyckte jag att det skulle kännas främmande att gå in på betong. Eftersom hela min bild var att skapa något som hade vuxit upp från tomten så var det viktigt att det fanns en igenkännlighet – och det gör det i de här stenarna. Och så tänkte jag att det skulle vara lite trivsamt att gå barfota på sådana stenar i badrummet.
I badrummet samsas både natur och industri. Knut Folstad ritade och lät tillverka en illgrön badtunna av aluminium.
– Det var en smart lösning. Den var lätt att frakta upp, men så hade den också något lite industriellt över sig. Och en enkelhet: bara en tunna att ha vatten i. Med den gröna färgen blir det som en metafor, som att bada i en tjärn.
Arkitekt Knut Folstad
» Trappan blev nästan som en bergsskreva.«
Framför badtunnan finns fönsterluckor i två nivåer. Man kan sitta i badet och titta ut genom den översta luckan. När luckorna är stängda silar ljuset in genom en perforering som i sig blir en liten skämtsam, korsformad blinkning. Materialet får inte bli för kompakt, intrycket inte för stelt, säger Knut Folstad.
– För att det inte skulle bli för bastant så var det väldigt fint att sticka hål på luckorna. Det var med ett litet leende som jag ritade de här sakrala korsen i perforeringen. Det blev kul med det här väldigt lilla badet som har sådana pretentiösa kors.