För 30 år sedan började Finland arbeta för att få i gång den inhemska träindustrin. Regler för hur högt man skulle få bygga av trä ändrades för att göra det möjligt att uppföra byggnader med större variation. Och även för tio år sedan var det inte aktuellt att prata om klimatavtryck. Det säger Teemu Halme, arkitekt på Anttinen Oiva arkkitehdit i Helsingfors.
– Första tanken var att man ville ta tillvara den inhemska träproduktionen. Men de senaste fem åren har även klimatavtrycket blivit en viktig aspekt.
2012 organiserade således byggentreprenören SRV och trävarutillverkaren Stora Enso, tillsammans med Helsingfors stad, en tävling där ett helt kvarter skulle byggas av merparten trä. I dag finns flera exempel på högre byggnader av trä, som Sara kulturhus i Skellefteå som sträcker sig 20 våningar upp och är byggt av lokalproducerat trä. Men vid den här tiden skulle det nya kvarteret inte bara bli det största träprojektet i Finland, utan med sina åtta våningar skulle det också bli störst i Europa.
– En sådan byggnad med den storleken och höjden fanns inte, så det blev ett vitt papper att börja på. För en arkitekt sätter det i gång fantasin. Det finns inga begräsningar eller förebilder. Du måste göra research och lära känna materialet. Så småningom inser du dina restriktioner, men till en början är det öppet, säger Teemu Halme.
I tävlingens första del ingick att göra en stadsplan för kvarteret och följa de restriktioner som ställdes. »Merparten trä« innebar en hybridkonstruktion där bärande delar som hisschakt fortfarande var av betong för att stå emot det vindpinade havsnära läget. Men bjälklag, pelare och golvplattor skulle vara av trä.
Tävlingen vanns av arkitektbyrån Anttinen Oiva arkkitehdit i Helsingfors, och kvarteret formades av femhörniga utsträckta huskroppar med öppningar in mot den lugna och lummiga innergården. Först byggdes hyresbostadshus för Helsingfors bostadsbolags räkning. En av huskropparna skulle sedan bli kontor.
I tävlingsfasen fanns också en programförklaring att det skulle finnas en utställningsyta för finländsk träindustri i bottenplanet.
– Nedre botten är transparent öppen med glaspartier för att ge insyn. Vi skapade en utställningsyta med kurvade och böljande former av trä – som en grotta. Det skulle vara öppet och lockande för förbipasserande och knyta ihop att det är en träbyggnad, säger Teemu Halme.
Det blev ingen utställningssal för trä, nu är utrymmet i stället en lobby och utställningsplats för kontorsbyggnaden innan säkerhetsgrindar tar vid för utrymmena längre in.
– Det är en speciell, abstrakt plats och atmosfären är fin, som att se öppen eld eller att sitta i skogen, det är lugnande.
Facility Manager Janne Saarinen
» VI VILLE VARA MED PÅ FÖRSTA TRÄVÅGEN.«
Under de första tre åren letade beställaren hyresgäst, och byggnaden projekterades utan någon slutkund. Men 2016 blev Supercell, ett hyllat spelutvecklingsbolag, intresserade av projektet. De skulle först hyra den övre halvan av byggnaden som kontor. Men bolaget utvecklades, anställde fler och behövde mer yta. De kom fram till att de ville köpa hela byggnaden.
– Det var en gamechanger för projektet och vad det skulle bli. Supercell blev ägare och slutkund av byggnaden. De kunde säga vad de själva behövde, och byggnaden utvecklades utifrån det, berättar Teemu Halme.
Janne Saarinen är facility manager på Supercell och säger att företagets ledning tyckte att det var bättre för dem att äga.
– Vi kan påverka mer om vi äger. Att byggnaden var av trä gjorde oss väldigt glada. Det är ett mer miljövänligt sätt att bygga och vi ville stödja det. Vi ville vara med på första vågen, säger han.
Teemu Halme konstaterar att när den nya ägaren kom in i bilden började projektet verkligen gå framåt och hela interiören förändrades.
– När vi startade projektet hade vi en basal struktur med rytmiskt utplacerade träpelare för att rumsindelningar skulle bli enkla att genomföra, inför kommande hyresgästanpassningar. När Supercell kom ville de ha mer öppna och flexibla utrymmen. De ville bli av med pelarna.
Tillsammans med SRV, Stora Enso och konsultföretaget Sweco fick arkitektbyrån utveckla nya pelare, golvplattor och bjälkar för att göra detta möjligt. I början av projektet användes konstruktioner av KL-trä, men under projektets gång tog Stora Enso fram ett nytt material LVL (fanerlaminatträ) som de använde i stället.
– Med LVL kan man åstadkomma konstruktioner med längre spännvidder. Det gjorde att vi kunde ta bort en rad med pelare runt hela byggnaden, vilket i sin tur skapade mer öppna ytor. Det hade inte varit möjligt om vi hade använt KL-trä, då hade vi fått använda betydligt större dimensioner på golvplattorna. Dessutom kunde vi utesluta vissa balkar, vilket möjliggjorde större takhöjd på sina ställen, berättar Teemu Halme.
Han konstaterar att när de arbetar med trä finns färre färdiga lösningar för byggnader av denna storlek, du får själv utveckla dem. Han kallar det för en tennismatch där man servar över en boll på andra planhalvan och får den i retur. I detta fall var det problem med att få större ytor, men Stora Enso kunde utveckla och leverera ett nytt material som gjorde det möjligt.
– Den typen av process är viktig. När du gör konstruktioner i trä måste du ha tid och möjlighet för utveckling av konstruktioner och principer för att hitta lösningar. Man måste också hitta det optimala materialet för varje projekt man arbetar med, säger Teemu Halme.
Med LVL-faner kan man få större och längre konstruktioner medan KL-trä har restriktioner när det gäller längden på det ursprungliga timret.
Utmaningen med LVL är att få en perfekt träyta. Nu för tiden har Stora Enso en kvalitet på det yttre fanerlagret som kan vara synligt, förklarar Teemu Halme, men så var inte fallet när man byggde Supercellbyggnaden. Pelarna av LVL hade en alltför grov yta och fick kläs med massiv granpanel.
Träytorna är väl synliga i denna kontorsbyggnad, i kontrast mot andra material. Janne Saarinen på Supercell har tidigare sagt att trä ger värme och hemkänsla på kontoret och att han hoppas att den här lösningen ska öka välbefinnandet i arbetet.
För att kunna konkurrera internationellt och attrahera de mest kvalificerade personerna i världen så ville Supercell skapa bästa möjliga arbetsmiljö för sina anställda. Det innebar såväl en varm och hemtrevlig atmosfär som att vara en tekniskt högpresterande byggnad.
– Det viktigaste var att få den bästa arbetsplatsen och de bästa arbetsvillkoren för våra medarbetare. Vi la mycket kraft på att få den optimala miljön när det gäller ventilation, värme och kyla, justerbart ljussystem och akustik för att få det så bekvämt som möjligt, säger Janne Saarinen.
Kunden var med i planeringen och kunde se vilka lösningar som fanns och hur det påverkade kostnaderna. Bland annat ville man få upp akustiken från normala C-nivån till A-nivå, vilket medförde tillägg av ljudabsorbenter och isolering. Teemu Halme påpekar att de kunde använda de mest optimala lösningarna för byggnaden just för att Supercell var med och engagerade sig i projektet, och Janne Saarinen berättar att han var på plats varje dag:
– Det förkortade turerna för att ta alla beslut, jag såg över tidsschemat och kunde fråga varför saker gjordes på ett eller annat sätt. Vi ville ha ett ansikte på byggarbetarna och ville att de skulle se vilka vi var. Normalt brukar de inte veta vilka de bygger för. Jag frågade hur de mådde, hur allt gick och om de visste hur de skulle göra saker.
Anttinen Oiva arkkitehdit har tagit med sig erfarenheterna till nya projekt. I det huvudkontor de nu skapar till Stora Enso vid ett av Helsingfors centrala torg kommer man att arbeta med en ännu större andel trä i konstruktionen. Supercell är en hybridlösning med betongkonstruktion i schakten. I den nya byggnaden är all stadgande konstruktion, ovan mark, av trä.
Eftersom den slutliga ytan på LVL numera har ännu finare finish kommer även det att användas i större utsträckning.
– Vi arbetar med alla slags material, men efter dessa projekt har vi erfarenhet av att göra mer ekologiska och koldioxidneutrala byggnader, och då är trä alltid en del av den lösningen, säger Teemu Halme