Byggnadstekniskt är det uppenbart att man tidigt på 1200-talet hade utvecklat kunskap om hur man bygger ett bra och hållbart hus med hjälp av tre byggnadsdelar: knuttimrade liggtimmerväggar, lätta näver/takveds- eller spåntak, samt en isolerad grund. Knuttimring kräver mycket virke, som helst ska vara av rak tätvuxen furu utan kvistar. Resultatet blir en mycket stabil, men också tung, konstruktion, där samtliga delar kan bytas ut vid behov. Tyngden gör att det krävs en stabil stengrund, eller ett stabilt stolpunderrede, som också vilar på sten.
Syllstensgrund
Syllstengrunden var en mycket viktig byggnadsteknisk förbättring som förlänger livet på timmerbyggnader, då man undviker problemet med att träet kommer i kontakt med markfukt. Mellan syllstenen och det första lagret av liggtimmer, syllvarvet, lades björknäver som isolerade mot kondenserad fukt på stenen. Även taken kläddes med näver, som hölls på plats av så kallad takved, oftast halvstockar, som ligger ovanpå nävern. Alternativt användes spån av högkvalitativ furu. Kombinationen ger hus som lätt kan underhållas och möjlighet till en extra lång levnadstid.
Spånklädsel
Vid sjökanten på kyrkogården i småländska Ingatorp står en reslig timmerbod med rödfärgad spånklädsel. Den är så gott som helt intakt och oförändrad sedan 1294 och därmed också närmast unik i sin autencitet, även i ett internationellt sammanhang. I samband med en varsam renovering av boden under åren 2011-2018 skrev arkitekten och projektledaren Lennart Grundelius i en rapport att ”Närmare medeltiden är svårt att komma. Ingen har varit där och kompletterat, hackat eller tagit bort”.
Boden byggdes med furutimmer som fälldes vintern 1293-1294. Dateringen gjordes med hjälp av dendrokronologi (årsringsdatering) i samband med restaureringen. Tidigare har byggnaden daterats med samma metod till år 1239, men det framkom senare att den första dateringen kom från en enda återanvänd timmerstocken från en ännu äldre byggnad.
Dymlade laxstjärtar
Timret består av hela tätt liggande fyrkantshuggna stockar, där splintveden behållits. De är endast sammanfogade i hörnen med dymlade laxstjärtar.
Invändigt har boden vid något tillfälle kalkats. Utvändigt var stockarna ursprungligen obehandlade, men någon gång före 1560-1580, då fasaden kläddes med upp till 80 centimeter långa spån, har stockarna tjärats. Taket är spåntäckt och takstolarna är av romansk typ.
Den lilla dörren och dess smide anses vara ursprungligt. Den utvändiga röda slamfärgen är sentida, men invändigt ser huset ut som det gjorde 1294, endast tre takbrädor och enstaka utvändiga delar av stockarna är utbytta.
Text: Carl Johan Liljegren Foto: Staffan Lagerstedt, Taxelson, Holger Ellgaard
