För att förstå varför dagens svenska skogar ser ut som de gör, behöver vi backa tillbaka ända till 1700- och 1800-talen. Då krävdes det mängder av skogsbränsle för att driva alla de järnbruk och glasbruk som var så viktiga för den svenska industriella utvecklingen. Samtidigt exporterades virke till Europa. Resultatet blev en skog som var både gles och utarmad.
I sann pionjäranda togs olika beslut för att rädda den svenska skogen. 1903 kom det som brukar anses som världens första moderna skogsvårdslag med krav på återplantering och återväxt. Några år senare, 1915, fick Sverige sin första skogliga universitetsutbildning.
Ny skogspolitik på 1990-talet
Vid Linnéuniversitetet i Växjö är Erika Olofsson docent i skogsskötsel. Hon har studerat hur ett förändrat klimat kan komma att påverka beslut kring skogen och skogsbruket. Erika Olofsson poängterar att den skog vi har i dag – med mycket gran och tall – är ett resultat av beslut som fattades för ganska länge sedan. En stor del av det virke som vi avverkar i dag planterades strax efter andra världskrigets slut.
Men för 30 år sedan skedde stora förändringar av skogspolitiken, och 1994 trädde Sveriges nya skogsvårdslag i kraft. Det blev lika viktigt att skogen användes ansvarsfullt, så att den kunde ge god avkastning, som att den biologiska mångfalden säkrades.
Sedan den nya lagen infördes har mer gamla döda träd lämnats kvar i skogen, just sådan ”död ved” som är en viktig förutsättning för att många arter ska trivas. I södra Sverige har arealen gammal skog tredubblats, arealen skog med grova träd fördubblats och arealen äldre lövrik skog ökat kraftigt. ”Variation” har blivit ett nyckelord. Om det finns olika miljöer – ljusa, mörka, torra och fuktiga – är chansen förstås större för fler arter att hitta en plats där de kan trivas.
– Vi är mitt i en omställning, men den är kanske inte så lätt att se med blotta ögat. Snart kommer vi ha en helt annan vuxen skog än vad vi har haft tidigare, med mer tall och lövträd. Jag ser ett större intresse hos skogsägarna att vilja testa nya trädslag och skötselmetoder. Klimatförändringarna bidrar också till en insikt om att inte lägga alla ägg i samma korg, säger Erika Olofsson.
Hennes kollega, Åsa Rydell Blom, som är docent inom virkeslära vid Linnéuniversitetet, är säker på att vi i framtiden kommer att ha fler och andra trädslag i den svenska skogen. Även om gran länge har varit det vanligaste trädslaget, har tallen nu gått om. I ett mildare klimat med mer extremväder blir det viktigt att anpassa trädslag och skogsbruksmetod till platsen.
– Vi kommer få en annan sammansättning i skogen, särskilt i södra Sverige. Därför har vi inom forskningen redan börjat experimentera kring andra arter. När det gäller trähuskonstruktioner måste vi lära oss mer om hur andra trädslag fungerar. Kanske kan vi använda mer björk och bok. I Danmark och Tyskland provar man att odla douglasgran och sitkagran från Nordamerika. De verkar ha bra egenskaper och växer bra, menar Åsa Rydell Blom.
Utvecklingen går åt rätt håll
Hon ser en fara i att debatten kring hur svensk skog brukas, och bör brukas, riskerar att störa den goda utvecklingen som pågår.
– Vi har redan insett att skogen ska brukas på olika sätt. Jag tror dock att man som beställare inte ska ställa krav på en viss metod före någon annan, för det är så många faktorer som påverkar. Det finns inte en enkel lösning, det finns flera.
Åsa Rydell Blom är inte särskilt oroad över olika arters förutsättningar till överlevnad i den svenska skogen, även om förbättringar kan göras.
– Utvecklingen är redan nu tydligt på väg åt rätt håll. Det som oroar mig är ökningen av invasiva arter som lupiner, kanadensiskt gullris och parkslide. Där finns det stora insatser att göra, och det är verkliga, reella hot mot den biologiska mångfalden i Sverige.
Text: Malin Age Bild: Linnéuniversitetet
