Juryns motivering
Hela sekvensen i besöket är välregisserad på ett ödmjukt sätt som låter naturen dominera över parkeringsplatser, entréportal, stig och entréplats. Situationen med solen i söder och utsikten mot sjön i norr är elegant omhändertagen med en generös läplats mot söder och stora öppningar mot norr som tar in hela spektrat av fågellivet i sjön och på strandängarna, själva anledningen till projektet. Volymen i vass har ett starkt eget uttryck som balanserar perfekt på gränsen mellan platsanpassning och ny överraskande gestalt. Stealthformen möter historiskt byggmaterial och musik uppstår. Vassbeklädnaden kan påminna om päls och inbjuder till beröring. Träet är starkt närvarande i interiören, en enkel och rättfram panelbeklädnad, effektivt och vackert dagsljusbelyst från lanterniner längs nocken. Sammantaget ett helgjutet arkitektoniskt verk där plats, funktion, teknik och upplevelse sammansmälter till en vibrerande skön helhet.
Arkitekternas beskrivning
Det var en kall och blåsig dag. Vägen gick spikrakt över öppen odlingsmark rakt mot ett trädbryn. Där lämnade vi bilen på anvisad plats och fortsatte in bland stammar och grenar på en slingrig gångväg. Åter blev det öppet och utsatt. En stark nordan böjde den höga vassen men Tåkerns vattenspegel syntes inte. Det här var platsen för ett nytt naturum och fågelskådningstorn.
Utkiksplattform fanns redan men det skulle ersättas med ett mer stabilt och framförallt mer tillgängligt. Efter bara några steg upp i tornet var ögonen över vassen och sjön öppnade sig med sin stora, grunda vattenspegel.
När vi kom hem satt minnet av vädret, vassen och det lilla lyftet starkast kvar. Vi ritade en skyddande U-form, öppen mot södersolen men sluten mot sjön och arktiska vindar. En plats att samlas på och kanske ta en fika. En ny gångstig leder rakt mot entrén och en träramp lyfter besökarens ögon upp över den vajande vassen. Den första utblicken över sjön serveras besökaren när han stigit in, dragit av sig stövlarna och i tofflor hasat in på trägolvet. Planen kom fort, sektionen lite senare.
När isen fryser på Tåkern blir det möjligt att skörda vass. Det är inte längre så vanligt att bygga med vass men minnet lever. Vass har mer än dubbla livslängden mot halm (60 år jämfört med 25). Vassrören mår bra av brant taklutning. Svagaste punkten är nocken där vassrörets cirkulära öppning är en akilleshäl.
Vi gillade vass och sadeltak men ville inte göra en lada.
Den höga volymen passade bra för att hänga upp utställningens många fåglar i. Vassrörets sårbarhet gav en detalj där klart glas i taknocken skyddar det mest utsatta samtidigt som utställningsrummet får måttligt med dagsljus. Vi byggde en ganska stor uppsättning modeller innan mötet mellan den fria planen och den höga sektionen »satt«. Det blev en skarpt skuren vassmassa. En smygare (stealth).
Fågeltornet finansierades och byggdes först. En 140 meter lång ramp lyfter rullstolsburna och rullatorstödda 5,5 meter över stranden. Den vindlande rampen vänder betraktarens ögon tillbaks in i träddungens fågelbestånd och bygger upp förväntan. Lusten att bekvämt vandra gör att de flesta väljer den här vägen upp i tornet (= värdig tillgänglighet).
Politik fördröjde naturumets färdigställande. Ministerbyte underlättade. Kung, annan minister och fru landshövdingar bevistade invigning 25 maj, fem år efter avgjord arkitekttävling.
Det var en intensivt solig och nästan vindstilla dag.