På Hamburgö i Bohuslän ligger ett långsträckt trähus som nästan tycks sväva ovanpå de böljande rundhällarna av granit. Huset är ritat av Per Tamsen och Beate Hølmebakk på den norska arkitektbyrån Manthey Kula och formgivet helt utifrån platsens förutsättningar. För fyra år sedan fick paret möjlighet att köpa den otillgängliga tomten och bestämde genast att de ville göra så liten åverkan på naturen som möjligt. Tillsammans med konstruktören Finn-Erik Nilsen utvecklade de det ovanliga huset som en bågbro. Konstruktionen består av två limträbågar, från vilket själva huset hänger i stolpar.
– Varje uppgift och varje tomt är unik, och här ville vi inte spränga bort eller fylla ut det som var så vackert. Huset knyter ihop attraktiva uteplatser på tomten, och placeringen ger mycket sol och utsikt till rummen inuti, säger Beate Hølmebakk.
Den valda lösningen kom att påverka husets utformning i övrigt.
– När vi hittade de här bergsplatåerna fick vi en spännvidd på 29 meter och en huslängd på 25 meter. För att inte överskrida den tillåtna byggytan innebar det att huset måste bli smalt, berättar Per Tamsen.
Den bärande konstruktionen består av två limträbågar som förankrats i berget och som också utgör en viktig del av husets visuella uttryck. Utanpå dessa har man sedan placerat hängstolpar av trä. Dessa hänger antingen ner eller skjuter upp beroende på var i bågen de befinner sig. Avståndet mellan stolparna är 1,8 meter och däremellan är fönstren placerade.
– Takbjälkarna vilar på hängstolparna och på stolpar i mittväggen, förutom på tre ställen där det är öppna rum och där vi satt dragband i stället, berättar Per Tamsen. För att stabilisera huset gentemot de stora vindkrafter som det utsätts för uppe på berget har tak och golv försetts med styva takskivor ovanpå diagonala bjälklag.
– Bjälklagen för ut krafterna till varje gavelvägg och tar ner dem i änden på limträbågarna. I mitten av det långa huset, där man kommer ut på berget via matplatsen, är tak- och golvbjälklag förbundna med stålstag i utegolv och räcke som förankrats i berget. Sammantaget ger det en konstruktion som ska kunna klara en riktig västkustorkan, säger Finn-Erik Nilsen som ansvarat för konstruktionen.
Själva limträbågarna är fastmonterade i berget med fyra hålförsedda stålfötter och 20 millimeter tjockt rostfritt kamstål som borrats ner och förseglats med kemankare.
– En av de största utmaningarna var att mäta och etablera fästpunkterna på exakt rätt ställe, så att det bara skulle vara att lyfta på de prefabricerade limträbågarna, säger Finn-Erik Nilsen.
Läget uppe på berget utan direkt anslutande väg var en annan stor utmaning. När Patrick Edvardsson, arbetsledare för lokala byggföretaget JND Byggteknik som har byggt huset såg platsen för första gången insåg han direkt att de skulle behöva bygga en tillfällig arbetsplattform av trä runt hela bygget.
Arkitekt Beate Hølmebakk
» VI VILLE INTE SPRÄNGA BORT DET SOM VAR SÅ VACKERT.«
– Det första vi gjorde var att köpa ett parti massaved som vi använde som pelare. Sedan byggde vi en arbetsplattform. För att kunna vinscha materialet uppför den gjorde vi en släpbana med hjälp av en fyrhjuling kopplad till en bensindriven vinsch. Plattformen började 20 meter från vägen, sedan kunde vi lyfta dit materialet med hjälp av en kranbil, berättar han.
En del av materialet lyftes också på plats med hjälp av helikopter. Det gällde inte minst limträbågarna som vägde 1 400 kilo vardera. Men eftersom helikoptern bara kunde lyfta ett ton levererades de i två delar om 700 kilo var.
– För att vara på den säkra sidan köpte jag en våg med en ögla och provvägde först elementen genom att hänga dem i en kran, berättar Patrick Edvardsson.
Limträbågarna utgör en tydlig del av husets uttryck, såväl exteriört som interiört. Från utsidan ser man bågen som en vacker form genom fasaden, där den övre delen av långsidorna består helt av glas. Nederdelen av fasaden, liksom kortsidorna, är klädda med panel av Norrlandsgran som ytbehandlats med järnvitriol. På undersidan är huset utformat som ett sadeltak, fast upp och ner. På det viset har man kunnat placera all infrastruktur i form av rör och ledningar här, samtidigt som det bidrar till husets uttryck genom sin skulpturala form.
– Det är spännande när man får en idé där det ena ger det andra och där konstruktion, arkitektur, ljus och rum hänger samman på ett så tydligt sätt och blir en del av landskapet, säger Beate Hølmebakk.
Och huset är lika slående interiört. Från gavel till gavel har man en obruten vy på 25 meter genom hela huset. I kombination med takhöjden på 4,20 meter och utsikten genom de glasade väggarna med utsikt mot havet skapas en otrolig rymd och ljus. Här har Per Tamsen och Beate Hølmebakk också ritat in platsbyggda arbetsbord, sittbänkar och köksdel, där de kan ta del av den vidsträckta utsikten – som sommartid delvis bäddas in av träd och grönska.
En av utmaningarna var att huset sjönk något under byggtiden. Patrick Edvardsson tror att det beror på att träet i limträbågarna inte var helt torrt från början.
– Frågan var om vi skulle låta bänkskivan i köket ha olika höjd eller följa golvet. Till slut kom vi fram till att lägga bänken med en liten lutning som följer golvet. Om man häller en vattendroppe på bänken så skulle den förmodligen rinna mot mitten. Men eftersom det bara handlar om ett par millimeter är det inget som märks rent visuellt, säger han.
De fyra sovrummen är placerade på rad efter varandra i den bakre delen av huset. När skjutdörrarna till rummen står öppna får man samma fina utsiktslinje genom huset även här – och vill man vara i fred går det bra att stänga.
Alla skåp, lådor och dörrar är specialritade och anpassade för huset. Liksom övriga ytskikt interiört är de gjorda i kvistfri plywood av furu. Det enda som målats är furugolven som har försetts med en grå, högblank kulör och fönsterkarmarna som fått samma grå kulör. En del av husets uttryck är också att det helt saknar lister.
– Här finns inga exklusiva materialval, utan vi har genomgående använt oss av furu. Det exklusiva är omsorgen och detaljerna, säger Beate Hølmebakk.
Per Tamsen pekar upp mot väggen där ett av dragbanden löper in i väggen.
– Eftersom vi inte kunde borra hål för staget gjorde vi en liten trekant där, som ett ornament. Som en följd av det har vi också satt stickkontakten bredvid diagonalt. Det finns en oerhörd glädje i att gå in i detaljerna på det här viset och att få formge och konstruera på samma gång.