Stillheten förvaltas av arkitekturens nedtonade närvaro. Här sammanförs landskap, byggnader och materialval för att skapa en sinnlig plats, där alla religioner välkomnas för att praktisera meditation och yoga och söka den själsliga kopplingen mellan kropp och jord.
Byggnadskomplexet är ritat av James Gorst architects med Steve Wilkinson som ansvarig arkitekt, med en materialpalett som är både visuellt samtonad och lokalt förankrad. Trä, tegel och kalkputs talar med Hampshires byggtradition och resurser. Landskapet är formgivet av McWilliam studio, som ett östvästligt band av odlingar och trädgårdar, och utgör en lika stark del av upplevelsen som byggnaderna. Beställaren är en organisation med mångfasetterad humanistisk inriktning. I templet syns inga religiösa symboler som kan härledas till någon speciell trosriktning. Man låter i stället ljus, form och material vittna om skönhet och andakt.
Arkitekturtävling som bakgrund
Bakgrunden till projektet var en arkitekturtävling som omfattade hela landskapet med tempel och trädgårdar i en holistisk samklang. Arkitekturen skulle föra kropp och själ, mark och byggnader samman till en harmonisk ordning. Beställare är The White Eagle Lodge, en internationell andlig organisation grundad 1936 av Grace Cooke, för att kombinera urgammal visdom med det moderna livet.
Rörelsen hade en byggnad från 1970-talet på den unika tomten mitt i nationalparken, som med tiden blev ett lappverk av olika tillbyggnader och som till slut drabbades av fuktskador och dömdes ut. Nybyggnaden har bland annat finansierats av donationer och fastighetsinnehav i centrala London.
Kontoret James G orst architects är inte stort, men med åtta engagerade medarbetare var de ordentligt kvalificerande i tvåstegstävlingen som genomfördes 2017–18, där de hörde till de fyra utvalda bland fjorton inbjudna arkitektkontor. I portföljen hade man bland annat ett grekisk-ortodoxt privatkapell, byggt 2014 på Mykonos, med skulpturala paviljonger och trädgårdar och med en kupol enligt liknande konstruktion som använts i det engelska tempelkomplexet.
Fabric first
James Gorst architects har arbetat efter principen »fabric first«, vilket innebär att det första man kräver av konstruktionen är hållbarhet och energieffektivitet, i stället för att försöka uppnå dessa kvaliteter i efterhand genom att då addera tekniska system. Arkitekterna valde att arbeta helt och hållet i trä, både som ett spirituellt och hållbart ställningstagande.
I deras analys av platsen föll alla materialval på plats. Över tomten gick den gamla landsvägen från Tudorperioden, kallad The Shipwright’s way, där timmer transporterades från den urgamla ekskogen till skeppsbyggarstaden Portsmouth.
Växtligheten präglas av landskapets lerjordar, och landskapet genomkorsas av så kallade chalk streams – kristallklara vattendrag som filtreras av den porösa bergarten krita och som ger upphov till speciella biotoper. Alla materialval kommer ur detta landskap: lerteglet, krit- och kalkputsen, timret. Det klara vattnet återkommer i spegeldammarna vid tempelingången.
Landskapsarkitekterna McWilliam studio har arbetat med situationsplanen som en helig geometri präglad av gyllene snittet, tecknat med omväxlande vild och artikulerad växtlighet, gångvägar och byggnadsvolymer. Utmed den centrala axeln representerar cirkelformade trädgårdar olika chakran – efter den urgamla tantriska meditationsteknikens olika fokuspunkter.
Tempelsalen - byggnadens hjärta
Byggnaderna är ordnade i en sekvens som leder besökaren från de mer sekulära och öppna delarna av verksamheten, via mer rituellt betonade rumsligheter, till byggnadens andliga hjärta – tempelsalen. Besökaren möter den mot öst vända entrén och följer en glasad korridor med utblick över gården i en rörelse som knyter an till traditionell klosterarkitektur. Utmed korridorens andra sida följer en sekvens av rum, från kök och odlingsrum till föreläsningssal, mötesrum, bibliotek och kapell. I fonden av korridoren väntar det ljusa tempelrummet med ett centralt placerat podium som markerar centrum av den runda salen.
En pendentiv konstruktion på fyra lastpunkter bär upp rotundan med ett valv i varje väderstreck. Det kvadratiska rummet anas bakom valvens sidogångar. Valvtekniken kallas pendentiv, efter franska ordet »hängande«. Denna typ av valv är det mest effektiva sättet att bära upp en cylinder från en kvadratisk plan. Samma typ av valv finns i allt från normandiska kyrkor till moskén Hagia Sofia i Istanbul.
Själva tempelsalen har samma dimensioner som den kringbyggda kontemplationsgården, för att understryka en symbolisk balans mellan rum och tomrum. I tempelanläggningen har stål endast använts för att stärka träkonstruktionen i tempelsalen samt i balkskorna. Den andliga symboliken gestaltas av det arkitektoniska mötet mellan kvadraten – jorden och jordelivet – och cirkeln som symbol för himlen och heligheten.
Flera typer av trä
Materialen ligger nära varandra i ton, där det mjuka ljuset absorberas på liknande sätt i såväl puts och tegel som träytor. Till väggarna har man använt digital optisk sortering av trädelar innan bjälkarna laminerades, vilket gör att inga kvisthål är synliga i snittet. Träytorna är strukna med en pigmenterad träolja som bibehåller den ljusa tonen i träet.
Tre typer av trä har använts i byggnaden: sibirisk lärk med sin rosa ton och exteriöra tålighet, den vitare furun som används interiört samt för snickerier en brittisk ask vars hårda kvalitet gör den lämplig för exempelvis dörrar och detaljer. Den senare är virke från sjukdomsdrabbade träd, fällda mindre än två mil från byggplatsen.
Byggnaden använder ett minimum av tillförd kraft för värme och ventilation. Så långt det är möjligt har man använt lågteknologiska lösningar, på gränsen till passivhus. Anläggningen värms av markvärme med soleldriven värmepump, vars solcellspaneler placerats i utkanten av området. I templets tegelfasad finns luftintag dolda under sittbänkarna i alkoverna mellan väggens tvärställda lameller. Härifrån tas luften in med solcellsdrivna luftpumpar och tempereras i ett underjordiskt utrymme under templets golvyta, där luften leds runt i en labyrint av ventilationsgångar. Manöverluckor högst upp i rotundan reglerar utsläpp av varmluft.
Professionsburen kunskap i slutresultatet
Tempelbygget sammanföll i tid med både covidpandemin och efterdyningarna av brexit, vilka hade kostnadsdrivande effekter på bygget. Det var svårt att hålla hantverkare på plats till det pris som upphandlats innan pandemin slog till, och kostnaderna drog iväg snabbt. För att inte riskera att behöva köpa in kraftigt fördyrat stomvirke till följd av brexit beställdes timret långt före byggstart, en chansning som betalade sig i slutändan trots att lagringen kostade. Det fanns dock en positiv effekt när många byggen saktade in eller uteblev: det fanns mycket duktigt folk att tillgå när stommen skulle resas, en professionsburen kunskap som märks i det byggda resultatet.
Precis som de gamla katedralbyggena har New temple complex varit lika mycket en byggplats som en skola. En ödmjukhet präglar hela anläggningen, från skalan till materialen, som kommer att tonas in i nyanserna av det omgivande landskap de har hämtats från. Den tidsresan är en kontemplation i sig.