Högst upp på höjden med vidunderlig utsikt över Voxsjön, strax söder om Bollnäs, tronar Lena och Staffan Michelsons nybyggda hälsingegård – eller »bibliotekshuset« som byggledaren Anders Jonsson väljer att kalla det. Huset är nämligen ritat utifrån två grundläggande idéer, där inspirationen från bygdens världsarvslistade hälsingegårdar är den ena och biblioteket som husets ryggrad den andra.
Det hela började med att paret Michelson ville lämna över sitt befintliga hus på tomten till nästa generation och själva satsa på ett mer lättskött hus i ett plan. På önskelistan stod en ateljé till Lena som är konstnär samt ett kombinerat arbetsoch musikrum till Staffan som är advokat och författare. Huset skulle också innehålla en separat sovdel och en köksdel med växthus. En annan central aspekt var att paret ville ta med sitt omfattande, ständigt växande bibliotek från lägenheten i Stockholm där det började bli alltför ont om plats.
– I och med att jag fick det här konkreta programmet från dem med klart avskilda funktioner föddes idén om att bygga huset likt en hälsingegård, med fyra olika huskroppar kring en gemensam innergård. Jag tycker mycket om de här trygga mellanrummen som uppstår mellan hus och som definieras av väggar, men under bar himmel. Men till skillnad från de traditionella hälsingegårdarna som består av fristående hus ville jag bygga ihop de fyra delarna till ett enda hus, berättar Hanna Michelson, arkitekt på Fria Folket och dotter till de båda beställarna.
Biblioteket som en röd tråd
På ett tidigt stadium bestämde hon sig för att låta biblioteket löpa som en röd tråd genom hela huset. Ett annat beslut var att utgå från föräldrarnas befintliga uppsättning av Billybokhyllor.
– Först var det frestande att göra allting platsbyggt. Men eftersom alla böcker redan stod i de här bokhyllorna, och de men inte huset fanns, kunde jag lika gärna rita allting kring dem. Därför är både rumshöjden och dörrarnas placering anpassade utifrån dem, berättar Hanna Michelson.
För att få in alla bokhyllor utan att tappa alltför mycket ljus placerade hon dem längs med den bakre väggen i den kvadratiska gallerigången som omgärdar innergården. Den motsatta väggen – det vill säga fasaden som vetter mot innergården är däremot helt av glas för att skapa transparens och ljus.
– Idén med den här transparensen är att båda ska kunna se och ha närheten till varandra, samtidigt som de får arbetsro när de behöver gå in i sina arbeten, säger Hanna Michelson.
Medan takhöjden i ateljéer och kök ligger på 4,3 meter är den bara 2,4 meter i gallerigången.
Det kändes viktigt att få den här mer intima rumsligheten ut mot gården, också för att förstärka känslan av att biblioteksgalleriet hör mer ihop med gården. Jag hade kunnat sätta ett sadeltak som spände över alltihop, men då hade man hamnat mitt i de olika rummen direkt. Nu behöver man ta ett steg åt sidan för att komma in i dem, vilket klargör de olika funktionerna på ett tydligt sätt.
Hållbara lösningar
En annan utgångspunkt vid utformningen av huset var att hitta så hållbara lösningar som möjligt. Det ledde bland annat till att hon valde återvunnet glas som grund i stället för betong. Utmaningen med det är att grunden under måste vara jämn på millimetern för att undvika problem med att något blir skevt eller spricker.
– Även om det tog betydligt längre tid och var en av anledningarna till att huset blev dyrare än vi först hade räknat med, runt 8–9 miljoner kronor i stället för 6–7 miljoner, så tyckte vi att det var värt det, säger Staffan Michelson.
Eftersom den typen av grund inte tar punktlaster på samma sätt blev Hanna Michelson dessutom tvungen att rita om stommen. I stället för en ren pelar-balklösning som hon först planerade har hon nu låtit ytterväggarna ta hand om och fördela lasterna. Det gäller även glaspartierna på innergården där takstolarna vilar direkt på de bärande fönsterramarna av furu, även om anledningen där var en annan.
Arkitekt Hanna Michelson
» ETT BYGGELEMENT SKA KUNNA LÖSA FLERA OLIKA SAKER.«
– På så vis kunde jag också banta konstruktionshöjden för den låga delen och få den lätthet i konstruktionen som jag önskade. För mig stämmer det väl överens med principen att ett byggelement ska kunna lösa flera olika saker, säger Hanna Michelson.
Just här har den lokala fönstertillverkaren använt kiselbehandlad furu, men i övrigt består väggelementen av en kombination av reglar i gran och paneler av obehandlad kärnfuru – ytterligare ett hållbart inslag.
– Fördelen med kärnfuru är att den har en naturlig impregnering så att man varken behöver måla eller olja den. Om man tittar på en kapad stock så har den ju en kärna och en splint längst ut, och det är delen längst ut som suger upp vatten till trädet. Det vi använder här är mittenbiten som redan är död och har börjat bilda hartser och naturliga antimögelmedel. Jag har jobbat med spåntak på kyrkor i många år, och där kan vi se att de bitar som består av kärnfuru fortfarande är friska efter 200 år, medan de som består av andra delar av trädet ruttnat bort, berättar Anders Jonsson.
I det här fallet består taket av pannplåt i aluzink. De olika takhöjderna har inneburit att taket blivit som ett geometriskt pussel med takvinklar som varierar mellan 12, 28 och 45 grader. För att slippa plast och inte bygga in fukt i väggarna har man använt en konstruktion med diffusionsöppna väggar, isolerade med linfiber som andas. Uppvärmningen sker med bergvärme och vattenburen golvvärme – och med kaminer för trivsel och som reserv i händelse av strömavbrott.
– Lågdelen med biblioteket är den del som förser alla rum med ventilation. Pappas rum har fått extra isolering och är försett med en falltröskel som täpper till när man stänger dörren. På det viset slipper det inte ut något ljud när han spelar instrument. Det gör också att man kan sänka temperaturen där om man vill skala bort en del och inte använda hela huset, berättar Hanna Michelson.
Ett annat hållbart inslag är att regnvatten från tak och rännor samlas upp i en nedgrävd tank kopplad till en kran i växthuset. Lösningen innebär också att det går att ta hand om och återanvända smältvattnet från vinterns snö på innergården.
Markbearbetningen inför grunden började sommaren 2021, och i september samma år var det dags för själva grundläggningen. Senare delen av hösten och vintern ägnades åt att prefabricera väggelementen i en tillfälligt hyrd lagerlokal. I och med att huset skulle sättas ihop bit för bit, med de fyra olika huskropparna sammanlänkade med varandra krävdes en extrem millimeterprecision för att få allt att passa på slutet – vilket man också lyckades med mer än väl.
– Alla hantverkare som varit inblandade har gjort ett enastående jobb och bidragit till att slutresultatet blivit så bra som det blivit. Jag brukar säga att om man är noggrann i början och lägger 10–15 procent extra tid på allt så sparar man in den tiden genom att inte behöva rätta till massa saker i efterhand, säger Anders Jonsson.
Stark känsla av god arkitektur
Ett exempel på det var när den första gaveln skulle tillverkas och Anders kom dit efter att den spikats ihop.
– Jag sa att nu river vi den här panelen för vi kan inte ha spik, det ser för jäkligt ut. Efter det skruvade vi allt på ett sådant sätt att man inte kan se en skruv. Då satte vi ribban för hur standarden skulle vara, och efter den dagen har vi haft samma tänk där alla varit kopiöst noggranna med allt. I slutet på september 2022 var huset färdigt.
– Vi är så otroligt nöjda. Här finns en stark känsla av god arkitektur, inte bara för att det är snyggt, utan också för att det är så välplanerat. Sedan är det roligt med trätraditionen och den diffusionsöppna konstruktionen som skapar ett så behagligt inomhusklimat. Än så länge bor vi ju i Stockholm, men vi har varit i huset väldigt mycket sedan det blev klart. Så nu pekar allt på att vi flyttar till Bollnäs i stället, säger Staffan Michelson.