Enligt Skogsstyrelsen har granbarkborren förstört runt 34 miljoner kubikmeter gran i södra och mellersta Sverige sedan 2018, vilket motsvarar tiotals miljarder kronor i virkesvärde.
Från granbarkborre till designidé
Det var dessa siffror som fick designern Simon Mattisson, under ett examensarbete på Beckmans designhögskola, att börja tänka till. Vad skulle man kunna göra med allt detta virke?
– Mitt examensarbete handlade om granbarkborrar. Tänk om man kunde mala ned virket som de hade skadat till trämjöl och använda det i en 3D-printer? säger han.
Genom att blanda trämjölet med bioplast, gjord på stärkelse och sockerrör, fick Simon Mattisson fram ett material som 3D-skrivaren kunde använda sig av. Resultatet blev något som ser ut som trä, men känns lite annorlunda vid beröring.
– Det var det som förtrollade mig när jag såg resultatet första gången. Man ser att det inte riktigt är trä, men det är inte plast heller. Det är verkligen ett helt nytt material, och det tycker jag är spännande, säger Simon Mattisson.
Experiment, samarbeten och nya tillämpningar
Nu har han gått vidare och experimenterat med annat trämaterial.
Han har skrivit ut objekt av flera olika slag: möbler, konstverk och akustikpaneler. De sistnämnda skedde i ett samarbete med företaget Gustafs, en tillverkare av träinredningar för publika miljöer. Syftet var att återvinna det spill som uppstod under tillverkningen.
– Gustafs produktion är väldigt hållbar. De gör bland annat paneler av återvunnen gips, som har ett tunt lager av högkvalitativ faner i valnöt. På varje bit faner skär de av en centimeter. Det var den biten de ville göra något av. Så jag malde ned valnötsbitarna, tillverkade egna kompositer och 3D-printade nya paneler, säger Simon Mattisson.
Dagens 3D-skrivare kan skriva ut upp till två kubikmeter stora objekt. Det gör att tekniken inte är mogen för industriell produktion av exempelvis flerfamiljshus i trä. Om och när det sker är osäkert, enligt Simon Mattisson.
– Arkitektoniska element av alla de slag i trä borde utforskas mer än vad som görs i dag, när det gäller 3D-printing. Det finns stora möjligheter, både vad gäller ny form och mer effektiv användning av trä som material. Allt ifrån skåpluckor till fasta möbler och stuckaturer. Det är bara brist på nyfikenhet och fantasi som sätter stopp, säger han.
Cirkularitet, begränsningar och framtidens sågspån
Men när det gäller bärande konstruktioner kommer det även fortsättningsvis vara massivt trä som gäller, enligt Simon Mattisson.
– Om man 3D-printar en stomme så blir den ihålig i mitten. Och det säger sig självt att det är ingen bra idé för bärande konstruktioner, säger han.
Simon Mattissons utskrivna material består i dag av runt 30 procent trä. Men han samarbetar med en finsk materialtillverkare för att ta öka trähalten. Fördelen blir att även spill, avfall och gamla paneler kan malas ner och användas igen – gång på gång.
– Man kan återvinna samma material tio gånger. En stol kan malas ner och bli något nytt, utan att tillföra något annat. Det är som en cirkulär loop på molekylnivå.
Simon Mattisson ser sig inte som en tekniknörd, utan som en designer som vill berätta historier genom material. Hans arbete är lika mycket kommunikation som innovation – ett sätt att ge nytt värde åt det som annars skulle betraktas som skräp.
– Jag började med att försöka lösa ett problem i skogen, och hamnade i framtiden. Det är lite så det känns – att jag får skapa med framtidens sågspån.
Text: Mattias Boström Bild: Erik Djurklou
