Det var på gymnasiet det började, det som Camilla Logarn kallar för sin ”villkorslösa kärlek till skog, träd och timmer”. För egentligen har hon inte skogen i blodet. Uppvuxen i villa var det ett starkt hästintresse som födde längtan till livet på landet.
– Djuren lockade, och på gymnasiet valde jag lantbrukslinjen. Men sedan fastnade jag för jobbet i skogen. När vi bildade familj ville jag köpa en gård med så mycket skog som möjligt.
Stormen som förändrade allt
Gården, belägen i byn Kärr några mil söder om Växjö, bestod till stor del av fin granskog. Den var dock ganska ensidigt ålders-fördelad, till stor del från 1930 –1940-talen. Det hade med andra ord börjat närma sig skörd. Men med stormen Gudrun föll nästan hälften av Camilla Logarns skog. Totalt i Sverige föll 75 miljoner kubikmeter, lika mycket som vanligtvis avverkas i Sverige under ett helt år. För Camilla Logarn innebar Gudrun att hon fick tänka om – och börja om – i sin skog.
– Stormen gav inspiration till att inte bara fortsätta att plantera gran, utan att plantera rätt trädslag på rätt mark. Det känns jättekul att ha fått fram mer variation och mångfald.
Valet föll på att plantera mer tall och låta björken få utrymme.
Nya synsätt i skogsbruket
Tidigare utmärkte sig svensk skogspolitik för stark statlig styrning. Målet var framför allt en trygg produktion för industrin, vilket resulterade i att främst gran planterades. Men under 1990-talet infördes en ny skogspolitik och en ny skogsvårdslag trädde i kraft. Där prioriterades miljömålet mer, och jämställdes med målet för produktion. Skogsägare fick större frihet i sitt skogsbruk, men också större ansvar att förvalta sina skogar på ett hållbart sätt.
– Frihet under ansvar betyder jättemycket för mig. Jag engagerar mig mer när jag själv får bestämma. Och när mina grannar gör på sitt sätt får vi en mosaik i landskapet, med olika metoder och resultat, säger Camilla Logarn.
Sedan 1990-talet har även synen på gamla döda träd förändrats. Riksskogtaxeringens mätningar visar att volymen död ved har tredubblats sedan den nya skogvårdslagen infördes. Camilla Logarn är en av dem som har anammat det nya synsättet:
– När jag köpte skogen 1991 fanns det inte en död gren kvar, allt var städat och såg snyggt ut. Det var en fantastiskt vacker skog att gå omkring i. Efter Gudrun låg det träd överallt. Det gick inte att ta hand om allt. Men jag kunde se vilken positiv effekt det fick och nu lämnar vi kvar fler döda träd. Det gynnar många arter.
Balansen mellan produktion och naturvård
Det är tydligt att Camilla Logarn ser på sitt skogsbruk som något mer än bara produktion. Samtidigt är hon noga med att påpeka att skogens ekonomiska värde är en förutsättning för att gården ska fungera.
– Lånen ska betalas. Jag vill att produktion och naturvård ska gå hand i hand hos mig. Omkring 10–11 procent av min fastighet består av gammal granskog med höga naturvärden som jag inte brukar. Dessutom har jag mindre projekt, jag sätter upp massor av fågelholkar, lämnar stora buskage av sälg och har några fina ekhagar som jag är rädd om. Det är sådana grejer man gör för att man tycker det är roligt, när man älskar sin skog. När jag avverkar lämnas förstås kantzoner och högstubbar eftersom det är viktigt för många arter.
Men att sluta med trakthyggesbruket till förmån för hyggesfria metoder är inte intressant.
– Det är ingenting för mig. I dag röjer jag ju bort granen till förmån för björk och tall. Om jag inte gjorde någonting skulle granen komma som en tjock matta. Det gynnar inte den biologiska mångfalden eller tillväxten alls. Min skog är viktig som kolsänka och jag vill att den ska växa, säger Camilla Logarn bestämt.
Men hur känns det att slutavverka en skog som du har vårdat under lång tid?
– Jag slutavverkade nyss ett fint bestånd, som jag funderade mycket kring. Och det blev fint, med kantzon mot dammen, och vi sparade alla gamla träd med fåglarnas bohål. Nu kan bärriset komma fram. Det gillar både älgen och jag. Ett hygge kan vara vackert på många sätt, säger Camilla Logarn, och fortsätter:
– Man tycker ju inte att en skördad åker är ful på hösten. Det här är ungefär samma sak. Det tar bara några fler år, sedan kommer det nya små plantor som jag kan följa.
Finns det någonting kring det svenska skogsbruket som oroar dig?
– Jag tycker att det är viktigt att varje skogsägare får ansvar för sin skog. Det som oroar mig är att andra kan gå in och ha åsikter. För några år sedan gjorde Naturskyddsföreningen en inventering i min skog, utan att ens prata med mig. Fynden ledde till att avverkningen tillfälligt stoppades.
– Sedan visade det sig att deras information inte stämde, men det tog ett år innan jag kunde gå vidare. Jag tycker det är fel att andra kan gå in och styra över min skog. Det kändes som att de klev in i mitt kök utan att knacka. Varför köper de inte en egen skog och brukar den som de vill?
Ansvar och framtid
Samtalet glider in på ansvar och framtid.
– Att kunna komma ut en sväng och tänka på träd är helt fantastiskt. Jag kommer alltid att jobba för att lämna en ännu bättre skog efter mig än den jag köpte. Så tänker nog alla skogsägare. Mina barn vet vilka mina hjärteträd är, som aldrig ska tas ner, säger Camilla Logarn och fortsätter:
– Det är just det som är så fint – att tänka långsiktigt och få vara en liten del av ett större kretslopp. Det tar tid för en skog att växa. Det jag planterar kommer jag aldrig att få se slutavverkat. Det blir nästa generations uppgift. Jag tror att skogsägare är människor med mycket tålamod.
Text: Malin Age Bild: Jonas Ljungdahl
