Det går antagligen inte att få en mer lokalproducerad maskinhall än den enkla men smäckra byggnad som står på en äng på den sydtyska landsbygden i harmoni med en äldre, mindre lada. Tillsammans bildar de två byggnaderna en ensemble som ger nybyggnaden en självklar närvaro på platsen, försiktigt insmugen i precis rätt vinkel för att lyfta landskapet snarare än att inkräkta på det.
Den nya, större ladan rymmer lantbrukaren Andreas Wachs maskinpark och har även en avdelning för flisförsäljning. Själva gården byggdes 1902 och ligger mitt i byn Irschenhausen i Bayern, men så centralt fanns ingen plats för den nya hallen. Lösningen blev därför att placera den på en äng lite längre bort, där horisontens skogsbryn och kullar bildar en vacker kuliss. Från början hade Andreas Wach bygglov för en prefabricerad, standardiserad hall, en större låda med betongpelare och takbjälklag av limträ, som skulle ge avkall på inramningen och bryta av landskapet på ett mindre angenämt sätt. Så var det tänkt.
– Men jag började ligga sömnlös om nätterna när jag tänkte på hur den skulle ta sig ut mitt i naturen. Arkitekturen och proportionerna var hemska, och jag ville verkligen inte lämna något sådant till nästa generation, säger han.
Nu fanns det emellertid också ett konstverk på den äng där hallen skulle byggas. Det var Andreas Wachs far som låtit installera en hög skulptur, formad av trädstammar, och genom konstnären fick sonen nu kontakt med arkitekt Florian Nagler, professor i arkitektur och konstruktion vid Tekniska universitetet i München, TUM, som utifrån skulpturen såg något helt annat framför sig.
– Han ritade ett nytt designförslag och föreslog att vi skulle bygga hallen helt av virke från egen skog, och så fick det bli, berättar Andreas Wach.
Allt arbete med skogen och virket skedde inom några kilometers avstånd
Totalt fälldes 200 tallar, 80–100 år gamla och redo för avverkning. Virket fälldes vintertid, lagrades, sågades och lufttorkades i grannsågverket. Därpå kapades det med CNC-fräs och monterades. Allt skedde inom en radie av några kilometer och alla hantverkare kom från trakten. Förutsättningarna var på pappret tämligen enkla: För att två maskiner skulle få rum bredvid varandra behövde centrumavståndet vara 6 meter, och för att rymma gårdens långa maskiner krävdes ett rumsdjup på 12 meter. Florian Nagler architects arbetade utifrån det önskemålet fram en konstruktion av grovsågat timmer i stället för att som mer brukligt använda limträ.
– Att inte använda limträ har naturligtvis påverkat konstruktionen. Spannet fick överbryggas ungefär som en traditionell träkonstruktion med diagonala stag. Det begränsar till viss del utrymmet invid golvet, men det påverkar inte byggnadens användning som maskinhall och är snarare en fördel sett till kommande användningsområden, eftersom konstruktionen gör det möjligt att lägga till ytterligare en nivå när som helst, förklarar Florian Nagler.
Från respektive långsida löper sex repetitivt placerade bjälkar diagonalt upp mot sadeltakets nock där de parvis möts. Varje par kompletteras med en horisontell balk – och två vertikala – vilket ger respektive del formen av ett A.
Arbeta med CNC-fräs
– I mitt arbete är konstruktion och design helt sammanlänkade. Det blir ännu viktigare för en träkonstruktion med få krav på komfort och byggteknik. Konstruktionens logik och materialets närvaro kännetecknar både hallens inre och yttre utseende, säger Florian Nagler.
Florian Nagler berättar att de också har imponerats och inspirerats av den höga hantverksnivån i japanska träbyggnader, där mycket effektiva träförband görs utan att använda en additiv fästanordning, och de ville se om de kunde göra något liknande.
– Det skulle vara omöjligt för oss att tillverka sådana fogar för hand på ett kostnadseffektivt sätt, speciellt för en enkel jordbruksbyggnad. Vi tog därför fram fogar som kunde tillverkas med en CNC-fräs. Tyvärr, eller kanske tack och lov, är komplexiteten i anslutningen nästan alltid gömd inuti fogen. Vi hade dock lite krångel med kopplingarna som vi utvecklade tillsammans med våra byggnadsingenjörer. Och till en början avrådde alla oss från att bearbeta grovsågat virke med en CNC-fräs, men när alla ansträngde sig fungerade det väldigt bra.
Det finns två olika ytor på fasaden: i byggnadens ändar är det en enkel vertikal formsättning där skivfogarna är täckta med läkt, vilket ger fasaden ett visst djup. Långsidorna består helt och hållet av gångjärnsförsedda paneler – 6 meter breda dörrar – av diagonalt korsade, sammankopplade brädor, som fungerar som styva ramar och förhindrar att panelerna deformeras. Båda fasaderna är tillverkade för hand. Över allt sträcker sig ett sadeltak med generöst taksprång över långsidorna, uppburet av exponerade bjälkar och med tillräcklig vidd för att skydda det obehandlade träet. Solcellerna på taket är tänkta att ge återbäring på de nedlagda kostnaderna.
– Vi är mycket nöjda med resultatet. Professor Nagler valde den exakta placeringen och orienteringen av hallen helt perfekt, så den smälter väldigt väl in i landskapet. Det breda taksprånget inbjuder dig att sitta bekvämt utanför i omväxlande väder, med en vacker utsikt över bergen, säger Andreas Wach.
Både exteriört och interiört blandas funktion med lågmäld estetik. Plana ytor kompletteras med detaljer som fasadens rutnät, och även om hallen i dag framför allt används för maskinparken och flisförsäljningen så är den anpassad för att i framtiden kunna få helt nya funktioner.
En hall för flera generationer
– Det var viktigt för oss att hallen senare kan användas på nya sätt av nästa generation, om så skulle vara, till exempel som ateljé eller kombinerad boyta och verkstad, säger Andreas Wach.
Och redan nu tycks den ha blivit en angelägenhet för hela byn som har möjlighet att använda den på olika sätt. Under byggperioden visade lokalbefolkningen stort intresse och besökte gärna byggarbetsplatsen för att se hur arbetet fortskred. Hela byn bjöds in till invigningsfesten så att de fick möjlighet att ta del av resultatet. De flesta blev förtjusta, berättar Andreas Wach, även om en del tyckte att den var lite väl fin för en maskinhall, eftersom kostnaderna då också blev högre. De lokala föreningarna har också fått använda hallen för större evenemang eller fester. Både bröllop och filmfestivaler har redan tagit plats här.
– Äntligen finns det en plats där folk kan fira med stil. Och varje dag går jag in i maskinhallen med en känsla av lycka. Jag är så glad att det inte blev den första, klumpiga versionen säger Andreas Wach.