La Villette i norra Paris var länge platsen för stadens slakterier och köttmarknader tills verksamheterna lades ner för ett halvsekel sedan. I dag är det 55 hektar stora området den franska huvudstadens största park, formgiven på 1980-talet av den schweiziska arkitekten Bernard Tschumi. I den praktfulla, idylliska miljön kombineras goda rekreationsmöjligheter och idrott med ett mångsidigt kulturellt utbud, vilket lockar tolv miljoner besökare varje år.
Ett utmärkande drag är de 26 särpräglade röda byggnader som kallas för »folies«, vilket betyder galenskaper. Samtliga är ritade av Tschumi, och användningsområdena skiftar. Vissa är utställningslokaler, andra kaféer och restauranger.
Det senaste tillskottet i parken är Le Pavillon Jardins, invigt tidigare i år och uppfört som arbetsplats åt de team som ansvarar för driften av parken och dess anläggningar.
Trä som dominerande byggmaterial
Trots sina imponerande 3 000 kvadratmeter smälter tvåvåningsbyggnaden naturligt in i den grönskande omgivningen. Trä är det dominerande byggnadsmaterialet, och konstruktionen ramas in av ett gallerliknande rutmönster av primär- och sekundärbalkar med en överhängande takkonstruktion. Slanka, fyrdelade pelare bär upp strukturen både in- och utvändigt.
På samma plats låg tidigare Cité Jardin, nio byggnader uppförda 1982 och ursprungligen avsedda för tillfälligt bruk. Efter över 40 års användning var de rejält nedgångna. Parkadministrationen önskade därför nya, effektivare arbetsytor som samtidigt skulle frigöra mer parkmark åt allmänheten.
Uppraget gick till arkitektfirman Atelier du Pont, grundad i Paris 1997 av Anne-Cécile Comar och Philippe Croisier. De berättar att de fick relativt fria händer att utveckla projektet från grunden, vilket även omfattade inredning, möbler och skyltar.
– Huvudidén var att skapa en paviljong som skulle vara en del av historien om Parc de la Villette och dess folies och som skulle sjunka in totalt i naturen och landskapet utanför. Byggnaden ligger i en naturmiljö som under de senaste 40 åren har fått växa fritt i hjärtat av Paris. Den största utmaningen har varit att bevara platsens charm och poesi, förklarar Anne-Cécile Comar.
Le Pavillon Jardins två våningar kretsar kring ett stort centralt atrium, avsett att underlätta möten och samarbeten över yrkesgränserna. Atriet fungerar dessutom som en termisk regulator och bidrar till att naturligt ljus skiner genom strukturen som erbjuder en panoramautsikt över parkens rikliga vegetation.
Byggnad med olika arbetsytor och flyttbara enheter på hjul
Inuti byggnaden finns en mängd varierande arbetsytor – mötesrum, samarbets- och projektutrymmen samt individuella, kollektiva och öppna kontor – anpassade för såväl rörliga eller fasta som interna eller externa arbetsgrupper. Denna smarta mikroarkitektur, som delvis består av flyttbara enheter på hjul, skapar minisalonger i paviljongen.
Byggnaden har också många gemensamma ytor för avkoppling och umgänge, exempelvis kafé, fikaplatser, terrasser och gym.
– Den nya arbetsplatsen har utformats som ett basläger för 155 arbetsstationer på en 3 000 kvadratmeter stor yta, samtidigt som 5 000 kvadratmeter grönyta har återställts till den allmänna parken, berättar Philippe Croisier.
Trästomme för lätthet och låga koldioxidpåverkan
Arkitektfirman har högst medvetet följt i Tschumis fotspår och förhållit sig till hans intentioner. Det innebär bland annat att höjden på Le Pavillon Jardins inte har fått överstiga tidigare nämnda folies, det vill säga åtta meter. Flexibilitet har varit en ledstjärna i utformningen. För att åstadkomma detta och stödja den nödvändiga vikten för golven blev lösningen två sammankopplade konstruktioner. En betongstomme i botten ger styrka och tröghet, medan trästommen runt omkring är vald för sin lätthet och låga koldioxidpåverkan.
– De två sammankopplade betong- och träkonstruktionerna har tolv meters spännvidd, vilket frigör inomhusutrymmen. I framtiden kan denna följsamma byggnad anpassas för alla användningsområden som den är tänkt för, säger Anne-Cécile Comar.
Eftersom grundidén har varit att låta arkitekturen förenas med det omgivande landskapet har det fallit sig naturligt med trä som huvudsakligt byggnadsmaterial. Trä har en direkt koppling till naturen och även de rätta egenskaperna för att kunna användas på mycket känsliga platser.
Takkonstruktion i limträ
Le Pavillon Jardins består av en takkonstruktion med primära och sekundära limträbalkar av douglasgran från Centralmassivet i Frankrike. Fasadelementen, inklusive den utvändiga beklädnaden, är av lärk med en grå finish av impregneringsolja.
Lärk återfinns tillsammans med björk, ask, gran, ek och poppel även inuti byggnaden i snickerier, mikroarkitektur och den skräddarsydda inredningen. Trappan är klädd med douglasgran och ek. Merparten av träslagen är hämtade från Europa och i hög grad PEFC-certifierade.
De smäckra fyrdelade pelarna som bär upp limträkonstruktionen består av fyra trästolpar sammansatta i ett noggrant designat system. På så vis kunde man undvika att ha en enda mer robust pelare och därmed lätta upp det visuella intrycket och vara mer resurseffektiv. I kombination med takbjälklaget och solcellstaket skapar pelarnas indelning också en skogsatmosfär inuti byggnaden, som förändras i takt med solljusets rörelser. Även detta förstärker känslan av naturliga element.
– Att ha trä inuti byggnaden ger varma och fridfulla utrymmen, en riktigt trevlig atmosfär att arbeta i, framhåller Philippe Croisier.
Projektet har följt Paris klimatplan, och andelen biobaserade material överstiger vida tröskeln för nivå tre i »Bâtiment biosourcé«, en kvalitetsmärkning som används i fransk bygglagstiftning.
Återvinning och återanvändning
För att bevara och förstärka naturarvet och den biologiska mångfalden samt undvika att störa djurlivet har projektet tagit hänsyn till en specifik tidsplan anpassad efter naturens cykler, särskilt under rivningsfaserna. Dessutom återanvändes eller återvanns 4,4 ton material från de gamla byggnaderna.
Konstruktionen bygger på lågteknologiska funktioner: ingen luftkonditionering, enbart naturlig ventilation, treglasade fasader, projektionsgardiner, klimatbrunnar och taköverhäng som omger det bioklimatiska centrala atriet.
Ett viktigt inslag är det vegetationsklädda taket som ramar in det centrala glaspartiet med integrerade solceller. Det gröna taket är en starkt bidragande orsak till att byggnaden smälter in så väl i naturen. Sommartid blir det en riklig sommaräng med en palett av gräs, lavar, baljväxter, inhemska ängsperenner, fleråriga lökar, annueller och bienner (tvååriga blommor). Det är vackert men också funktionellt. Växterna tar hand om regnvatten, begränsar värmeöar och gynnar biologisk mångfald.
– Vi har designat kontorslokaler utifrån samma lågteknologiska princip i flera år nu. Vi har även testat det för vår egen byrå. Dessa lösningar fungerar mycket bra och gör det möjligt att undvika tekniska system som är ekonomiskt och ekologiskt kostsamma, säger Anne-Cécile Comar.