Genom århundradena har människan satt sin prägel på den svenska skogen på olika sätt. För 500 år sedan, och dessförinnan, genom svedjebruk. På 1600-talet slukade kolmilor för järn- och kopparproduktion skogen. På 1700-talet var skogarna i söder tömda och blickarna vändes norrut där järnbruk anlades vid älvmynningarna i Väster- och Österbotten, och timret kolades. I början av 1800-talet brändes lövträ för pottaska, som bland annat användes för tillverkning av såpa, och tall för tjära. I mitten på seklet kom timmerboomen och sågverk som producerade för export. Några årtionden därefter kom massabruken, och vid sekelskiftet 1900 var skogen hårt ansatt.
Men i dag består Sverige till 70 procent av skog, huvudsakligen tall, gran och en del björk. Andra träslag är mer eller mindre ovanliga. Den sammanlagda volymen av träd i skogen är dubbelt så stor som för hundra år sedan, trots att den samtidigt har avverkats och blivit till bland annat brädor, plankor och pappersprodukter.
– Utmaningen nu är att hitta träslag som både klarar att växa i dagens klimat, men även om 70 år då förhållandena kommer att vara helt annorlunda, säger Isabella Hallberg-Sramek, forskare vid Statens lantbruksuniversitet, SLU, i Umeå.
Varje år planteras mer än 400 miljoner plantor i de svenska skogarna. Tidigare planterades mest gran, men sedan 2020 har tallen tagit ledartröjan. Den är mindre känslig mot stormar och torka, och ersätter nu gran på torra och magra områden som passar bättre som tallmark.
Även tillgången på tall som är mogen att avverka har ökat i förhållande till gran. De senaste årens granbarkborreangrepp i södra och mellersta Sverige har lett till ökade avverkningar av gran.
Hur skogarna ser ut i dag beror på vad som gjordes av tidigare generationer. Och det vi gör i dag kommer att påverka framtida generationer.
– Industriella intressen har kraftigt format skogarna. Nu ökar andelen lövträd, men fram till för cirka 40 år sedan sågs lövträd som ett problem som man ville bli av med, säger Isabella Hallberg-Sramek.
Från mitten av förra århundradet planterades tidigare betesmarker med gran i södra Sverige, och i de norra delarna bekämpades lövträd på alla sätt – inklusive med biocider (hormoslyr) fram till början av 1980-talet då det förbjöds. Resultatet blev stora sammanhängande granskogar i söder och stora skogsområden som saknade inslag av lövskog i norr.
– En anledning att björk tidigare inte var intressant för skogsindustrin var att stammarna sjunker i vatten, och därför inte gick att flotta. När timmerbilarna kom förändrades förutsättningarna att ta vara på björken, säger Isabella Hallberg-Sramek.
Produktionsmål och miljömål jämställs
1993 års skogsvårdslag innebar en stor förändring för skogsbruket. Den största skillnaden var att produktionsmål och miljömål jämställdes. Lagen innebar även ökad frihet under ansvar för skogsägarna. Den tidigare skogsvårdslagen detaljstyrde vad skogsägare skulle göra.
– Det var inte bara Sverige som såg detta skifte. Det var en global rörelse, där man började definiera vad som var ett hållbart skogsbruk. Miljöhänsyn och skogsproduktion skulle väga lika i lagens mening.
I skogarna innebar 1993 års lag att mängden lövträd började öka. Men vi kan faktiskt också tacka massaindustrin för att lövträden blev fler. Industrin kom nämligen fram till att de bästa papperskvaliteterna krävde lövträdsinblandning, och det var ont om björk, så priset på massaveden var högt.
Hållbarhetsklassning av skog- och skogsprodukter med FSC och PEFC har också inneburit att mängden lövträd ökat, eftersom klassningarna kräver en viss andel lövskog.
– Den samlade effekten av dessa förändringar är att Sverige har betydligt mer lövträd i unga skogar än i äldre. Det är en positiv utveckling eftersom man generellt kan säga att en skog med olika träslag är mer robust och rikare på biologisk mångfald. För klimatanpassningen är lövträden också centrala för att öka skogarnas resiliens.
Den globala uppvärmningen kan för Sveriges del innebära både längre perioder av torka och längre perioder med riklig nederbörd, och mildare vintrar. Risken för skador från stormar, insekter, svampar och skogsbränder ökar. Tyvärr förstärks klimateffekterna på skogen delvis av de val av träslag som tidigare gjorts.
Att södra Sverige drabbats hårt av angrepp från granbarkborre beror i hög grad på att man planterat gran på marker som varit lite för torra, och under torrperioder när träden stressas blir de mer mottagliga för skadeangrepp. I norra Sverige har man gjort motsatsen; planterat tall på fuktiga marker där gran hade trivts bättre, vilket lett till svampangrepp på tallarna.
Rätt planta på rätt plats
– Klimatförändringen gör att vikten av ståndortsanpassning, att rätt planta sätts på rätt plats – eller självsås, fått ökad aktualitet. Tidigare har man inte tagit så mycket hänsyn till det och mest planterat med tanke på efterfrågan. Skadorna visar hur viktigt det är att läsa platsen.
Tidigare introducerades främmande träslag till svenska skogar från samma breddgrader, västerifrån. Resultaten har varit blandade.
– Att introducera nya arter innebär alltid risker för att även nya skadegörare tillförs och att den biologiska mångfalden påverkas, säger Isabella Hallberg-Sramek.
I och med klimatförändringarna har en ny diskussionen om att flytta arter söderifrån norrut uppstått. Tanken är att genom att hjälpa träd etablera sig kan andra arter också flytta norrut. Bland annat bergek, silvergran och douglasgran, som trivs i bergsområden i Centraleuropa, skulle kunna bli aktuella i svenska skogar.
– Men det finns också många träslag i södra Sverige och det diskuteras om vi inte kan använda oss mer av andra inhemska arter än vi gör i dag. Bland annat asp, lönn och fågelbär bedöms ha potential. Även sibirisk lärk, som varit ett inhemskt träd, diskuteras, säger Isabella Hallberg-Sramek.
Ökat intresse för blandskog
I granbarkborredrabbade områden ökar dock intresset för blandskogar. De ger en försäkring inom beståndet. Företrädesvis handlar det om björk, eftersom det finns en marknad för det. Däremot är det få som vågar satsa helt på lövskog, eller lärk. Risken uppfattas som stor att det inte ska finnas någon efterfrågan när träden ska avverkas.
Isabella Hallberg-Sramek beskriver det som en ond cirkel. Sveriges 320 000 skogsägare vågar inte satsa nytt om det inte finns någon marknad och industrin vågar inte satsa förrän det finns tillgång till råvara.
– Jag tror att lösningen är att olika intressenter går samman och hanterar frågor som uppkommer kring nya träslag tillsammans.
Ytterligare ett hinder för handling är viljan att säkert veta vad som händer i framtiden.
– Det är riskfyllt redan i dag med ett skogsbruk uppbyggt på framförallt två arter. Vi ser till exempel redan nu nya skadegörare som drabbar unga tallar. Klimatförändringarna innebär att vi behöver utveckla plattformar för att minska riskerna i skogsbruket. Detta är en prioriterad fråga inom svensk forskning. I ett projekt där Isabella Hallberg-Sramek deltar, är en av frågeställningarna hur man kan anpassa skogarna för att öka deras motståndskraft.
– En lärdom av det är att vi har kort minne. Historiskt har många större stormar, bränder och insektsangrepp drabbat skogar. Det är händelser som vi kan lära oss av och ur ett historiskt perspektiv är de egentligen väntade. Vi kan inte förbereda oss på allt, men det räcker ofta att ha en beredskap för att något ska hända för att bättre klara av omvälvande händelser, säger Isabella Hallberg-Sramek.
Text: Carl Johan Liljegren Foto: Olle Melkerhed
