Varbergs kustlinje mot Kattegatt består av flera gamla landmärken. Mest prominent är såklart fästningen, med anor från 1200-talet. Men här finns även ett av västkustens få bevarade kallbadhus, samt naturreservatet på Getterön, som erbjuder ett av Europas bästa förutsättningar för fågelskådning.
Sommaren 2025 tog ett nytt potentiellt landmärke plats: Nya Varberg stationshus, nästan helt byggd i trä, med tydliga robusta inslag av granit.
Varför Varbergs nya stationshus byggdes i trä
Byggnaden har uppenbara kopplingar till havet utanför. Främst tack vare det pagodliknande taket, vars utskjutande hörn ger en mjuk rörelse och en karaktär som associerar till kuststadens vind och strandens och kallbadhusets handdukar.
Okidokis syfte var att skapa en station som reflekterade Varbergs historik och känsla. Varbergsgranit är Hallands landskapssten, och stadens exporthamn är Sveriges största för sågat virke.
– Vi jobbar alltid kontextuellt. Vi vill att byggnaden ska tala till platsen – att det märks varför byggnaden finns här och ingen annanstans. För tågstationen i Varberg var det just kombinationen av sten och trä som speglade den lokala byggtraditionen, och genom att använda dessa material skapades en byggnad som känns samtida, och som samtidigt är förankrad i sin historia, säger Rickard Stark, ansvarig arkitekt.
Varbergs station är byggd med en stomme av limträ och korslimmat trä, med både horisontell och vertikal bärning. Valet av trä var inte bara symboliskt utan även praktiskt. Främst eftersom stationen byggdes ovanpå den nya tågtunneln – en tre kilometer lång dubbelspårig järnvägstunnel som löper under Varberg, och som invigdes samtidigt som stationen.
– Tunneln var redan färdigprojekterad när vi gjorde vårt bidrag. Egentligen hade vi bara två fasta lägen för rulltrapporna att förhålla oss till, samt att vi inte kunde lasta för mycket på taket. Men det var såklart bra om vi kunde hålla ned lasterna på vissa ställen. Därför var det ganska givet att jobba med trä, säger Rickard Stark.
Arkitektonisk gestaltning med lokala material
Interiört är Varberg station öppen och välkomnande. Bärande delar, som pelare och bjälklag har lämnats synliga, vilket gör att träet spelar en central roll.
– Varberg har en lång tradition av att bygga i trä, så det var givet att vi ville visa materialet, både exteriört och interiört.
Stommen är synlig utvändigt, och invändigt är de bärande träpelarna utformade med dekorativa kapitäl. Maria Nyström på Zenisk har formgivit en unik armatur, för Atelje Lyktan, som bidrar till att pelaren upplevs som en klassisk kolonn, säger Rickard Stark.
Rickard Stark och hans team har även använt sig av konst som ett integrerat lager för att förstärka stationens uttryck. Ett exempel på det är den finske konstnärens Juri Markkulas verk Windy, som pryder stationens fönster.
Även han lånar formspråket från kallbadhusen, med träskulpturer som ändrar form ruta för ruta, som om vinden kastat om strukturen i dem.
– Vi jobbar ofta tillsammans med konstnärer i våra projekt, så att man inte bara smackar på ett konstverk i efterhand. Om konsten får vara en del av arkitekturen, och inte bara ett dekorativt element, så blir den så mycket bättre, säger Rickard Stark.
Från första förslag till slutlig lösning
Varbergs stationshus kunde ha sett helt annorlunda ut. Den byggnad som står på platsen i dag är nämligen en kompromiss. Okidokis första förslag, som Rickard Stark beskriver som en ”stor fin tårta” i tre våningar, fick nämligen stryka på foten en bit in i projektet.
När beställaren Jernhusen insåg att man kanske inte skulle lyckas hyra ut samtliga våningar blev Okidoki tvungen att krympa byggnaden, något som blev en utmaning både emotionellt och inspirationsmässigt.
– Det var en fantastisk gestaltning, med havsutsikt från den tredje våningen. När man är så fäst vid en idé man tyckte var så stark, är det svårt att börja om från början. Jag hade ett väldigt gott öga till det första förslaget, det ska jag inte sticka under stol med. Men vi lyckades hitta energi och skapa något annat, och det är jag väldigt stolt över.
Lådliknande design som ifrågasätts
Okidokis förhållningssätt till arkitektur går stick i stäv med den rådande modernistiska estetiken. Rickard Stark har följdriktigt ifrågasatt den lådlika designen i David Chipperfields förslag för Stockholms kommande Nobelcenter.
– Det ser inte så bra ut i sin miljö, tycker jag. Är man ute efter att provocera? Varför vill man så gärna synliggöra stilkrocken mot det gamla? Jag kan verkligen inte förstå det sättet att arbeta på, säger han.
Enligt Rickard Stark finns det en skarp ideologisk oenighet mellan dagens arkitekter. På ena sidan står förenklat de som utgår från platsen och arbetar kontextuellt och på den andra de som vill sätta prägel genom att bryta av mot det befintliga.
Han menar att vi i Sverige under 1900-talet gått hand i hand med en byggindustri driven av effektivisering. Den ideologiska kompassen har pekat mot rakt, ljust och fräscht, som helst ska förverkligas med serietillverkade, enkla och rationella lösningar.
– Det här har blivit som en ideologi; så länge vi gör på det här sättet så gör vi rätt. Förhållningssättet till historien har varit att göra tvärtemot, för att visa skillnaden mellan nytt och gammalt. Så länge det bryter av är det bra, säger Rickard Stark och fortsätter:
– Men nio gånger av tio är det dåligt. För att kunna begå stilbrott så måste du vara så oerhört skicklig, och det är väldigt få som är det. Det är mycket bättre att arbeta med platsens befintliga formgivning och historiska kontext. Men de på den andra sidan tycker kanske samtidigt att vårt kontextuella förhållningssätt är trams, säger Rickard Stark.
Stark övertygelse om att bygga i trä
Han menar att Okidokis syn på arkitektur, och ambition med det estetiska uttrycket, handlar om att erbjuda en rikedom av upplevelser. Han drar paralleller till historisk arkitektur, när den fortfarande var hantverksmässigt framställd. Okidokis kontextuella arkitektur blir därmed en motståndskraft till den moderna; ett sätt att bygga strukturer som inte bara står emot tidens tand, utan också aktivt bidrar till en hållbar och anpassningsbar stadsutveckling i en föränderlig kontext.
– När bygg- och fastighetsbranschen eftersträvar reduktion så gör vi tvärtom. Resultatet blir ofta mer generöst, och vi upplever att allt fler människor uppskattar sättet vi arbetar på. För oss är det lika mycket ett ideologiskt ställningstagande som ett naturligt sätt att skapa något som vi faktiskt själva gillar.
Rickard Stark har en stark arkitektonisk övertygelse om att bygga i trä. Och Okidoki har lång erfarenhet av att jobba med materialet, som han menar går hand i hand med en ideologisk kompass kring hållbarhet inom arkitektkåren.
– Trä är inte bara ett miljövänligt alternativ – det är också ett material som har förmågan att skapa en stark känslomässig koppling mellan människor och byggnader. Och det tycker jag att vi har lyckats med i Varberg station, säger Rickard Stark.
Text: Mattias Boström Bild: Åke E-son Lindman, Jakob Bohman
