– Kan vi inte inreda med lite begagnade grejer istället?
Tidigare var det inte så vanligt att en inredningsarkitekt fick den frågan av uppdragsgivaren inför ett nytt projekt. Idag, däremot, föds diskussionen naturligt i nästan varje uppdrag.
– Medvetenheten om resursslöseri har ökat, och det har hänt mycket inom produktutveckling. Det är också mycket större efterfrågan på återbruk och nya tjänster skapas snabbt, säger Ivana Kildsgaard.
Nytt är till exempel att ge garantier även på andrahandsprodukter – till exempel att återbrukade kontorsstolar garanteras att hålla i ett visst antal år efter rekonditionering och översyn. Det har också blivit vanligare att uppdragsgivare hyr inredning under en period, vilket både skapar större flexibilitet och kan öka livslängden på inredningen. Fungerande inredning slängs helt enkelt inte längre i lika stor utsträckning.
– Vi ser också att producenter tar större ansvar för hela livslängden. Tidigare innebar miljöfokus att man ställde krav på leverantörer, alltså bakåt i kedjan. Men numera tänker fler även på produktens kvalitet i brukarfasen, och hur den ska kunna rekonditioneras, uppgraderas och återbrukas på ett bra sätt när den har gjort sitt.
Går allt att återvinna och ska allt återvinnas?
– Vi måste förstå vad återvinningsprocessen innebär, och där ser jag att det ibland kan saknas kompetens. Man blandar fortfarande ihop återbruk och återvinning och sätter likhetstecken mellan dem. Återvinning är en energikrävande process, som bidrar till utsläpper av växthusgaser, och där ibland materialen tappar sin kvalitet. Därför är det viktigt att alltid prioritera återbruk, rekonditionering, uppgradering, upcycling och även degradering innan man går till återvinning, säger Ivana Kildsgaard.
Och det är inte alltid möjligt att skapa en så tidlös design att produkten lever vidare i generation efter generation.
– Det finns olika produkter för olika syften och målgrupper. Allt kan inte designas så att det står sig i tvåhundra år. Men vi bör försöka arbeta med så rena produkter och rena material som möjligt för att underlätta en enkel källsortering och i slutänden återvinning, tycker Ivana Kildsgaard.
Sverige exporterar varje år cirka 70 procent av sin produktion av sågade trävaror till andra länder, framför allt till Storbritannien. Det är inte mycket inredning som tillverkas i Sverige av svenska material, och den frågan skulle man kunna diskutera mer, tycker Ivana Kildsgaard:
– Jag tror inte att varken bransch eller konsumenter är riktigt medvetna om var produkter kommer ifrån. Är det svensk möbeltillverkning om spånskivan kommer från Tyskland? Använder vi verkligen våra svenska råvaror fullt ut? Det borde gå att ställa högre krav på designers och formgivare att ha bättre kunskap om materialet och varifrån det kommer
Själva rollen som arkitekt och formgivare har förändrats, och kunskapskraven blir mer komplexa, samtidigt som tidsramarna krymper.
– Vi lever i en tid som förändras snabbt och kraven ökar från många håll. Vi behöver vara ödmjuka inför det faktum att det krävs tid för att kunna arbeta med alla dessa perspektiv och minska risken att de miljöer som vi skapar, eller produkter som vi designar, saknar värde för brukaren eller samhället, säger Ivana Kildsgaard.
100Gruppen är en förening för hållbara och cirkulära interiörer. https://100gruppen.se
