Det var egentligen tänkt att huset i sydtyska Irsengund skulle byggas i två etapper: beställarna bodde i Berlin och tänkte till en början använda det som ett fritidshus innan de gick i pension och då planerade att flytta hit permanent. Budgeten var därför begränsad till att först bara bygga det mest nödvändiga, för att senare kunna komplettera med ytterligare två våningar.
– Vår tanke var att i den första etappen bara bygga övervåningen och låta den stå på stolpar, lite som formen av de jakttorn som finns i trakten. Senare, i etapp två, skulle vi stänga husets nedre del genom att bygga klart resterande våningar under den översta. Men kommunen slog ifrån sig. De såg framför sig ett högt torn och tyckte inte att det passade i byn, berättar Katja Knaus, arkitekt och tillsammans med arkitekt Benedikt Bosch grundare av Studio Yonder.
Hon berättar att även om borgmästaren i dag är förtjust i huset så var det en utdragen process att få bygglov. När alla tillstånd väl var i hamn hade ägarna bestämt sig för att flytta dit permanent och hela huset, med alla våningar, behövde färdigställas samtidigt.
– Vi fick ändra lite i planen, det blev en våning mindre än vi tänkt och översta våningen blev till en luftig balkong som rymmer sovrum, men i slutänden blev huset bara en meter lägre än vi tänkt från början.
Men även om delar av konceptet ändrades bär exteriören fortfarande referenser till ett jakttorn, genom de limträpelare som ramar in bottenvåningens skogsgröna fasad och stöttar övervåningen, där panelen av europeisk gran lämnats fullt exponerad. De indragna nischerna i exteriören ger såväl skugga som mer privata utrymmen, och de har också en koppling till den mindre volym som ligger i andra änden av terrassen – där finns bastu och gästrum bakom en fasad av samma gröna färg och samma repetitiva mönster av limträpelare – vars färg och form antyder att den har skurits ut från huvudbyggnaden och placerats på lagom avskilt avstånd. Dessa detaljer skapar ett samspråk som tillsammans med trädäcket knyter ihop de två volymerna till en helhet.
– Det är utformat för att ge stor variation, du kan sitta i solen ute på terrassen och koppla av efter bastun, eller du kan sitta undangömd i skuggan och under huvudbyggnadens tak, säger Benedikt Bosch.
Som en extra detalj sträcker sig ett träd rakt igenom däcket, rotat på platsen långt innan tomten bebyggdes.
– Att behålla trädet är väl genomtänkt, och det ger extra liv till terrassen, så vi byggde helt enkelt runt det. Men alla frågar hur trädet mår, så det är viktigt att säga att vi har haft hjälp av en trädgårdsmästare som sett till att det trivs på platsen, säger Katja Knaus.
Att placera byggnaderna just på den här delen av tomten var det enda rimliga alternativet, eftersom den är så brant.
– Det här var den enda någorlunda horisontella delen där det gick att passa in byggnaderna. Topologin försvårade byggprocessen, eftersom den branta sluttningen gjorde det svårt att få dit material och maskiner, men jag tror att alla nu är nöjda med placeringen och den utsikt som man får härifrån, säger Benedikt Bosch.
Bortsett från grunden av betong är hela huset av trä. Nedervåningen är en lösvirkeskonstruktion, ovanpå den vilar ett bjälklag av KL-trä. Ovanpå den speglas typologin från exteriören med synliga limträpelare i samband med KL-träskivor av gran, och innerväggarna är av KL-träskivor. Takbalkar av limträ vilar ovanpå pelarna och håller upp ett innertak bestående av skivor av treskiktslimfog. Allt är exteriört isolerat och klätt med panelbrädor. Att så mycket som möjligt är byggt av trä är framför allt av klimatskäl.
– Det är ett naturligt material som vi gärna använder när vi har möjlighet. Att vi har lämnat konstruktionen synlig i taket i stället för att klä in den är både av estetiska skäl och av hållbarhetsskäl. Det går åt mindre material, dessutom håller det priset nere. Vi har inga extra lager på vare sig ovan- eller undersidan, ingen ljudisolering, utan du går direkt på konstruktionen, säger Katja Knaus.
Sovrum och badrum har målats i en mild, jordnära färgskala som ger en lekfull kontrast till de exponerade träramarna, och samtliga ytor i huset används så effektivt som möjligt. Rummen går ihop med varandra och bildar en sömlös helhet, förklarar Benedikt Bosch.
– Trappor och korridorer har fått väldigt små ytor, och vi försöker alltid att kombinera utrymmen på ett intelligent sätt så att de flyter samman med varandra. Vi jobbar också mycket med rumsligheten på höjden.
Vardagsrummet är ett sådant exempel. På planlösningen kan ytan se trång ut, men genom att höjden når ända upp till nocken, och ramas in av mezzaninvåningen, blir rummet i stället både luftigt och mysigt, förklarar Benedikt Bosch.
Dessutom spelar det vridna taket en viktig roll, inte bara för exteriören där takytorna svängts mot söder, utan även för hur interiören upplevs. Den som står i köket och vänder blicken upp mot övervåningen möts av triangulära områden som aldrig skulle ha funnits om taket hade haft en mer sedvanlig form. Genom att vrida det uppstår oväntade utrymmen som ständigt kan överraska.
– Vi är förtjusta i sådana här små twister som tar fram riktigt spännande interiöra utrymmen. Det förändrar rumsligheten, och jag tror att saker blir mer intressanta när de först är lite svåra att förstå, när du inte får hela lösningen på samma gång, utan behöver tid för att förstå hur det hänger ihop, säger Katja Knaus.
Utsikten över berg och landskap är spektakulär, men i stället för att slå upp panoramafönster och sudda ut övergången mellan ute och inne har arkitekterna resonerat tvärtom. Huset ska kännas privat och ombonat, och ett fåtal fönster har därför omsorgsfullt placerats för att lyfta fram och punktmarkera de mest speciella vyerna. Som ett fåtal inramade, levande tavlor.
– Å ena sidan får du känslan av att vara skyddad inne i huset, vilket är viktigt eftersom det ligger ganska exponerat i byn. Å andra sidan hjälper fönstren till att lyfta fram och rama in just den utsikt som vi vill visa, säger Benedikt Bosch.
Det var också utsikten som fick ägarna Andreas och Gabriele Schmucker att vid första besöket bli kära i tomten och dess omgivningar.
– Då var vi helt omedvetna om hur komplicerad byggprocessen skulle bli på den sluttande tomten. Vi älskar omgivningen och vi älskar varje del av huset. Det är perfekt för två, men det fungerar också bra för att ha gäster eftersom de har sitt eget hus. Faktiskt gillar vi den här versionen bättre än den ursprungliga planen, säger Gabriele Schmucker.
I höstas fick de också tillskott av tre får som ska hjälpa till att hålla sluttningarnas ängar i trim. Ytterligare en genomtänkt lösning som smälter in i trakten.