Kassels konsthögskola har en lång och vindlande historia som tog sin början redan 1777. I dag studerar tusen studenter här på programmen bildkonst, visuell kommunikation, produktdesign, konstpedagogik samt konsthistoria och estetik.
Skolan beskriver sig själv som en plats i ständig förändring, där konstnärlig och kreativ frihet kombineras med ett vetenskapligt tänkande. Studenterna uppmuntras att bryta konventionerna och testa nya vägar.
På något vis manifesteras allt detta i den 450 kvadratmeter stora utställningshall som öppnade 2022 på innergården till konsthögskolans kulturskyddade norra byggnad.
Olikheter som samspelar med varandra
Den senare är ritad av arkitekten Paul Friedrich Posenenske och uppförd på 1960- talet. Dess betong- och stålkonstruktion kontrasterar mot den nya byggnadens mörka träfasad. Byggnaderna representerar tydligt olika estetiska ideal och epoker. Ändå samspelar de väl med varandra.
Utställningshallen ser ut som en elegant ask, där den tronar på innergården, intensivt svart i grovsågat lärkträ, enkelt men smakfullt utformad. Samtidigt som den sticker ut och drar ögonen till sig smälter den väl in i och interagerar med omgivningen.
Markus Innauer från den österrikiska arkitektbyrån Innauer Matt, som via en arkitekttävling fick uppdraget att rita utställningshallen, berättar att fasadfärgen är inspirerad av den svarta stålkonstruktion som omger den historiska 60-talsbyggnaden.
– När jag kom till platsen första gången blev jag mycket imponerad av den befintliga byggnaden. Den har en väldigt tydlig struktur, ett slags rå och direkt materialisering, och jag tilltalades av dess atmosfär. Vi ville föra över samma känsla till vår byggnad. Så vi har skapat något annorlunda, som ändå är i harmoni med platsen i övrigt.
Arkitekt Markus Innauer
» EN UTSTÄLLNINGSHALL AV TRÄ ÄR INTE DEN VANLIGASTE LÖSNINGEN.«
Förutbestämt att använda trä
Att använda trä föll sig naturligt. Enligt Markus Innauer kändes byggnaden förutbestämd för detta material, och det var också den bästa lösningen av både ekonomiska och miljömässiga skäl. Till de cylindriska komponenterna, exempelvis pelare, balkar och akterspegel, användes limträ. Korslaminerat trä, KL-trä, användes till de plana komponenterna, såsom väggskivor och takform, medan samtliga fogar till träkonstruktionen gjordes för hand.
– Vi ville inte använda betong eller stål som i den gamla byggnaden. Tiderna har ju förändrats sedan den byggdes. Vi ville skapa en modern byggnad och det kändes spännande att bygga en utställningshall av trä, eftersom det inte är den vanligaste lösningen, säger Markus Innauer.
Den rektangulära utställningshallen är placerad koncentriskt till den äldre byggnaden, det vill säga med en gemensam mitt, vilket skapar ett generöst främre torg.
Documenta - en av världens största utställningar för modern konst
Kassel är platsen för Documenta, en av världens största återkommande utställningar för modern konst. Det märks även här genom ett litet grönområde med sju så kallade Beuys-träd. Inför »Documenta 7« på 80-talet lät konstnären Joseph Beuys plantera 7 000 ekar i staden som ett slags bestående och levande konstverk.
Utställningshallens invändiga struktur, med en klar siktlinje genom hela byggnaden, är precis som den svarta fasadfärgen en tydlig referens till Posenenskes 60-talsbyggnad. På samma sätt anspelar de obehandlade träytorna invändigt på den äldre byggnadens grova betongytor. Hallen går att öppna åt alla håll och bjuder in besökarna som en varm famn, där de blir omslutna av väldoftande ädelgranträ.
– Det är som att kliva in i en annan värld. Med det omålade träet har vi velat skapa en direkt materialisering. Det är en inspirerande miljö för konststudenterna att arbeta i, säger Markus Innauer.
Innauer Matt har en väldokumenterad förmåga att skapa enkla arkitektoniska lösningar under komplexa förhållanden, där de sömlöst smälter samman det nya med det redan existerande.
Med ont om utrymme på innergården och en snäv tidsram för att inte störa skolverksamheten blev den bästa lösningen för utställningshallen att använda så mycket prefabricerade element som möjligt. Därigenom gick den snabbt att få på plats.
I uppdraget ingick att skapa inte bara en utställningshall, utan ett flexibelt rum för många användningsområden. Byggnaden används även till föreläsningar, konserter och ljudinstallationer, där den varma och välljudande akustik som träet bidrar med är en stor fördel.
Flyttbara väggar i furu
Det går både att använda hallens fulla utrymme och att dela in den i sektioner med hjälp av 36 flyttbara väggelement av furu som löper längs skenor i taket. När väggelementen, som är 5 800 millimeter höga och 1 150 millimeter breda, inte används kan de skjutas undan till ena hörnet av lokalen.
– Man kan flytta runt väggarna precis hur man vill. Vi var inte helt säkra på att studenterna skulle använda den funktionen, men då och då får jag bilder skickade till mig där de visar de nya utställningarna, och väggarna används alltid på nya och annorlunda sätt. Det känns bra för oss, för vi visste ju inte riktigt hur det skulle bli. Ibland funkar dina idéer utmärkt och ibland blir det inte som du tänkt, men här blev det precis som vi ville, säger Markus Innauer.
Ljus både som källa och estetiskt vackert
Särskilt utmärkande är de 864 böjda glaslinserna i de övre väggarna. De har både en praktisk och estetisk funktion. Markus Innauer är själv mycket nöjd med lösningen som han menar ger utställningshallen ett grafiskt djup när solljus och skuggor faller på fasaden.
– Vi funderade på hur vi skulle få in ljus. Vi ville inte ha ett direkt solljus, utan ett mildare ljus som lämpar sig för en utställning eller som belysning åt en arbetande konstnär. Den första tanken var att få in ljuset via taket på något sätt, men så kom vi på att testa att göra något med väggarna i stället, att perforera dem på något sätt. Då kände vi att det inte bara skulle ha en invändig funktion, utan också addera något till utsidan, för att göra fasaden mer speciell.
Innan Innauer Matt la fram förslaget om glaslinserna hade de rådfrågat konstruktörer om vad som ens var möjligt att göra och även skapat en översiktlig, detaljerad sektion. Efter att de hade vunnit arkitekttävlingen fortsatte de att utveckla sin idé.
De testade olika former av munblåst glas och tog fram fyra varianter. Sedan gjorde de prototyper med hål i väggarna för att undersöka funktion och utseende på både ut- och insidan, exempelvis hur ljuset föll i olika vinklar. Resultatet blev en trippelglaslösning med ett sandblästrat glas på insidan för att mildra ljuset på önskat sätt.
– Det var en intressant process och förvisso mycket jobb, men nu har vi fått en specialeffekt för både in- och utsidan, vilket var vår avsikt från början. Vi var inte säkra på vad vi kunde förvänta oss, men det har fungerat riktigt bra. Det var kul att se vad vi var kapabla att utveckla och att vi kunde åstadkomma något sådant här, säger Markus Innauer.
Utformningen av ljuslinserna var den största utmaningen. I övrigt var projektet inte särskilt byggnadstekniskt komplicerat. Avsikten var att skapa en i grunden enkel träbyggnad med inte alltför invecklade lösningar. Därför innehåller utställningshallen inte heller särskilt mycket teknik. Exempelvis saknas ventilationssystem. I stället vädras lokalen naturligt genom tak och väggfönstren.
– Det var viktigt för oss att inte ha en alltför avancerad teknisk nivå i byggnaden, utan att ha ett lågteknologiskt tillvägagångssätt.