Hur fastnade du för trä?
– Min väg till träbyggande började faktiskt med betong och stål. Jag skrev mitt examensarbete om betong och doktorerade i stålkonstruktioner. Men jag såg att i stål fanns det inte så mycket att utveckla, det är ett känt och studerat material. När jag kom i kontakt med trä såg jag att här finns det mycket mer utvecklingspotential – nya konstruktionslösningar och material.
Vilka är fördelarna med trä?
– Det är lätt att bearbeta – alla kan sätta ihop en mindre möbel av trä, vilket skulle vara mycket svårare med stål. Framför allt är det vackert. Den känslan man får när man ser ett tak med träbalkar – hade det varit ett betongbjälklag hade det känts väldigt sterilt. Det är också mer utmanande att jobba med trä än med stål och betong. Man måste tänka på många saker, som hur man får konstruktionen tillräckligt styv och stabil. Det är inte lika lätt som med stål där man bara kan svetsa ihop två balkar. Med trä måste man klura mer för att hitta rätt lösning, och det är den utmaningen jag uppskattar.
Du är väldigt passionerad i ditt arbete med konstruktioner, berätta om din process?
– Jag jobbar en del med studenter och unga människor. Jag tror att det är där man ska börja, med att inspirera dem. I mitt jobb försöker jag hitta rationella lösningar, till exempel vad gäller anslutningar och form. Bara för att de flesta använder en viss lösning är den inte automatiskt den lämpligaste, men även estetiken är viktig. När det gäller träkonstruktioner ser jag ofta att man väljer lösningar som nästan förstör det vackra i konstruktionen.
Var finner du det vackra i konstruktioner?
– Det kan vara viktigt att visa hur konstruktionen fungerar, det kallas »structural honesty« – att man ger en form till konstruktionen som svarar mot de laster som den kommer att utsättas för. Ibland vill man ha det helt osynligt så att man bara ser trä, men de förband som ofta används i Sverige, med synliga hålplåtar som är billiga, kan ibland förstöra estetiken helt och hållet.
Hur får du dina studenter att jobba med »ett öppet sinne«?
– Min undervisning har utvecklats mycket. Tidigare följde jag den klassiska ingenjörsutbildningen där man ger väl definierade uppgifter till studenter som de ska lösa, nästan som ett matematiskt problem. Given en balk med förutbestämd spännvidd, material och last ska du räkna ut erforderligt tvärsnitt – ett typiskt väldefinierat ingenjörsproblem. Nu ger jag mindre väldefinierade uppgifter, där studenterna skapar själva.
– Till exempel med broar, som är en naken konstruktion där man kan fokusera just på konstruktionen utan att behöva tänka på mycket annat som byggfysik, brand, akustik och installationer. Vi ger studenterna randvillkor som spännvidd och platsen där bron ska placeras samt vissa tekniska krav som bron ska uppfylla. De ska skapa en form som är estetiskt tilltalande men som också går att bygga med de givna förutsättningarna. För att lyckas måste de resonera kring vad som är mest lämplig form, tänka på montage och samarbeta med ingenjörer och arkitekter.
Vad är din drivkraft för att föra samman de två disciplinerna?
– I dag finns det ofta nästan skottsäkra väggar mellan skolorna, vilket speglas när man börjar jobba. Här låter vi 20 ingenjörer och 20 arkitekter jobba tillsammans i blandade grupper. De är tvungna att hitta kompromisser.
Hur lyckas du hålla fokus i ditt arbete?
– Min forskning är väldigt tillämpad. Om jag jobbar i flera år med ett forskningsprojekt är jag inte främst intresserad av att publicera artiklar. Jag känner mig misslyckad om jag inte ser någon tillämpning av det jag jobbat med. Vi har till exempel forskat på björkplywood i fem–sex år för att delvis kunna ersätta användningen av stål i träkonstruktioner, både av miljöskäl och ekonomiska skäl. Det finns mycket björk i svenska skogar, och nu börjar vi se de första applikationerna av denna forskning, bland annat i fackverk som nyligen byggts i Sverige.
Var hittar du inspiration?
– Jag tittar mycket på vad som gjorts tidigare och bläddrar gärna i gamla tekniska böcker. Jag har alltid en anteckningsbok där jag skissar för hand, och bland kanske hundra skisser finns en idé som är värd att utveckla vidare. Jag tittar också mycket på bilder av intressanta konstruktioner som byggs i dag.