Egentligen hade det chilenska paret tänkt sig ett enplanshus som skulle kopplas samman med intilliggande sjö. Det var bara ett problem: första gången Iván Bravo, grundare av Iván Bravo architects och ansvarig för projektet, besökte tomten i Futrono gick det varken att urskilja sjön eller hänföras av utsikten över södra Chiles bergstoppar – tomten hade stått orörd så länge att vegetationen helt hade tagit över.
– Sjön låg bara 20 meter bort, men all sly gjorde den omöjlig att hitta. Vi upptäckte en liten bäck som vi kunde använda som referenspunkt och på så vis lokalisera sjön, berättar Iván Bravo.
Bevara naturen runt byggnaden
Efter en grovrensning visade sig den omgivande skogen från sin bästa sida, så vacker att de ville bevara den så orörd som möjligt. Träd och större buskar lämnades kvar, och sjön fick en enda åtkomstpunkt från huset, där en stig löper ner i en närliggande vik som inbjuder till bad eller till att sitta ner och titta på djurlivet.
– Beställaren och hennes dotter blev verkligen förtjusta i alla olika sorters fåglar och insekter som finns på sjöstranden, så det kändes viktigt att bevara så mycket som möjligt. Med utgångspunkt i bäcken skapade vi också en liten lagun alldeles nedanför huset, berättar Iván Bravo.
Detta kom också att påverka byggnadens utformning. Ett enplanshus skulle innebära att de var tvungna att öppna upp mer av den lilla skogen som de ville skydda, för att få fram utsikten mot sjön. För att behålla skogen orörd och samtidigt lyfta fram utsikten blev det i stället ett elva meter högt hus, format som en kub där två sidor har vikts ner och formar ett vinklat pulpettak. Vinkeln ger från vissa sidor huset en triangulär geometri, vilket också tar ner skalan och låter det försiktigt sticka upp i landskapet. Tack vare fasadens gråbetsade virke smälter huset nu vackert in i omgivningarna, och de mornar som dimman ligger tung bildas en näst intill sömlös övergång mellan natur och arkitektur.
Den ena av de två kvadratiska fasaderna öppnar sig mot sjön och har många fönster – både för att skapa utblick över sjön och för att markera utsiktspunkter längre bort i horisonten. Den andra fasaden är försedd med 2,2 meter höga fönster längs bottenvåningens matsal men är i övrigt stängd. Övriga sidor är än mer slutna, för att ge huset en skyddad atmosfär och samtidigt inte släppa in orimligt mycket hetta under sommarmånaderna. Men det innebär också att styrningen av ljuset blir väldigt viktig för byggnaden, förklarar Iván Bravo:
– Genom att inte öppna allt kan du känna in världen på olika sätt och uppfatta olika tider på dygnet beroende på hur ljuset ligger. Speciellt på det öppna nedre planet, där vi bara har det långa fönstret invid marken kompletterat med ljuset från takfönstret tre våningar upp, är det viktigt att få ljuset att fungera ihop med utrymmet.
Arkitektur för privata och gemensamma utrymmen
Arkitekturen bygger på två motsatser: separat och delat. Beställarna hade varit ihop i många år och valt att leva nära varandra men i varsin lägenhet i huvudstaden Santiago. Det här fritidshuset skulle bli deras första gemensamma boende, och samtidigt som de fortfarande ville ha varsin privat sfär var det gemensamma utrymmet viktigt eftersom de ofta har både vänner och sina respektive barn på besök och då vill kunna samla alla. Ena halvan består därför av privata utrymmen, medan den andra halvan är till för umgänge – och dessutom öppen från bottenvåningens golv och ända upp till nock.
– Den enda platsen där du kan uppfatta den totala höjden på elva meter är i vardagsrummet och matsalen, så i princip halva huset har full höjd och den andra halvan är uppdelad på tre våningar där sista våningen har dubbel höjd, berättar arkitekt Martín Rojas.
Ett långbord tillverkat av en nedfallen lärkstam sträcker sig över nästan hela bottenvåningens yta så att många sittande gäster ska få plats samtidigt.
– Även om de ville ha en privat del och en uppdelning mellan sig så återkom de hela tiden till möjligheten att dela, inte bara med varandra utan med sina barn och gäster. Och det tror jag påverkade utformningen väldigt mycket, att de vill dela sina gemensamma stunder med fler människor. Här har du å ena sidan det öppna och offentliga, å andra sidan det privata, men du har också en intimitet mellan de olika delarna, förklarar Iván Bravo.
De två stora sovrummen ligger en trappa upp, ett för henne och ett för honom, mitt emot varandra för att ge en viss grad av närhet – en känsla av att vara tillsammans utan att inkräkta på varandras oberoende. Allra högst upp i huset öppnar sig ett arbetsrum, där våningens dubbla höjd ger närvaro till både geometri och dimensioner. Toppens triangulära form bidrar inte bara till att krympa husets uttryck exteriört, utan också till den intima känsla som blir viktig i ett så stort hus.
– På översta våningen finns det en punkt i taket som bara mäter 170 centimeter, så du kan röra vid taket när du passerar. Sedan tar du några steg ut från väggen och det är åter öppet fem meter ovanför dig. Det ger huset en inre balans, och det är just möjligheten att se och jämföra större och mindre utrymmen som skapar den varierande skalan, säger Martín Rojas.
Vanligt och billigt att bygga med trä
I Chile är trä ett av de billigaste byggmaterialen och därför väldigt vanligt att använda i byggnader. Det var också önskemålet från kunden, framför allt av kostnadsskäl men också estetiska.
– Vi har inte bearbetat träet, annat än att virket är sågat till rätt dimension, utan vi har kvar den råa ytan som sedan är betsad planka för planka. Vi använder inte alltid de styva träbitarna som kommer från de bättre delarna av stammen, för det är också dyrare, utan till fasader tar vi tillvara den yttre delen av stammen som är billigare eftersom den är mindre användbar till konstruktioner, säger Martín Rojas.
Den robusta känslan återkommer i interiören, där betonggolven kontrasterar mot väggarnas exponerade trä. Det aningen slitna uttrycket fanns där redan när paret flyttade in och är fullt medvetet, förklarar Iván Bravo. Man ska våga gå in med smutsiga skor och inte känna att man stökar till eller smutsar ner när man använder huset:
– Vi vill att byggnaderna redan från början ska kännas lite … ja, nästan lite använda, att de ska ha sin karaktär redan från start. Blir det för oklanderligt och sofistikerat känns det snabbt också omodernt och gammalt på fel sätt. Våra hus måste ta emot det spontana livet, hemmen måste få vara mjuka och öppna för den vardag som pågår.