Att kliva in i en kyrkvind är att gå flera hundra år tillbaka i tiden. Här har historien ibland stått helt stilla, och spåren från byggnadstiden är fullt avläsbara. Svenska kyrkan har i flera stift låtit inventera medeltida kyrkor i jakt på originalmaterial, historiska konstruktioner, bearbetningsmetoder och andra spår av de medeltida timmermännens arbete. Drygt 300 medeltida taklag har identifierats.
Några av dem är så gamla som från 1100-talet. Det betyder att timmermannens farfar var född på vikingatiden, berättar Ylva Sandin, konstruktör och forskare på Rise, som leder ett forskningsprojekt om klimatomställnings- och energieffektiviseringsåtgärder för medeltida takkonstruktioner. Genom de medeltida takkonstruktionerna kan vi alltså få kunskap om vikingatidens träbyggnadstekniker.
Medeltida träkonstruktioner riskerar att förstöras
Det som har stått pall i närmare tusen år riskerar dock i dag att på mycket kort tid förvandlas till kaffeved på grund av mögel, röta och skadeinsekter till följd av klimatförändringar. Hotet mot de medeltida konstruktionerna är överhängande, inte bara på grund av den ökade luftfuktigheten utan också genom ombyggnader, moderna installationer och tilläggsisoleringar som genomförts för att tillgodose moderna behov.
Sandin har tillsammans med norska forskare analyserat problembilden, identifierat goda exempel och tagit fram råd och riktlinjer för att de medeltida kyrkorna även fortsättningsvis ska kunna leva vidare. Det är många och ibland motstridiga krav som ska lösas. Komfort, energieffektivitet och driftskostnader behöver vägas mot takkonstruktionernas höga kulturhistoriska värden. Goda intentioner kan snabbt förstöra historiska och sköra spår och snarare gynna än hindra fukt och röta. Gradvisa tillägg som inspektionsbryggor, belysning, kabeldragningar, larm och sprinkler, liksom smuts, skräp och isolering på fel ställe, både minskar upplevelsen av rummen och försvårar inspektion av takstolarnas kondition och möjligheten att i ett tidigt skede identifiera skador och tecken på nedbrytning.
Forskarlaget har genom platsbesök och intervjuer med vaktmästare, förvaltare och fastighetschefer samt timmermän och antikvarier fått en helhetsbild av takstolarnas tekniska status och vindsrummens skick. De medeltida takstolarna med timmermansförband, trädymlingar och kilar har en överraskande hållbarhet och hållfasthet, enligt Ylva Sandin. Projektet visar att de takkonstruktioner som fått behålla sin ursprungliga form har få konstruktiva problem. Konstruktionerna visar genom timmermännens lösningar hur verklig livslängd och hållbarhet kan uppnås och ger perspektiv på dagens samhällsbyggnadsbransch, menar Sandin.
Takstolarnas olika sätt att spänna över långhus och sakristior manifesterar hantverkarnas uppfinningsrikedom. De första kyrkorna byggdes med öppna takstolar, och därmed synliga konstruktioner, som med sin mängd virke och dekorativa detaljer bidragit till stora upplevelsevärden. I vissa fall har takstolarna också varit bemålade.
Nå stora resultat med enkla medel
Det är synd och skam att vi inte kan besöka dessa rum, det är än mer olyckligt att vi genom okunskap riskerar att förvanska konstruktioner och vindsrum ytterligare. Det är därför angeläget att uppmärksamma inte bara att de medeltida takkonstruktionerna är skyddade enligt lag, utan också att de med relativt enkla medel som förebyggande och systematisk förvaltning kan bevaras för framtiden: dokumentation, årliga inspektioner, kontroller av vindens inneklimat och försiktig städning med antikvariska förtecken. Var försiktig med isoleringen, gör först en ordentlig utredning: hur påverkas vinden och finns det alternativa lösningar?
Takkonstruktioner i medeltida kyrkor utgör alltjämt ett stycke arkitektoniskt kulturarv som behöver värnas, och här kan forskningsprojektet förhoppningsvis bidra till en gynnsam utveckling.