På en tidigare industritomt i nordöstra Frankrike ville kommunerna som ingår i Moselle och Madon samla delar av sin service på ett ställe och samtidigt upplåta en samlingsplats för dem som arbetar med kollektivtrafik, avfallshantering och liknande. Byggnaden fungerar också som ett medborgarhus för invånarna.
– Vi behövde skapa en plats med dubbel funktion, både som arbetsplats för den kommunala verksamheten och som en mötesplats och symbol för regionen, berättar Benoît Sindt, arkitekt på Studiolada, som tillsammans med sin kollega Aurélie Husson har ritat byggnaden.
Inspiration från landsbyggd och industri
Byggnadens geometri är inspirerad av såväl närliggande landsbygd som av traktens industribyggnader. Det är i princip en stor rektangulär lada som har täckts av ett tak med tre lanterniner, och den utformningen skapar också interiörens rymd och flöden som utgår från ett atrium.
– Det är inte en korridor, utan det är ett allmänt utrymme för invånarna. Vi ville ge mer uppmärksamhet och kvalitet åt det gemensamma rummet som här är både institutionellt och vardagligt. En plats där du mer informellt kan mötas, säger Benoît Sindt.
Exponerad obehandlad timmerkonstruktion
Tack vare lanterninerna – som används för att släppa in ljus och luft – får interiören stora, höga och naturligt öppna utrymmen. Dessa kompletteras med mindre och mer intima kontor.
Interiörens exponerade timmerkonstruktion, som har lämnats obehandlad och skapar en varm känsla i byggnaden, är gjord av gran från närliggande bergskedjan Vogeserna. Därutöver har väggarna kompletterats med lera, även den från regionen.
Lokala och naturliga byggmaterial
– Vi har inspirerats mycket av regional arkitektur och utvecklat en process som har låg koldioxidpåverkan. Vi använder lokala och naturliga material som trä, jord, sten och halm. Här ville vi experimentera med lerstenar, säger Benoît Sindt.
De består av två olika sorters jord, lokalt hämtad, samt halm och vatten. Skillnaden mellan tegelsten och lersten är att teglet bränns för att tåla regnvatten. Men det innebär också att det genom de höga ugnstemperaturerna går åt mycket energi. Därför bestämde de sig för att i stället använda lersten – adobe – och bara i interiören eftersom leran då inte behövde brännas. Totalt handlar det om 18 000 lerstenar som murats in i den sex meter höga jordväggen i hjärtat av byggnaden. De tillverkades i en workshop, öppen för dem som ville lära sig mer.
– Människor fick träffas, umgås och framför allt möjlighet att lära sig att hantera lerkonstruktionen som inte är särskilt vanlig trots att det finns jord överallt – det här är trots allt en av de enklaste processerna för att producera sitt eget material, Benoît Sindt.
Lerväggens tjocklek är 13 centimeter, tekniskt beräknad för att få fram den optimala dimensionen – 12 centimeter hade inte räckt för att få en god akustik och 15 hade varit för mycket eftersom det både krävt mer material och ökat lasterna.
Pelare och balkar i trä för att stabilisera
– Bara lera räcker inte för att göra väggen stabil så vi kombinerade med pelare och balkar av trä. Konstruktionen är inspirerad av de korsvirkeshus som länge har funnits i närliggande regioner, med en ram av trä och lera däremellan. För att stabilisera konstruktionen är trästommen i två nivåer, tre meter per nivå. En hybridkonstruktion gjord helt av naturliga material har flera fördelar, förklarar Benoît Sindt:
– Trä har många kvaliteter, men den termiska aspekten kan vara ett problem. Det håller inte värmen på vintern och det ger inte svalka på sommaren, eftersom materialet är för lätt. Därför försöker vi att använda tunga material som komplement till trä för att hålla rätt temperatur inne i byggnaden.
Jorden, tillsammans med träet ger också byggnaden god akustik.
– Även om ljud inte är visuellt är det en viktig del av arkitekturen eftersom det påverkar komforten, om än till viss del omedvetet.
Golven är också gjorda av lokalt material, av sten som hämtats från regionen.
– Lagret är två centimeter tjockt, väldigt hårt, lätt att rengöra och inte särskilt dyrt. Och det ser bra ut, säger Benoît Sindt.
Val av material innebär att luftkonditionering inte behövs
Även om byggnaden är skapad med referenser i den regionala, folkliga, arkitekturen och genom processer som har sitt ursprung långt tillbaka i tiden så ger den ett modernt uttryck. Funktionen må vara enkel och lågteknologisk, men det har krävts mycket omsorg för att få delarna att hänga ihop och fungera på det sätt som det är tänkt. Merparten av kostnaden har lagts på byggnadens skal, där det stora zink- och terrakottataket konkret fungerar som skydd för fasadens träbeklädnad och samtidigt, mer abstrakt, är just en symbol för skydd. Eftersom de nämnda jordväggarna tillsammans med fönstren hjälper till att reglera temperaturen behöver byggnaden ingen luftkonditionering.
– Luftkonditionering är en av de sämsta tekniska uppfinningarna för klimatet, att använda den innebär ofta att skalet inte är korrekt utformat. Men eftersom det är en arbetsplats finns mekanisk ventilation i kontor och mötesrum. I övrigt är ventilationen naturlig och regleras genom att öppna de tre skorstenarna, säger Benoît Sindt.
Sedan byggnaden stod klar har arkitekterna fått höra att människor trivs i den, och Benoît Sindt konstaterar att såväl de mänskliga som de professionella relationerna har blivit både tystare och mer fridfulla.
– Vi har pratat med människor som arbetar där, och de berättar att de ser en viktig skillnad mot tidigare. Här finns en vardagskomfort, och den mjuka, trygga byggnaden hjälper till att göra samtalen mer smidiga.