Sara kulturhus invigdes den 8 september i år. Med sina 75 meter är det ett av världens högsta trähus som möjliggjorts genom ett nära samarbete mellan flera lokala aktörer. Huset upptar ett helt kvarter mellan Möjligheternas torg och det som ska bli stadens nya resecentrum. Men det som gör kulturhuset unikt är inte bara höjden och omfattningen av projektet, utan också att det lyckas samla så många olika verksamheter och användningsområden inom en och samma byggnad. Nu står stadsbiblioteket, Museum Anna Nordlander, Skellefteå konsthall och Västerbottensteatern redo att möta publik och besökare. Dessutom rymmer byggnaden The Wood hotel med 205 rum, 3 restauranger, spa, gym och konferensverksamhet.
Maria Ekberg Brännström är vd för Sara kulturhus och har varit en av de drivande krafterna i arbetet med att förverkliga visionerna för Skellefteås nya landmärke. Hon menar att huset lyfter fram hållbarhet på flera olika sätt. Inte bara genom att det genomgående är tillverkat av trä, utan även hur byggnadens olika delar kan användas på så många olika sätt.
– Det här är verkligen ett möjligheternas hus. Scenerna kan transformeras för att passa olika verksamheter, och utrymmena i övrigt kan både integreras med varandra och separeras från varandra för största möjliga flexibilitet.
Det var i juni 2015 som kommunfullmäktige i Skellefteå tog beslut om att bygga ett nytt kulturhus. En öppen arkitekttävling utlystes i november samma år, och av de 55 inlämnade och godkända förslagen gick White arkitekter ut som vinnare med förslaget »Sida vid sida«. Projektet har krävt en rad innovativa lösningar för att hantera spännvidder, flexibilitet, akustik och den övergripande tekniska utmaning som det innebär att bygga ett av världens högsta trähus. Bland annat har två olika konstruktionssystem utvecklats, ett för kulturhuset och ett för hotellet.
Den lägre delen av byggnaden som rymmer kulturhuset består av en prefabricerad trästomme av KL-trä och limträ. Mångfalden av aktiviteter och aktörer avspeglar sig i arkitekturen. Byggnaden har fått olika kroppar, som till form och storlek är anpassade för de olika verksamheterna. Samtidigt har Sara kulturhus utformats för att vara flexibelt så att lokalerna enkelt ska kunna ställas om och fungera för olika aktiviteter och framtida behov.
– Huset är skräddarsytt efter de verksamheter som nu har flyttat in. Samtidigt har det en generalitet som öppnar för många olika sorters användande. De stora scenerna är placerade på rad centralt i byggnaden. Runt dem har vi sedan arbetat med de olika verksamheterna som vänder sig ut mot gatan för att aktivera gatulivet. Målsättningen har varit att ge huset framsidor i stället för baksidor, säger Robert Schmitz som tillsammans med Oskar Norelius är ansvarig arkitekt för projektet på White.
Kulturhusets stora, öppna foajé i söder är ett mäktigt rum som sin storlek till trots känns varmt, tryggt och inbjudande att vistas i. De kraftfulla limträpelarna och takets stiliga fackverk av trä och stål bär inte bara upp taket utan även den 20 våningar höga hotelldelen.
– Foajén är uppbyggd av en sekvens av rum från vilka man når alla verksamheter. Fackverkskonstruktionen tar spännvidder på över 20 meter och är ett exempel på materialoptimering, där strävor av trä tar trycket och stålstagen draget. Det är ett arkitektoniskt uttryck och ett viktigt inslag för att definiera rummet. Strävorna är dimensionerade efter sin funktion och följer rummets skala, fortsätter Robert Schmitz.
Från foajén nås både kulturhusets scener och utställningsrum. Att alla scener och foajén ligger på samma plan möjliggör stora, sammanhängande evenemang. Den pampiga kulturtrappan leder ner till huvudentrén och stadsbiblioteket, och en slags invändig gågata kopplar ihop foajén med den norra entrén. Husets administrativa utrymmen har samlats längs den östra delen och knyts ihop av det som kallas Faret. Det är en tre våningar hög korridor som ger kulturarbetarna möjlighet att mötas bakom scenen.
Västerbottensteaterns vd Fransesca Quartey
» JAG VILL TA PÅ VÄGGARNA OCH
NJUTA AV DOFTEN AV TRÄ.«
Väntan har varit lång för Västerbottensteatern som äntligen har fått flytta in i Sara kulturhus. Under hösten har premiärerna avlöst varandra, och ridåerna har bland annat gått upp för världspremiären av Musikanternas uttåg, Berättarfestivalen, mängder av gästspel, konstnärliga samtal och andra evenemang.
– Det här huset är som kyrkan mitt i byn eller, som Sara Lidman uttryckte det, byn mitt i världen. Även om huset är stort och flexibelt kan man inte blunda för att det finns vissa utmaningar med att kombinera producerande konst med arrangerad verksamhet. För att lyckas behöver vi skapa goda kommunikationskanaler och visa respekt för varandras särarter, säger Fransesca Quartey som varit vd på Västerbottensteatern sedan 2013 då hon fick uppdraget att leda den in i Sara kulturhus.
Totalt innehåller Sara kulturhus sex scener i varierande storlek. Från den största scenen med 15,5 meters takhöjd och plats för upp till 1 200 sittande gäster till den mindre talarscenen med plats för 50 sittande. Scen 1 är störst och uppfyller Riksteaterns krav på röd scen. Den är anpassad efter ett brett programutbud med till exempel teater, musikaler och kongresser. Salen är delbar mellan scen och salong, och stolsraderna längst fram går att skjuta ner i källaren eller in i en vägg för en mer flexibel lokal. Här finns även ett orkesterdike där hela den sittande orkestern kan hissas upp och ner.
Scen 2 är en stor så kallad black box med 292 publikplatser, och här kommer många av Västerbottensteaterns större produktioner att spelas. Black box är en modern och mer flexibel tolkning av scenrummet, ofta svartmålat utan fast möblemang. I Sara kulturhus är väggarna målade i en mörk petroleumgrön kulör som för tankarna till urskogen. När man frångår den traditionella, fasta uppdelningen mellan scen och publikplatser kan scenrummet varieras från en uppsättning till en annan. Övriga scener rymmer mellan 50 och 100 personer och lämpar sig för berättarföreställningar, barn- och skolföreställningar, musik och föreläsningar.
– Vi har under en längre tid pratat om själva huset. Nu måste vi vända blicken inåt för att lära känna det och ta reda på dess fulla kapacitet. Jag är en taktil människa, och att komma in i det här huset förstår jag påverkar mig positivt. Jag vill ta på väggarna, vars ljushet tilltalar mig, och jag njuter av att känna doften av trä. Det känns varmt och tryggt, vilket bådar gott inför den resa vi ska göra tillsammans med vår publik och husets besökare, säger Fransesca Quartey.
White har samarbetat med Brekke & Strand som är specialister på akustik i träbyggnader. Arbetet har bland annat lett fram till lösningar som kombinerar hög ljudisolering mellan kulturhus och hotell med rätt rumsakustik i scenrummen. Ett bra exempel är väggarna i det största scenrummet som är täckta med solida träblock av gran med ett triangulärt tvärsnitt, tillverkade av det spanska företaget Frapont. Träblocken har placerats enligt en parametrisk morfologi i tre dimensioner som bidrar till god rumsakustik genom att ljudet riktas åt olika håll.
– För att ta vindkrafter måste den höga hotelldelen rent statiskt stödja sig på det underliggande kulturhuset, vilket inneburit stora utmaningar kring ljudisolering. Här har vi haft ett nära samarbete med konstruktörerna på TK Botnia som utarbetat kopplingar i stål som är fästa mellan träelementen. Samma sak gäller för hotellmodulerna som är sammanfogade med stålskruvar och har försetts med ett dämpande mellanlager, säger Kjell Nordmark, senior akustiker på Brekke & Strand.
Väggarna mellan scenrummen är sektionerade i tre delarmed en ljudfog som löper från källarvåning till tak. Den yttre delen av väggen står på en betongplatta och den inre delen på pelare, vilket ger en avskild bäring. Det gör att verksamheterna inte påverkar varandra ljudmässigt och möjliggör att en rockkonsert och en poesiuppläsning kan pågå sida vid sida.
David Åberg behövde inte mycket tid på sig för att tacka ja till
jobbet som hotelldirektör på The Wood hotel. Han menar att
det är ett drömprojekt och ser fram emot att få skapa inspirerande
upplevelser för hotellets gäster där själva huset utgör
en viktig del.
– Vår strävan är att erbjuda våra gäster en av världens mest hållbara hotellupplevelser, och här spelar naturligtvis materialet en avgörande roll. Det påverkar både boendekvaliteten och upplevelsen för våra gäster. Själv upplever jag att det finns ett annat lugn i våra 205 hotellrum som är helt gjorda i trä. De
har en ombonad känsla och en akustik som är grymt bra.
Redan tidigt i projektet bestämdes det att 13 av den 20 våningar höga hotelldelen skulle byggas av prefabricerade 3D-moduler i KL-trä, producerade i Deromes husfabrik i Renholmen, strax utanför Skellefteå.
– Hotellet har blivit ett signum för kulturhuset eftersom det ligger i den höga delen. Här har vi vänt ut och in på huset och valt att lyfta fram det som andra väljer att gömma, vilket i det här fallet är 75 meter av 400 millimeter tjocka KL-träskivor, säger Robert Schmitz.
vd Maria Ekberg Brännström
» SARA KULTURHUS ÄR VARKEN
INSTÄLLSAMT ELLER FLÖRTIGT.«
Materialet till modulerna har hämtats från skogarna i regionen och förädlats av Martinsons i närliggande Bygdsiljum, innan det transporterats till Derome för montage. Rummen har levererats till byggarbetsplatsen så gott som nyckelfärdiga med kompletta badrum, fönster, ventilation, el och uttag för sprinkler. De har sedan staplats på varandra mellan två hisschakt som också är tillverkade av KL-trä.
– Eftersom projektet har haft en snäv tidsplan har det industriella byggandet, med mer tid i fabrik och mindre tid på byggarbetsplatsen, inneburit stora fördelar. Den stora utmaningen har varit att få med traditionella byggare och externa projektörer på tåget. De har behövt sätta sig in i modulbyggande och hitta lösningar för att så mycket som möjligt ska kunna prefabriceras i fabrik, säger Per-Olof Landstedt, affärsplanerare på Derome.
Med panoramavy och skybar på plan 19 i The Wood hotel ligger restaurang Miss Voon. Restaurangen, med cirka 70 platser, kombinerar smaker från de asiatiska köken med det skandinaviska som grund. Inredningen, som även den förenar asiatiskt och skandinaviskt, är gjord av arkitekt Thomas Sandell som själv vuxit upp i Skellefteå. Med hans avtryck hoppas hotellet göra Miss Voon till en destination i sig.
– Inredningen följer det koncept som vi arbetat med när vi gjort tidigare Miss Voon-restauranger i Stockholm och Uppsala, där Kinaröda träpinnar används som ett återkommande inslag. Den röda färgen ger en varm och ombonad atmosfär och fungerar som en kontrast till allt det trärena. Dessutom klarar den av både dags- och kvällsljus väldigt bra, någonting som vi behövt tänka lite extra på i Skellefteå där det är mörkt ena halvan av året och ljust den andra, säger Thomas Sandell.
I rollen som vd för Sara kulturhus har Maria Ekberg Brännström främst velat skapa en plats där alla känner sig hemma och kan hitta något att tycka om och upptäcka, oavsett vilka intressen de har.
– Trots att huset varken är inställsamt eller flörtigt har det fått väldigt stor uppmärksamhet, inte minst från internationella journalister. Även artister uppskattar Sara kulturhus och åker gärna längre norrut bara för att få uppträda på någon av våra scener.