Det finns mÄnga skÀl att vÀlja trÀ som material nÀr man ska bygga tak, inte minst den lÀtta vikten, formbarheten samt kostnadseffektiviteten.
NÀr snickarmÀstaren Otto Hetzer i Tyskland 1906 fick patent pÄ uppfinningen att limma samman hyvlade brÀdor till böjda balkar, blev resultatet ett formstabilt material som Àr starkt nog att anvÀndas för stora spÀnnvidder och det vi i dag kallar för limtrÀ.
Att limtrÀ kan tÀnja grÀnser, Àr vackert och i förhÄllande till sin egen vikt ett mycket starkt byggnadsmaterial samt att det kan optimera trÀets egenskaper visade sig vid vÀrldsutstÀllningen i Bryssel 1910, dÄ stora limtrÀbÄgar anvÀndes till takkonstruktionen pÄ den nya Reichseisenbahnhalle.
I Sverige kom Statens JÀrnvÀgar tidigt att bestÀlla prefabricerat stommaterial av limtrÀ till hallar och perronger över hela landet. I bland annat Malmö, Stockholm, Sundsvall och Göteborg byggdes eleganta tak som anvÀnds Àn i dag. Och trÀtaket till en flyghangar i VÀsterÄs, byggd 1937, hade lÀnge vÀrldens största spÀnnvidd, 55 meter!
Intresset för kreativa och estetiskt tilltalande takkonstruktioner av limtrÀ och KL-trÀ ökar nu över hela vÀrlden.
â TrĂ€et, med sin styrka och lĂ„ga vikt, lĂ€mpar sig utmĂ€rkt för bĂ€rande, och ofta spektakulĂ€ra, konstruktioner med stora spĂ€nnvidder, konstaterar Eric Borgström, konstruktör pĂ„ Svenskt TrĂ€.
Kanske intar den japanska arkitekten Shigeru Ban en sÀrstÀllning nÀr det gÀller att experimentera med klimatpositiva trÀkonstruktioner för stomme och tak. Med uppmÀrksammade projekt som konstmuseet i Aspen, USA, och det böljande trÀtaket pÄ Centre Pompidous filial i franska Metz, samt för sin design av tillfÀlliga bostadsmoduler vid naturkatastrofer, tilldelades han 2014 ocksÄ vad som kallas »arkitekturens Nobelpris«, det prestigefyllda Pritzkerpriset.
DÀr floden Seine rinner genom Parisförorten Boulogne-Billancourt ligger ön Seguin. HÀr lÄg tidigare en stor tillverkningsenhet för bilar. Men nÀr Renault stÀngde fabriken revs byggnaderna och planer pÄ öns framtid började smidas. Nu finns hÀr, förutom ett kontorskomplex, en magnifik Àggformad byggnad som reser sig ur ett stramt betongfundament, La Seine Musicale, som ritats av Shigeru Ban Architects i samarbete med lokala arkitekten Jean de Gastines.
La Seine Musicale Ă€r en mĂ„ngkulturell mötesplats med flexibla och generöst tilltagna utrymmen för butiker, klubbar och repetitioner samt för alla slags tillstĂ€llningar, som musikaler, konserter och kongresser. HĂ€r ryms 4â000 sittande besökare eller 6â000 stĂ„ende. Huvudnumret i projektet utgörs av en mindre konsertlokal, med 1â150 stolar, vilken Ă€r hemmascen för Insula Symphonic Orchestra. HĂ€r Ă€r det exponerade trĂ€et i sin skiftande form och med olika ursprung ett pĂ„tagligt nĂ€rvarande material.
UtvĂ€ndigt för byggnaden tankarna till ett jĂ€ttelikt fĂ„gelbo, sammanfogad till en Ă€ggformad stomme och uppbyggd som en kraftfull skalkonstruktion av limtrĂ€ â gran och bok â vilken i en datastyrd limknekt fĂ„tt sina rundade former. Hela konstruktionen Ă€r vĂ€l synlig genom den inglasade fasaden.
Det Àr en avancerad snickeriteknik som kÀnns igen frÄn traditionell japansk trÀarkitektur. Hela konstruktionen kan demonteras och byggas upp igen, utan att skada materialet. Utanför fÄgelboet syns »segel« av solpaneler som flyttar sig pÄ en rÀls efter solens rörelse, samtidigt som den skuggar lobbyn frÄn direkt solljus.
InvÀndigt anvÀnds ek i golven, scenen Àr byggd av ceder och det dekorativa innertaket bestÄr av 916 trÀhexagoner fyllda med 28 000 papperstuber i fyra olika storlekar. Med hÀnsyn till akustiken sitter ocksÄ en skimrande vÀv med remsor av björkplywood och ekfaner lÀngs vÀggarna. Allt vackert, spÀnnande och ovanligt uttrycksfullt.
I Lyon finns ett annat intressant exempel pÄ hur prefabricerade limtrÀbalkar kan anvÀndas för att överbrygga stora spÀnnvidder. Visserligen i mindre skala Àn i det uttrycksfulla La Seine Musicale, men inte mindre innovativt. I ett socialt utvecklingsprojekt i Bon Lait, nÀra floden RhÎne i utkanten av Lyon, utgör en nybyggd sporthall sjÀlva navet kring vilket projektet rör sig. Byggnaden Àr lika mycket avsedd som sporthall för skolans elever som en mötesplats för lokalbefolkningen.
Sporthallen, som fÄtt namn efter Alice Milliat, en fransk friidrottare och förkÀmpe för damidrott vars kamp ledde till införandet av damgrenar i de olympiska spelen, Àr öppen för alla och kan avdelas i tre separata hallar för olika aktiviteter.
Byggnaden Ă€r, enligt de bĂ„da arkitektbyrĂ„erna Dietrich Untertrifaller och TekhnĂȘ Architectes, uppbyggd som en enkel trĂ€lĂ„da med lĂ„ga trösklar och gott om fönster som öppnar upp mot stadens torg och stimulerar till aktiviteter som rör sig mellan inne och ute.
Med en stomme av trÀ och fasad av grÄnad lÀrk framstÄr den nÀra 3 000 kvadratmeter rymliga och nio meter höga byggnaden som precis sÄ enkel och lÀttillgÀnglig som varit arkitektens mening. Om man sedan lÀgger till att isoleringen utgörs av halm som har packats i lÄdor av KL-trÀ fÄr man Àven en ekologiskt uthÄllig dimension utöver det vanliga. Det platta taket Àr konstruerat med grova limtrÀbalkar som anslutits till vÀggarnas regelverk, Àven de av limtrÀ. Mellan takbalkarna finns 18 snedstÀllda takfönster, utformade som pyramider av KL-trÀ riktade mot norr, som fördelar ljuset över den 45 x 24 meter stora spelplanen.
Med ett, som arkitekterna sjÀlva sÀger, genomtÀnkt samspel mellan materialval, ekonomi och konstruktion har de i Bon Lait lyckats Ästadkomma en estetiskt tilltalande byggnad som utgör ett gott exempel pÄ att trÀbyggnader mycket vÀl har en plats att fylla i den moderna franska förorten. För detta fick de Àven ta emot 2017 Ärs Prix National de la Construction Bois som Àr ett nationellt pris för innovativ trÀkonstruktion i Frankrike.
Ett pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt mer spektakulĂ€rt projekt, med en alldeles speciell takkonstruktion, Ă€r Diamond Domes-komplexet som ingĂ„r i BĂŒrgenstock Hotels & Resort i Schweiz, 874 meter över havet. Det Ă€r ett spahotell vars historia börjar 1864 med att Franz Josef Bucher och snickaren Joseph Durrer öppnar ett litet sĂ„gverk som nĂ„gra Ă„r senare utvidgas med tillverkning av trĂ€hus och parkettgolv. Franz Joseph Bucher förstod tidigt att omrĂ„det kring Luzernsjön var attraktivt för besökare och beslöt sig för att bygga ett hotell pĂ„ BĂŒrgenberg, sedermera omdöpt till BĂŒrgenstock.
Redan frĂ„n första stund blev hotellet ett exklusivt och populĂ€rt tillhĂ„ll för de rika och berömda. HĂ€r erbjöds, utöver utsikten över alptopparna runt Luzernsjön, Ă€ven allehanda behandlingar för ökat vĂ€lmĂ„ende. Ă ngbad, bastu, massage, trĂ€ning â inget saknas. Numera finns Ă€ven en ny tennis- och evenemangshall byggd pĂ„ en brant sluttning invid BĂŒrgenstock. Eller snarare tvĂ„ hallar med tĂ€ltliknande tak och med ytterligare en tennisbana mellan sig, som vintertid förvandlas till skridskois. De bĂ€gge spegelvĂ€nda byggnaderna har bĂ„da en speciell takkonstruktion som imiterar den polygonala formen av en bergskristall, dĂ€rav namnet Diamond Domes.
Det var nĂ€r hela hotellomrĂ„det stod inför en modernisering som RĂŒssli Architekten i Luzern fick uppdraget att rita de tvĂ„ tennishallarna. Planen var att bygga bĂ€rverket i stĂ„l, men pĂ„ grund av stĂ„lets rörelser vid stora temperaturskillnader rekommenderade ingenjörerna pĂ„ Neue Holzbau att man i just detta projekt i stĂ€llet borde anvĂ€nda limtrĂ€, med enbart hammarband av stĂ„l som Ă€ven fungerar som en »dragring«. PĂ„ bara fyra mĂ„nader var allt byggmaterial prefabricerat och pĂ„ smala, Ă€ventyrliga alpvĂ€gar fraktat med specialfordon till byggarbetsplatsen. Efter ytterligare fyra mĂ„nader hade fem montörer monterat taket. DĂ€refter tog det tvĂ„ mĂ„nader att göra allt fĂ€rdigt invĂ€ndigt.
â Den fristĂ„ende takkonstruktionen med sina olika lutningar, varierande höjd över marken och de stora krafter den utsĂ€tts för innebar ett komplicerat samarbete mellan ingenjörer och montageplanerare, konstaterar projektledaren Thomas Steiner pĂ„ Neue Holzbau.
Det krÀvdes detaljerade lösningar som bÄde uppfyllde alla krav som stÀlldes samt var praktiska vid montaget av konstruktionens 700 komponenter av limtrÀ och de 300 delarna av korslimmade trÀskivor som bildar takpanel i respektive tennishall. KL-trÀet skapar en styv takskiva och stabiliserar den underliggande takstommen bestÄende av primÀr- och sekundÀrbalkar samt kortlingar av limtrÀ, som tillsammans bildar ett rombformat rutnÀt som sinnrikt fördelar lasten till underliggande konstruktion.
Rikligt med kreativitet och kompetens var, understryker Thomas Steiner, nödvÀndiga bestÄndsdelar under hela processen som ocksÄ stÀllde stora krav pÄ hög hÄllfasthet pÄ primÀr- och sekundÀrbalkar. DÀrför har man till exempel utvecklat en befintlig patenterad beslagslösning avsedd för enbart tvÄ balkar till att i stÀllet hantera fem balkar, som inte ligger i plan, vilka möts i en knutpunkt.
â Takets struktur gjorde att vi inte kunde anvĂ€nda traditionella beslag. Dessa behövde utvecklas under arbetets gĂ„ng, helst utan att anvĂ€nda synliga stĂ„ldetaljer eftersom hela konstruktionen Ă€r synlig, sĂ€ger Thomas Steiner.
Förutom takets olika höjd var de tvungna att ta hÀnsyn till kraven pÄ exakt passform med mycket smÄ toleranser vid sammanfogningen av takets rombformade rutnÀt. Dessutom behövde de ta hÀnsyn till trÀets rörelser eftersom det pÄ tre sidor omges av styva betongvÀggar och pÄ en sida utgörs av en glasfasad. Hela montaget utfördes pÄ fyra i förvÀg uppstÀllda stÀllningstorn per hall.
Det fÀrdiga resultatet drar onekligen ögonen till sig och skulle sÀkerligen ha glatt limtrÀets grundare, snickarmÀstaren Otto Hetzer, över 100 Är senare.
I Sverige hÄller fortfarande de ellipsformade limtrÀbÄgarna upp taket över Stockholms centralstation, byggt av företaget FribÀrande TrÀkonstruktioner (numera Moelven Töreboda). Men nÄgot som kan mÀta sig med Diamond Domes eller La Seine Musicale har Ànnu inte riktigt setts till pÄ hemmaplan. Intresset för de riktigt stora och monumentala trÀtaken finns visserligen Àven i Sverige, tror Eric Borgström, och han poÀngterar att trÀindustrin Àr intresserad av att ta sig an utmaningarna, men Àven att mÄnga utlÀndska bestÀllare ofta har en större vilja av att utmÀrka sig med unika konstruktioner.
Text Mats Wigardt