Den mörka och robusta fasaden sticker diskret fram på naturtomten. Här, i Roslagens skärgård, möter den karga kustens kyliga vindar öns varma, soliga gläntor. Fritidshuset ligger mitt i gränslandet, med ena långsidan mot havet, och behövde därför kunna möta det föränderliga landskapet med både öppenhet och slutenhet.
– En viktig del av husets arkitektoniska uttryck var att det skulle vara ärligt och enkelt samt bestå av gedigna och tåliga material, säger arkitekten Gustav Appell.
Huset har snabbt smält in till en självklar del av området, mycket tack vare sin fasad, inspirerad av den japanska shou sugi ban-teknik som innebär att panelen bränns. När dess yta har förkolnats återstår ett tåligt material som kräver minimalt med underhåll. Tekniken är fortfarande ovanlig i Sverige, och ingen i byggnadsteamet hade tidigare arbetat med metoden, utan tillsammans med snickaren Niklas Lundblad fick de testa sig fram. Gustav Appell beskriver metoden som enklare än vad man kan tro.
– De använde en gasolbrännare, samma som man har när man lägger papptak. Men det krävs så klart en viss känsla för att hitta det rätta uttrycket.
Därför provbrände de först små ytor under olika lång tid och i flera omgångar, detta för att se vilket resultat de ville använda. Därefter stålborstades panelen, monterades och behandlades slutligen med linolja.
– Tiden det tog och den totala kostnaden motsvarade ungefär samma insats som om vi hade målat huset, med skillnaden att underhållet i framtiden inte kommer att kräva samma arbete. Det var ett tydligt önskemål från familjen att minimera behovet av underhåll. Dessutom har fasaden fått precis det speciella uttryck som vi var ute efter. Grovt men med en mjuk, taktil yta, säger Gustav Appell.
Mötet mellan den dova fasaden och det ljusa taket av korrugerad zink bildar nu också en spännande helhet. Skälen att välja zink var flera.
– Dels är zink ett underhållsfritt material, dels åldras det vackert, och i sin korrugerade form ger det ett tydligt och eget uttryck som matchar den ovanliga fasaden, förklarar Gustav Appell.
En stor del av konstruktion och tekniska lösningar är gjorda enligt gängse byggnadssätt, med isolering av mineralull och en grund av betong med ingjuten golvvärme och slipad obehandlad yta. Tillsammans med generösa glaspartier, som går att skjuta helt åt sidan för att under varma dagar skapa total utekontakt, ger golvet en distinkt kontrast mot övrig interiör som är helt av trä, med väggar täckta av furuplywood och en synlig takstol av furu.
– Relationen mellan de olika materialen skapar en harmoni och gör att träet inte blir alltför dominerande. Men det har samtidigt varit viktigt för oss att visa träet även invändigt för att markera den arkitektoniska idén, att visa att det här är ett trähus. Det ska vara ett hantverksmässigt hus som är lätt att förstå.
Den iögonfallande takstolen är gestaltad för att ge det långa rummet karaktär. Konstruktionen skulle dels kunna byggas på plats, dels vara tillräckligt vacker för att lämnas synlig. Virket till takstolarnas synliga delar är utvalt kvistrent virke, och dimensionerna är delvis estetiskt motiverade med underramens rejäla 45x195 millimeter bjälkar som kontrasterar med den nättare gaffellösningen, en 22x120 millimeter bräda på var sida om mittstolpen. Den övre ramens sammanfogning med den undre är enkelt utförd med spikade laskar av plywood (knutpunktsförstärkning) dolda innanför vägglivet. Sammanfogningen där mittstolpen gafflar underramen är däremot väl synlig och tydlig med en genomgående rostfri skruv, bricka och mutter.
– Det som präglar hela huset, och allt vi gör, är att vi har ett medvetet och kreativt förhållande till konstruktionen. Den ska få påverka designen och arkitekturen, och genom att den är både synlig och tydlig berika byggnaden, säger Gustav Appell.
Text Johanna Lundeberg
